Skrivpuff - 15 Maj 2015

*
Harmoni

California. Hösten 2000.

"Mamma, kolla på mig!"
Audrey Logan lade in de sista matvarorna i kylskåpet, sedan vände sig om för att se vad hennes lilla 7-åriga dotter Maxine fnissade åt.
Audrey blev alldeles iskall när hon fick se barnets senaste påhitt.
Där, framför henne, stod Maxine med en plastpåse över över huvudet.
"Maxine...!" skrek Audrey och slet bort platspåsen.
En rödkindad och lätt andfått liten sötnos med rufsigt, lockigt hår, såg storögd på henne.
Hon verkade förvånad över att mamma inte skrattade.
Audrey satte sig på huk för att komma i jämnhöjd med Maxine och tog milt, men ändå bestämt tag om hennes överarmar.
"Du får absolut inte göra så där mer!"
Maxines underläpp började darra.
"Jag skulle bara skoja..." mumlade hon.
"Det är livsfarligt att göra så!" utbrast Audrey, nästan argt.
Tårar började tränga fram ur lilltösens stora blå ögonen.
"Jag skulle bara skoja, sa jag ju...!" grät hon och rusade bort från sin mamma.
I ett hörn av den lilla lägenheten sjönk hon ner och ylade av gråt.

Audrey andades ut och försökte hämta sig från chocken. Hon kände sig fortfarande lite darrig.
Hon såg på Maxine som satt på golvet och grät. Tösen verkade helt förstörd.
Audrey gick fram till henne och strök henne över håret.
Maxine tittade upp.
”Du skrikade åt mig…!” sa hon anklagande och snyftade dramatiskt.
"Åh älskling..." suckade Audrey.
Hon lyfte upp Maxine, gick bort till soffan och satte sig ner med flickan i famnen.
"Mamma blev så rädd, förstår du." förklarade hon. "Och ibland när mammor blir rädda blir dom lite arga samtidigt."
Maxine funderade på detta.
"Men jag visste inte att en plastpåse på huvudet är så farligt..."
"Nej, men nu vet du, älskling. Man kan faktiskt kvävas om man gör så."
Maxine såg storögd ut igen.
"Oj..." flämtade hon. "Då är det jättedumt."

Audrey nickade och kramade om tösen.
"Ja, det är verkligen jättedum, och farligt. Men nu vet jag ju att du aldrig gör om det igen."
Maxine ruskade på huvudet.
"Aldrig i livet!"
Audrey smekte henne över kinden.
"Och du, Maxie, jag är ledsen om jag skrek åt dig."
Maxine gav sin mor en stor kram.
"Och jag är ledsen om jag skrämde dig, mamma... det ville jag inte göra."
Mamma log.
"Det vet jag att du inte ville, sötnos." svarade hon och gav flickan en kram till.
Nu log Maxine också.
"Vet du, mamma... jag ska lära dom andra barnen att plastpåsar på huvudet är jättefarligt."
Med de andra barnen menade Maxine sina fostersyskon som hon bodde med när hon inte hälsade på hos sin mamma.
"Vad bra, Maxie." sa Audrey stolt.
Hon satt länge kvar i soffan med sin lilla unge i knät.
Alla deras rädda och upprörda känslor var nu borta och en trivsam harmoni sänkte sig över den lilla lägenheten.