Skrivpuff - 29 April 2017

*
Baksidan av fruktjuicen

California. Hösten 2001.

8-årige Alex satt vid köksbordet hemma hos sin moster och drack hemgjord svartvinbärs-juice och åt kakor. Han höll upp glaset.
”Denna här juicen som mormor gjorde till mig är bra, för det är inga reserveringsmedel i den.”
Moster Vendela kvävde ett leende. 
Felsägningen var söt, men hon ville inte att pojken skulle tro att hon skrattade åt honom.

”Du menar konserveringsmedel?”
Alex rynkade tankfullt på ögonbrynen och började sakta skaka på huvudet. Men så tänkte han efter och nickade istället.
”Ja… det menade jag ju.” sa han insiktsfull och log brett. ”Konserveringsmedel."
Han smakade på ordet, så där som brukade göra när han lärde sig ett nytt ord.
"Det läste jag på ett juicepaket en gång." berättade han. "Men mormor har inget sånt i när hon gör juice.”


Pojken tog ivrigt en klunk till av den röda drycken, och fick en liten juice-mustasch.
Vendela skrattade ömt och strök sin systerson över håret.
Och sedan räckte hon honom en servett.
”Här, lilla gubben, torka dig om munnen.”
Men pojken tog inte emot servetten, han tyckte det gick lika bra att torka sig om munnen med tröjärmen.
”Nämen, Alex…” suckade Vendela.
Alex bara skrattade glatt.

Skrivpuff - 29 januari 2014

Röra

Paradise, California. Oktober 1998

Nora Spencers tankar hade varit en enda röra dagarna innan hennes makes begravning.
Ska barnen ha svarta sorgkläder? Kan man verkligen ha svarta kläder på 
en 5-åring och en 1-åring? 
Är barnen för små för att ens medverka vid minnesceremonin? 
Kommer Alex klara det? 
Kommer jag att klara det...?

❧ ❧ ❧ ❧ ❧ ❧ ❧ ❧ ❧ ❧ ❧ ❧

Det blev en begravning med ljusa kläder, både på barnen och de vuxna.
Cermonin hölls utomhus och allt var ljust och vackert på något sätt, trots den tunga sorgen som alla bar på.
Neils bandkompisar sjöng Johnny Cash’s Amazing Grace, en lugn och stämningsfull version.
Lilla Alex hade haft många olika känsloutbrott de senaste två veckorna sedan hans far dött. Men nu stod pojken stilla, storögd och allvarlig intill mamma, som hade hans lillasyster i famnen.
"Cassie, säg hej då till pappa." sa Alex till lillasyster.

Cassie såg också storögd ut. Hon var ju så liten och förstod inte vad som hände, men hon lyfte ändå sin lilla hand och vinkade till urnan med pappas aska.
”Bye bye, dada." sa hon.
Barnens rörande farväl blev för mycket för Nora, hon bröt fullständigt ihop och sjönk ner på gräset.
Noras syster Vendela och prästen tröstade henne och morfar skyndade sig att hålla babyflickan.

Alex drog i morfars kavajärm och pekade upp mot himlen och dess vita moln.
”Pappa är där uppe nu.” sa han stilla. ”Han kommer inte tillbaka mera nu, va?”
Morfar visste inte vad han skulle säga, han var alltför rörd av dottersonens ord.
Pojkens stora safirblå ögon var blanka och han snörvlade.
”Varför får han inte komma tillbaka? Jag vill ju ha min pappa!”
Nu grät Alex högt och snart började även lilla Cassie att gråta.

Neils bästa vän Keith lyfte upp Alex i sin famn och kramade honom.
”Jag vill ha min pappa...” snyftade pojken.
”Åh, lilla skrutten, det vill vi alla.” sa Keith mjukt och strök honom över håret.
Alex skakade på huvudet.
”Men det går inte. Gud ville ha pappa också. Fast det är inte rättvist!”
Den lilla magra 5-åringen vrålade rakt ut. Ordlöst och smärtfyllt.
Sedan gled han plötsligt ur Keiths famn och gick fram till mamma och Cassie.
”Pappa är dum. Han ska ju vara hos oss. Säg åt Gud att lämna tillbaka honom.”

”Älskade unge...” sa moster Vendela mjukt och kramade pojken.
Alex lugnade ner sig i mosters famn. Han skakade på huvudet, som om han tänkte på något han inte kunde förstå.
”Varför man blir död...? Det är inte bra - alla bara blir lessna...”
”Nej, lilla gubben,” sa Vendela med gråten i halsen. ”det är inte bra.”

