Skrivpuff - 14 Maj 2015

*
Rättighet

Ocean Beach, Delphi, California. Sommaren 1968

Ryan McKenzie 11 ½ år cyklade omkring på stranden nedanför huset där han bodde.
Nyfiken som han var, styrde den taniga lille killen sakta ut cykeln på bryggan - bara för att testa något spännande och lite förbjudet.
Pappa David, som stod uppe på terassen, fick syn på sin son ute på bryggan.
"Ry, inte cykla där!" ropade han förmanande.
Han skyndade ner till bryggan för att hämta hem pojken.
"Kom nu gubben, vi ska gå hem och äta middag."
”Men pappa, har jag inte rättigheter att cykla varhelst jag vill?” undrade pojken.
Frågan var inte alls ställd på ett näsvis manér, utan mjukt och nyfiket.

David log och skakade på huvudet.
”Nja… jag tycker nog snarare att din mamma och har rätt att få hem vår unge välbehållen.”
Ryan funderade på detta och log strålande.
”Okej då pappa.” sa han och klev av cykeln. ”Jag ska inte cykla på bryggan mer.”
”Duktig pojke.” sa David. ”För du vet Ryan, det är skillnad på att vara modig och äventyrlig och dumdristig.”
Ryan nickade förståndigt.
”Ja ja, pappa… jag ska inte vara dumdristig.” lovade han.
Sedan såg han på sin far med finurlig blick.
"Pappa... gjorde du aldrig några dumdristiga saker när du var i min ålder...?"
David låtsades tänka, sedan log han oskyldigt.
"Inte jag inte."
Ryan fnyste till.
"Skulle jag tro på det där...? Jag ska minsann fråga farmor och farfar om dig."
"Gör det du." skrattade David. "Men jag var inte hälften så busig som du."

Nu skrattade Ryan också.
"Ha! Vad du ljuger, pappa...!"
David lyfte händerna i en kapitulerande gest.
"Okej grabben, du har genomskådat mig. Rackartygs-generna har du fått från mig."
Ryan såg nästan stolt ut.
"Jag tycker om att vara en unge med rackartyg."
David log ömt mot sin lille busunge.
"Du är en helt underbar unge, Ry. Även om dina små äventyr gör oss oroliga ibland..."
Han lade armen om sin sons axlar och så gick de mot trappan som ledde upp till deras terass.
"Jag klarar mig alltid." sa Ryan kavat. "Det har jag gjort sen jag föddes."