Holly ♥ Alex - del 83 (2)

*
Holly

Jag lade armen om Alex midja och lät handen vila strax ovanför hans höft.
"Så jag är uppfostrad av vargar?" frågade jag.
Alex log och nickade glatt. I nästa sekund pep han till och försökte ta bort min hand som fortfarande kittlade honom i sidan.
Libby, Mia och Lacey fnissade åt att Alex är så kittlig.
Mia strök Alex över håret.
"Du är så himla gullig, vet du det Alex?"
"Är jag inte alls..." mumlade Alex.
Lite generad vände han sig mot sitt skåp och låtsades leta efter något.
"Vad letar du efter?" retades jag.
Vi tjejer fnissade menande. Alex är för söt när han vill dölja hur generad och blyg han är.

Han vände sig mot oss och log.
"Vad har vi för lektion nu?" frågade han.
Ett försök att få oss på andra tankar.
"Lunch, vet du väl!" skrattade Libby.
"Bra." sa Alex glatt. "Mitt favoritämne!"
Han är en så söt liten knasboll!

Vi bestämde oss för att äta lunch ute eftersom det var så varmt och skönt vårväder.
När vi gick mot entrén fångade Libby in Alex och kramade honom.
Alex skrattade generat och frågade:
"Har ni tjejer fått kram-sjukan eller nåt...?"
"Nej, men du är så himla söt att man bara inte kan motstå att krama dig." förklarade Libby och rufsade honom i håret.
Alex log och sa att vi var knasiga.
Men han verkade inte ha något emot att bli kramad, tvärtom.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 83 (1)

*
Holly

I skolan har vi en lärare som är väldigt allvarlig och sträng - alltid. Hon tycker att vi elever stojar och för liv i korridorerna och på skolgården, fast det verkligen inte är så.
Sur-tanten tycker också att ungdomar klänger för mycket på varandra. Så fort hon ser några kramas eller pussas är hon framme och och särar på dem.
En dag när sur-tanten precis hade skällt ut två sistaårs-elever som vänslades lite sa Alex:
"Jag slår vad om att hon skulle vilja förbjuda både kramar i skolan."
Jag log.
"Då är det nog bäst att jag kramar dig lite, innan det är för sent."
Alex skrattade mjukt.
"Ja, det är nog bäst att du gör det Holly."
Jag drog Alex intill mig och höll om honom.

"Hmmm... jag behöver nog en puss också." sa Alex fundersamt och log sött. "Ifall det också förbjuds."
Mitt lilla charmtroll!
Jag gav honom en puss på munnen och just som jag kramade honom igen hördes en sträng harkling. Vi vände oss sakta om och mycket riktigt, där stod sur-tant-lärarinnan.
"Hångla får ni göra hemma - inte på skoltid." sa hon och såg stramt på Alex och mig. "Sådana aktiviteter hör inte hemma i skolan."
Jag gav Libby, Mia och Lacey ett bestämt ögonkast, för det såg ut som att de skulle explodera av skratt och detta var inte rätt tillfälle.

Från Alex hördes ett kvävt, återhållet fniss. Han bet sig lite i underläppen för att förhindra skrattet inom honom från att bubbla upp.
"Just det Holly," flinade han och låtsades vilja puffa bort mig. "du får inte hångla i skolan."
Sedan såg han på den stränga lärarinnan och log milt.
"Ni får ursäkta Holly, hon vet inte hur man uppför sig - hon blev nämligen uppfostrad av vilda vargar."

Mina fingrar kramade Alex nacke och jag viskade:

"Du ska få igen för det här sedan."

Alex log och såg på mig med busigt glittrande ögon.

"Oj, vad rädd jag blir..." viskade han tillbaka.

"Passa dig, Lill-räkan." skrattade jag och pussade honom igen.

Sur-tant-lärarinnan fnös och slängde ännu en sträng blick på oss. Hon gick vidare i korridoren.
När vi inte såg henne längre kunde vi inte hålla oss längre, vi brast ut i skratt.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Nolltolerans

*
Eleverna i korridoren tjöt av skratt när Lacey snubblade och föll i golvet
och tappade papper och skolböcker.
”Snyggt fall Michelingubben!” skrockade en av killarna.
Alex gav honom en hätsk blick och morrade att han skulle hålla käften,
sedan hjälpte han Lacey upp och samlade ihop hennes saker.
”Är du okej?”
Lacey nickade.
”Jadå. Tack Alex.”
”Du gjorde dig väl inte illa?” sa Alex bekymrat.
Lacey log åt hans omtänksamhet.
”Oroa dig inte raring, jag är okej.”
Alex log.
”Bra.”

En klasskamrat hånflinade och dunkade Alex i ryggen.
”Snällt av dig att rädda strandade valar.”
Skratt från de andra eleverna studsade mellan skåpen och väggarna.
Den hånflinande killen var med i brottarlaget och var större än Alex.
Men även om Alex var liten och tanig, var han envis, smidig och ganska stark. Ilska sprakade som ett fyrverkeri inom honom.
Klasskamraten som retade Lacey hade nu väckt en rasande vulkan.

Överraskad föll han i golvet när Alex kastade sig över honom.
”Slå mig då din lille skit.”
Men Alex skakade på huvudet och reste sig.
”Vill inte lägga mer energi på dig. Men du ska ge fan i att mobba andra!”

”Helt riktigt Alex.” hördes en röst.
Det var rektorn. Han spände blicken i brottarkillen.
”Vi har nolltolerans mot mobbning på den här skolan. Nu går vi till mitt kontor.”
Brottarkillen kravlade upp från golvet, gav Alex en hård tackling och följde med rektorn.
”Du är död Alex!” morrade han.
”Hot har vi också nolltolerans mot.” sa rektorn argt.

Lacey omfamnade Alex.
”Tack mitt hjärta.”
”Äh…” mumlade Alex generat. ”det var väl inget.”
”Jo!” sa Lacey. ”Du anar inte vad det betyder för mig.”
Alex log.
”Jag tål inte att nån beter sig illa mot mina vänner.”
”Du är sååå fin!”
Rörd och leende kysste Lacey honom på kinden.
Alex rodnade.