New York. 4 Juli 2000.
"Vilken var din bästa present idag då, Charli?" frågade Vinnie Danelli.
Födelsedagsbarnet, 9-åriga Charli, tvekade inte en sekund.
"Att Dani och Blue är hemma i stan igen, så klart!"
Flickan slog armarna om Dani, sin älskade kusin, vars sida hon inte lämnat på hela dagen.
Vinnie log varmt.
"Ja, det är verkligen en stor lycka att ha er hemma igen." sa han till sina brorsbarn.
Dani och hennes tvillingbror som var 12 ½ år hade bott i olika fosterhem i flera månader, men nu hade de äntligen fått komma hem.
Tvillingarna såg lyckliga och livliga ut idag, men de var sargade av sina upplevelser och otrygga tillvaro.
Marco Danelli hade dåligt samvete för att han varit tvungen att lämna ifrån sig sina ungar.
"Brorsan... det är inte ditt fel att soc tog Dani och Blue." sa Vinnie uppmuntrande och klappade honom i ryggen. "Men nu har du dom hos dig igen - och det är det viktiga. Ingen ska skada eller skrämma dom igen."
Vinnie strök sin brorsdotter över håret.
"Hör du det, D? Så länge din farbror Vinnie finns här kommer inga peddo-äckel våga andas på dig ens..."
Dani såg storögd på sin farbror.
"Var du i The Hamptons och hotade den där fosterfamiljen...?!" utbrast hon.
Det fanns både förtjusning och förfäran i flickans lite hesa röst.
"Hotade? Jag... eh... jag var där och pratade lite med honom bara." sa Vinnie undvikande.
Dani gav honom ett snett, lite klentroget leende.
Marco gav sin bror en menande blick.
"Pratade...? Ja, det där är ju en tolkningsfråga..." muttrade han.
Vinnie flinade.
"Visst, mina metoder kanske är lite... oortodoxa... men so what? Tyckte du att en polisanmälan räckte efter det dina ungar utsattes för?"
Marco log.
"Brorsan... den mannen får sitt straff, det ser polisen till. Och mina dagar med maffian är över."
"Ja ja ja." log Vinnie. "Du är federal agent nu och jag... är det inte. Vi skyddar ungarna på olika sätt vi."
Lilla Charli förstod inte riktigt innebörden i allt hennes pappa och farbror pratade om, men hon nickade glatt.
"Dani, om nån gör dig illa får dom med min pappa att göra!" sa hon bestämt och kramade sin kusin hårdare.
Dani log brett.
"Det tvivlar jag inte på."
Vinnie samlade ihop alla ungarna, sina två telningar och deras kusiner, och så omfamnade han dem.
"Nåde den som rör en Danelli-unge! Det gör ingen ostraffat."
"Tagga ner våldssnacket lite nu." uppmanade Marco och dunkade sin bror i ryggen.
Charli nickade instämmande igen.
"Just det, för man ska visa kärlek också - det är viktigt."
"Helt rätt, Charli." sa Dani ömt och höll sin yngsta tjejkusin intill sig.
Marco och Vinnie såg stolt på sina små flickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar