Skrivpuff - 6 Maj 2015

*
Charmig

Sun City, California. Våren 2011.

Holly

Alex stod på Green Hill och tittade ut över himlen och havet. Hans blick var fäst på något som endast han tycktes se.
Vinden rufsade om hans sandblonda, halvlånga hår och lite kylig luft svepte nu omkring oss.
Men Alex märkte det knappt. Han såg nästan lite drömsk ut, och rofylld.
Jag tänkte just gå fram och krama honom, och fråga vad han tänkte på, när jag fick en annan idé.
Jag ville föreviga den här stunden, för Alex såg så fin ut där han stod.
Tyvärr hade jag inte mitt skissblock eller pennor med mig...
Men jag hade något annat: min iPhone! Ja, några Hipstamatic-bilder fick duga.
Jag provade flera olika filter (Hipstamatics speciella linser, filmer och blixtar) och jag blev väldigt nöjd.

Alex vände sig om och såg på mig just när jag tog en bild.
"Plåtar du nåt fint?" frågade han och kom fram till mig.
Jag nickade och drog ner honom intill mig.
"Yep, världens finaste sötnos."
Jag höll om honom och visade bilderna.
Alex log.
"Du är en bra fotograf, Holly."
"Tack sötis. Men så hade jag ett väldigt fint motiv också." sa jag och petade honom menande i sidan.
Alex flinade brett och fladdrade överdrivet med sina långa ögonfransar.
"Charmtroll!" skrattade jag och kramade honom.
"Det är jag det." sa Alex med fejkad kaxighet.
Gud, vad jag älskar den här killen...! tänkte jag.

Det blev för kallt här uppe på Green Hill, så vi bestämde oss för att bege oss in till stan för äta lite pizza.
Men först tog jag en bild av oss båda.
"Den blev bra." sa Alex. "Den måste nästa ramas in."
Det höll jag med om.
Jag lade på minnet att jag skulle skriva ut en bild och rama in den åt Alex.
"Vad tittade du på förut, by the way?" frågade jag.
Alex ryckte på axlarna.
"Vet inte... havet kanske... och himlen. Jag skulle inte vilja bo på en plats där inte havet finns."
Sedan log han blygt och sneglade på mig.
"Jag skulle inte vilja bo på en plats där inte du finns heller..."
"Awww...! Älskade Alex!"
Min fina bästa vän. Han var så söt.
Jag omfamnade honom och kysste honom på kinden.
"Och jag skulle inte vilja bo nånstans där det inte finns nån Alex."
Alex såg glad och generad ut på samma gång.
"Holly, det bara är så att vi hör ihop." sa han, bestämt och kärleksfullt. "Det kan inget ändra på."