Då öppnade sig himlen och regnet strilade ner över begravningsgästerna.
Alex blickade upp mot skyn igen, blinkade bort regndropparna som hamnade i hans ögon.
”Titta!” utbrast han. ”Himlen gråter också!”

December-minnen - 1 December

* 
Paradise, California. December 2001

3-åriga Cassies porslinsblå ögon blev större och större när hon stirrade på den stora rödklädda mannen med vitt skägg.
Köpcentrets jultomte log mot henne.
"Hej lilla flicka." sa han vänligt.
Cassie brast ut i gråt och hon gömde sig bakom sin moster Vendela.
"Hon tycker nog inte om Tomten..." sa en liten pojke som just fick en polkagriskäpp av en av Tomtens nissar.
Vendela log mot sin 7-åriga systerson.
"Nej, hon blev nog lite rädd."
Alex stoppade sin polkagriskäpp i byxfickan, sedan kramade han lillasyster och kysste hennes persikomjuka kind.
"Du ska inte vara rädd, Cassiebear. Tomten är snäll."
Cassie snyftade till och skakade på huvudet.
"Inte Tomte." sa hon bestämt.

Vendela tog med sig barnen och gick en bit bort från Santa Land.
"Ska vi gå till lekparken istället?"
Alex nickade ivrigt.
"Cassie, vill du gå till parken?" sa han uppmuntrande. "Gunga och leka i sanden?"
Flickungen tog sin storebrors utsträckta hand och drog med sig honom mot utgången. Hon gick så fort som hennes små ben förmådde.
"Jag vill gunga!" sa hon glatt. "Skynda!"
Alex skrattade glatt.
"Skynda dig moster Vendela, vi har bråttom till gungorna ser du väl!"
Vendela skrattade.
"Okej älsklingar, men vänta på mig."
Barnen stannade och väntade in sin moster och Alex tog hennes hand.

"Stackars Cassie som blev rädd för Tomten..." sa pojken.
Cassie nickade instämmande.
"Yeah... Stackars Cassie." ekade hon. "Är Alex rädd för honom?"
Alex skakade på huvudet.
"Näää... men när jag var liten var jag det. Men nu vet jag att Tomten inte är farlig. När man är liten vet man inte sånt."
Cassie nickade som om hon förstod precis vad storebror menade.
Sedan sneglade hon hungrigt på polkagriskäppen som stack upp en aning ur Alex jeansficka.
"Jag tycker om såna godisar." sa hon och pekade.

Alex log milt och lät Cassie få smaka lite på godiset.
Vendela strök honom över håret och berömde honom för att han var så snäll och givmild.
Pojken sög åt sig av berömmet, men såg samtidigt lite generad ut.
"Om man tycker om nån då ska man snäll mot den personen. Det är kärlek, inte sant?" sa han, som om det var det mest självklara i hela världen.
"Helt rätt Alex." sa Vendela och kramade honom.

Paradise Memories #1

Paradise, California. Våren 2011

"Titta här Alex," Nora höll i en videokassett. "jag hittade ett band med dig och din pappa."
Alex tittade på kassettens etikett.

4 oktober 1996 - Alex 3 år

"Jag älskar den här videon." sa Nora. "Den är från din 3-årsdag. Moster Vendela filmade."
Hon satte i kassetten och på TV:n visades Nora som dekorerade en tårta som stod på köksbordet.
På en köksstol stod en liten pojke med en ljus och tjock kalufs. Han var klädd i en för stor svart T-shirt med rockbands-tryck.
"Gud vad söt du var!" sa Cassie förtjust.
Alex log.

På filmen såg den lille pojken in i kameran.
"Är jag på film nu?" undrade han.
"Ja," sa Nora. "Vi ska göra en film och skicka den till pappa. Så kan han titta på den nu när han är på turné. Vill du säga nåt till pappa?"
Pojken nickade. Han såg storögd in i kameran och sa med hög och klar röst:
"Hej pappa! Det här är Alex Love Rory Spencer. Idag blir jag så här många."
Pojken höll upp tre små fingrar i luften.
"Alex, berätta för pappa vad du ska göra idag." hördes moster Vendelas röst bakom kameran.
"Kolla, jag har pappa-tröja!" sa pojken stolt.
Han drog i sin T-shirt som pryddes av logon från pappa Neils band.
"Vad ska du göra idag då Alex?" upprepade moster Vendela.
"Äta tårta!" sa pojken glatt. "Och gå på zoo och titta på tigrarna!"

