Skrivpuff - 16 Maj 2015

*
Smörja

Luna Bay Beach, Paradise, California. Sommaren 2002.

"Alex, kom hit nu, så får jag smörja in dig med lite solskyddskräm."
Nora Spencer höll fram en flaska med solskyddskräm mot sin lille son.
Alex ruskade på huvudet.
”Nej tack, jag vill inte ha sånt där kladd.”
Nora kunde inte låta bli att le åt att pojken lyckades visa artighet och envishet på samma gång.
"Jo, lilla gubben, du måste ha solkräm när solen är så här stark, annars kan du bli jättebränd."
Lillasyster Cassie, (snart) 5 år, som satt i sanden och byggde sandslott, tittade bort mot sin bror.
"Och då får du jätteont i skinnet..." sa hon och rynkade bekymrat ögonbrynen.
Cassie hade redan blivit insmord, men Alex hade beslutat sig för att han inte skulle ha solkräm.

"Alex, även om du ska fylla nio år i höst måste du skydda dig mot solen." sa mamma Nora, som mycket väl förstod att hennes lilla telning tyckte att bara småbarn behövde bli insmorda.
Alex suckade djupt och grimaserade.
"Men all sand kommer ju fastna på mig..." knorrade han. "och sen, när jag badar kommer ju ändå all smörja rinna bort..."
Nora gick fram till Alex och fångade in honom i sin famn.
"Den här solkrämen sitter kvar även om du badar i havet." förklarade hon.
Och så började hon smörja in den motvilliga ungen.
"Så, nu slipper du bli alldeles bränd, älskling. Nu kan du leka och bada hur mycket du vill."
Nora kysste pojken på pannan och släppte iväg honom.

"Där kommer morfar med glass!" jublade Cassie.
Barnen sprang deras älskade morfar till mötes och fick varsin glass, som de glatt började slicka på.
"Vad bra att ni har smort in er." sa morfar.
"Mamma smörjade in oss." berättade Cassie.
Morfar log.
"Er mamma är mycket klok."
Cassie nickade glatt.
"Fast ganska besvärlig..." suckade Alex.
Morfar skrattade och rufsade om sin dottersons hår. Han kände till pojkens ovilja mot "kladdiga smörjor", som Alex uttryckte det.
"Är inte du också lite besvärlig då?" skojade morfar.
Alex såg på honom en stund och tycktes fundera.
"Jo..." sa han till slut och log lite fåraktigt. "Förmodligen är jag ännu mera besvärlig."
"Jag tycker du är bästast!" sa Cassie med eftertryck.
Hon tog sin lilla storebrors hand och kramade den.