"Ska du ge pappa en slängkyss?" sa Nora. "Titta in i kameran och ge pappa en stor slängkyss."
Alex gick närmare kameran och slängde iväg en kyss.
Sedan sprang han bort till en stor kartong och drog upp sin lilla elgitarr i plast. Han ställde sig framför kameran och intog sin bästa rockstjärne-pose.
"Nu ska jag sjunga en sång." meddelade pojken.
Han "spelade" på sin plast-elgitarr och sjöng:

I'm goin' to the zoo.
I wanna see tigers.
Tigers are stripey, they got claws.
Tigers says grrrr!

Tigers do not eat cake
But I dooooo!
I like cake.
I like tigers.
And I sing my tiger song!

Alex höjde sin lilla hand och kämpade med att hålla upp pek- och lillfingret som två horn, den klassiska Rock 'n' Roll-gesten. Till slut lyckades han och strålade av lycka.

Lock an' loll!

sjöng han glatt.

*~* *~* *~* *~* *~* *~* *~* *~* *~*

Cassie fnissade och kramade om sin storebror.

"Lock an' loll...! Brorsan, du är för söt! Och din sång - helt underbar! Du måste sjunga den oftare."

Alex skrattade.

"Ja, visst. Får väl ta och spela in den på skiva." skojade han.
"Ja gör det." fnissade Cassie.
Sedan såg hon med glittrande ögon på sin bror.
"Sjung din tiger-sång."
Alex gapskrattade och skakade på huvudet.
"Glöm det!"
"Om jag mutar dig med ett par Oreos då?" fnissade Cassie.
Alex flinade.
"Jag tar gärna kakorna, men jag sjunger inte."
Han tog kakfatet från Cassie.
Cassie tog skrattade tillbaka det.
"Nej du, ingen tiger-sång - inga kakor."

"Du är sträng." sa Alex med låtsas-trulig röst och putade besviket med underläppen.
Cassie fnissade så mycket att hon nästan tappade kakorna.
Hon spolade tillbaka videobandet och lyssnade på Alex lilla sång igen.
"Hädanefter är detta min favoritsång." fnissade hon. "Kan jag ha den som ringsignal på min iPhone tro...?"
Alex log.
"Jag ska ge dig för ringsignal..."
Han brottade ner en fnissande Cassie på golvet och kittlade henne.

"Vi kan gå till zoo och sjunga sången för tigrarna." skrattade Cassie mellan kittlingsattackerna.
Alex skrattade och skakade på huvudet.
"Jo," skrattade Nora. "dom kommer nog att älska din sång! Eller vad säger du älskling?"
Nora smög fram till sin son och började kittla honom.
Alex kiknade av skratt.
"Alla bara retas i det här huset." sa han truligt. "Och inga kakor får man..."
Nora skrattade och kramade sin älskade pojke.

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 4

*
Glädjestrålande störtade Alex in i köket.
"Mamma och Cassie, gissa vad! Vi ska åka till Los Angeles med moster Vendela!"
"Yaaaay!" jublade Cassie.
Alex och hans lillasyster dansade hand i hand runt i köket, yra och vilda av glädje.

"Jag ska göra en lista över saker jag vill se och göra!" sa Cassie.
Hon sprang in i sitt rum för att hämta papper och penna.
Alex sprang efter.
"Cassie, vi gör en lista tillsammas!"

Darryl suckade, men nu log han faktiskt.
"Du skämmer bort ungarna, Vendela."
Vendela log varmt.
"Jajamensan, det är sånt en moster är till för."
"Ja, det är det." sa Alex som just kom ut i köket igen.

Vendela skrattade och drog in pojken i famnen.
"Så här fina ungar måste man skämma bort lite." sa hon och kittlade Alex lite.
Pojkens pigga och glada skratt var som musik i mamma Noras öron.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 3

*
Vendela fick genast syn på sin systerson där han satt på trappan och tittade rakt ut i luften.
"Hej Alex. Hur är det med mosters älskling?"
Vendela försökte ge honom en kram, men Alex vände bort och lutade pannan mot det nedre trappräcket.
"Vill inte ha sällskap just nu." mumlade han.

Vendela förstod att det hade hänt något som gjort pojken mycket upprörd och hon ville inte lämna honom i det här tillståndet - så trots att Alex stretade emot drog hon i honom i sin famn.
"Älskling, berätta nu vad som har hänt."
Alex suckade.
"Vi kan inte åka till L.A. bara för att Darryl ska söka nåt jäklarns jobb den fredagen... Det är skittrist och Cassie blir jättebesviken."
Vendela strök pojken över håret.
"Åh, jag förstår att ni blir besvikna lilla gubben, både du och Cassie."
Alex nickade.
"Men livet kan inte vara rättvist jämt." sa han tappert.

Vendela log och kramade om pojken.
"Vad tror du om att åka till L.A. med mig då?"
Alex såg storögd på sin moster.
"Mamma och Cassie också?"
"Ja, självklart." sa Vendela. "Det vore så kul att göra en liten resa med er."
Alex sken upp. Han kastade sig om halsen på Vendela.
"Du är världens bästa moster!"

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 2

*
"Det blir ingen resa till Disneyland i år förresten." meddelade Darryl en stund senare.
Alex stirrade på styvfadern.
"Varför då? För jag åt med händerna...?!"
Darryl skakade på huvudet.
"Inte därför grabben. Men jag har en viktig jobbintervju på fredagen och den får jag inte missa."
Cassie och Alex sjönk besvikna ihop på sina stolar. Resan till Los Angeles och Disneyland hade de sett fram emot.
"Vi kan väl åka?" sa Cassie och såg förhoppningsfullt på sin mamma.
Men Nora skakade på huvudet.
"Ledsen raring, men Darryl behöver ha bilen."

Alex suckade tungt. Han tog upp majskolven från tallriken och började äta av den.
"Lyssnar du inte unge? Du ska inte äta med händerna sa jag ju." sa Darryl. "Gör du så här med flit för att reta mig, eller är du bara dum?"
Pojken släppte majskolven.
"Jag tänkte mig inte för." sa han urskuldande.
Darryl drog upp Alex från stolen.
"Nu går du in på ditt rum. Jag är jäkligt trött på dig nu.

Pojkens blick mörknade.
"Släpp min arm! Jag är jäkligt trött på dig! Du bestämmer inte över mig. Man får inte göra nånting för dig, inte andas ens!"
I rent vredesmod svepte Alex ner sin tallrik i golvet, sedan öppnade han köksdörren och gick ut på trappan.
Han kände sig så arg att han började gråta.
Darryl bara förstör allt... Det här är en jävla skitsommar.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 1

Skriv om sällskap.

Paradise, California. Sommaren 2006

Nora och Darryl hade grillat några goda köttbitar till middag och Nora hade gjort potatismos och majskolvar till.
Alex och Cassie tyckte mycket om maten och åt med god aptit.
"Åt ordentlig Alex." sa Darryl barskt.
Pojken såg frågande på sin styvfar.
"Vad då...?"
"Man äter inte med händerna." sa styvfadern. "Du har bestick."
Alex rynkade ögonbrynen.
"Men... majskolvar får man äta med händerna."
Pojken fortsatte att mumsa på sin majs.

Det provocerade tydligen Darryl, för han gick fram till Alex och slet majskolven ur händerna på honom.
"Darryl..." suckade Nora. "viss mat är helt okej att äta med händerna."
Men Darryl ignorerade sin flickvän. Hennes lille skitunge skulle inte tro att han fick göra som han ville.
"Alex, antingen äter du med kniv och gaffel som en väluppfostrad unge, eller så går du in på ditt rum."

Alex suckade argt, men han torkade sig om händerna med sin pappersservett och började skära i sin köttbit istället.
"Man får äta majskolv med händerna." muttrade han.
Darryl suckade, det lät nästan som en morrning.
"Helvete unge, du ska fylla tretton år i höst - du borde veta hur man uppför sig."
Alex gav styvfadern en kall blick.
"Du vet ju inte hur man uppför sig." mumlade han med munnen full av mat.
Darryl gav pojken en varnade blick.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 5

*
Trettio minuter senare låste pojken in sig i badrummet och grät efter sin mamma.
När Vendela äntligen lyckades lirka upp låset och kom in till pojken sprang Alex in i hennes famn.
"Du... om jag dricker sån där stark vuxen-dricka, får jag bo hos mamma på det där sjukhuset då...?" frågade han.

Vendela trodde hennes hjärta skulle brista.
I över en timme satt hon på badrumsgolvet med lille Alex i famnen.
Båda två grät.
"Alex, allt ska bli bra, jag lovar." viskade Vendela.
"Moster, älskar du mig?" sa Alex.

"Till månen och tillbaka." svarade Vendela och kysste pojkens mjuka, tårblanka kind.
Alex såg på sin moster.
"Månen är långt borta. Då älskar man nån super-mycket, visst?"

Vendela log och nickade.
"Ja Alex, det gör man. Jag älskar dig super-duper-mycket."
Alex suckade, en ledsen och tung suck.
"Men alla som älskar mig försvinner ju..."
Regndropps-stora tårar rann ned för hans kinder.
"Alla bara försvinner..."

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 4

*
Alex hade drabbats av en så kallad meltdown, hans känslomässiga bägare hade runnit över. Och efter den här dagens händelser växlade pojkens humör drastiskt.
För det mesta var han ganska nöjd med tillvaron och tog dagen som den kom.
men ibland kunde han skrika och gråta för ingenting flera gånger om dagen och andra dagar kunde han ligga apatisk i sin säng med oseende ögon.
Under de apatiska dagarna ville han varken äta eller dricka.
Av alla Alex känslostormar var Vendela mest rädd för apatin.
Hon blev nästan glad när han började skrika.

På nätterna, när barnen sov, grät Vendela och hon kände att hon inte kunde ta hand om Alex längre.
Den stackars lilla pojken fick inte den hjälp han behövde och han blev bara sämre.
Kanske skulle hon ringa den där kvinnan på socialkontoret som pratat om fosterhem?
Kvinnan hade sagt att det fanns en mycket bra familj åt pojken.

När Vendela berättade för Alex att han skulle få bo i en fosterfamilj hade pojken först tittat med stora blanka ögon på sin moster.
Sedan hade han suckat sorgset och sagt i kall anklagande ton:
"Moster vill inte ha mig mer. Du tycker inte om Alex."

Vendela tog pojken i famn.
"Jo Alex, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Men den här familjen kan få dig att må bra igen, det kan inte jag."
Alex gled ner på golvet och lade sig raklång.
"Jag ligger här till jag blir död." sa han.

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 3

*
Plötsligt kastade sig Alex ner på gräset och kved.
Vendela skulle just ta upp pojken i famnen när han började skrika igen.
Orden som nu kom ur pojkens mun fick Vendelas blod att isa sig i ådrorna.
"Jag vill döööööö!" ylade Alex. "Vill inte leva!"

Lilla Cassie kom gående mot sin moster och storebror. 2-åringen såg storögd och bekymrad ut.
"Alex lessen." sa hon med sorgsen röst.
Hon lade sig ner intill sin bror och lade en liten hand på hans kind.
"Inte gråta." sa hon ömt. "Jag här nu."
Vendela kunde inte låta bli att le.
Precis så brukade Nora säga när hon tröstade Alex och Cassie.

"Jag ska göra mig död!" sa Alex.
Cassie såg ledsen ut för att hon inte kunde trösta storebror och Vendela kände sig helt förfärad över att höra pojkens dödslängtan. Det smärtade henne att se pojken så här.
Utan att veta vad hon skulle göra reste hon sig och gick fram till barnen.
Hon tog upp Alex i famnen och den här gången gjorde inte barnet motstånd, istället var han slapp som en trasdocka. All gråt hade gjort honom helt utpumpad.
Moster Vendela slog sig ner i gräset igen och höll om Alex.
Pojken kröp ihop i hennes famn och stoppade tummen i munnen.
Cassie kröp också upp i mosters knä.
Den lilla tösen klappade sin bror på kinden och nynnade på en liten sång.

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 2

*
Vendela drog ner pojken i knät igen.
"Alex, mamma Nora är ju på det där sjukhuset minns du väl? Snälla läkare hjälper henne så att hon kan sluta dricka det där som gör henne så sjuk. Minns du att vi pratade om det?"
Alex nickade.
"Men jag vill ha min mamma i alla fall!" sa han.
Nu snyftade han hjärtskärande.
"Jag vill berätta för mamma att dom andra barnen här är dumma. Dom slåss och hade sönder mitt plastsvärd."
Så det var därför han blivit så arg... tänkte Vendela.
"Jag förstår att du längtar efter din mamma, min älskling. Men hon måste vara på sjukhuset ett tag till och vi kan inte besöka henne förrän om några veckor."

"Då vill jag ha min pappa!" sa Alex.
Tårar steg i Vendelas ögon. Alex och Cassies pappa Neil hade dött bara några månader tidigare.
Alex visste vad döden innebar, att man inte kom tillbaka mer då.
Det hade han själv sagt till sin moster när fadern just hade dött.
Men ibland när pojken saknade sin far hände det att han ville att Neil skulle komma tillbaka.

Nu var den lille pojkens ansikte alldeles vått av tårar.
"Jag vill ha min pappa!"
Han grät så mycket att han höll på att tappa andan, men ville inte ta emot mosters tröst.

Skrivpuff - 4 april 2012 - del 1

Skriv om smärta.

Paradise, California. 1999

Vendela förstod inte riktigt vad som hände, allt gick så snabbt.
Alex hade lekt med de andra barnen på lekplatsen och verkade nöjd med tillvaron, men helt plötsligt hade 6-åringen i vredesmod rusat därifrån.
Vendela såg förskräckt hur hennes lille systerson sprang mot den stora vägen utanför parken.
Herregud... hur hade han kommit ut?
Parken var ju inhägnad med ett högt järnstaket och Alex kunde inte öppna grindarna.
Men pojken var liten för sin ålder och mycket finlemmad, kanske hade han lyckats glida ut genom staketets spjälor?

Vendela lämnade snabbt över Alex 2-åriga lillasyster Cassie till en av mammorna i parken och rusade efter Alex.
Pojken skulle precis springa över vägen när Vendela fick tag i hans arm och drog upp honom på trottoaren.
Båda två hoppade till när en stor lastbil tutade och svischade förbi.
"Alex!" flämtade Vendela. "Du får inte bara springa iväg sådär! Du skrämde moster jättemycket. Och du höll precis på att bli överkörd av den där bilen...!"
Hon försökte krama pojken, men han slet sig loss och sprang iväg igen.
Som tur var sprang han in i parken den här gången.

När Vendela kom ifatt pojken lyfte hon upp honom i famnen och höll om honom hårt.
Alex skrek och sparkade och tårarna sprutade.
"Släpp mig!" vrålade han, arg som ett litet lejon. "Jag vill inte vara här!"
Vendela satte sig ner på gräsmattan med barnet. Det var lättare att hålla fast honom då.
"Vad vill du göra då älskling?" sa Vendela och strök pojken över pannan.
"Jag vill ha min mamma!" skrek Alex. "Alla här är bara dumma!"
Pojken krånglade sig ur mosters famn och tog sig upp på fötter.
"Gör så att mamma kommer hit!" befallde han.

Skrivpuff - 3 mars 2012 - del 3

*
När Vendela och barnen var på väg ut upphörde regnet och solen lyste upp staden.
"Nu kommer solen snart att torka upp lite här." sa Vendela.
Alex log busigt.
"Då måste jag passa på att göra så här..."
Han skuttade glatt jämfota i en stor vattenpöl.
"Du är galen!" fnissade Cassie.
"Ja, och det är allt tur att du har gummistävlar på dig, lilla rackarunge." skrattade moster Vendela.
Alex bara skrattade sitt söta, pärlande skratt.
Ilskan som han känt för bara några minuter sedan hade fullständigt runnit av honom.
Och det var tack vare hans älskade moster.

Pojken sprang fram till sin moster och gav henne en blyg kram.
"Tack min lilla älskling." sa Vendela ömt. "Vad fick jag den för?"
Alex log och ryckte på axlarna.
"För att du är min moster och du gör så att jag mår bra." sa han blygt.

Moster Vendela besvarade kramen. Hon fick tårar i ögonen.
"Gråter du?" undrade Alex.
Vendela log.
"Nej då, jag blir lite rörd bara. För du är en sån fin liten raring."
"Äh..." sa Alex generat. "Kom, nu går vi och köper glass."
Lilla Cassie fnissade.
"Brorsan blir alltid så blyg när folk säger att han är fin och gullig."
Alex räckte ut tungan åt lillasyster.
Men sedan log han.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 3 mars 2012 - del 2

*
Moster Vendela drog upp sin systerson ur soffan och höll pojken intill sig.
"Darryl!" sa hon strängt. "Du hör ju vad Alex säger - han vill inte bli kittlad."
Alex försökte krångla sig ur sin mosters grepp.
"Nej, lilla gubben, stanna här." sa Vendela.
Hon ville inte släppa pojken nu, eftersom hon visste att han kunde bli destruktiv när han var så här upprörd. Istället drog hon pojken ännu tätare intill sig och strök honom över håret i ett försök att lugna honom.
Hon kände hur Alex skakade av återhållen ilska.
”Mosters älskling…” sa hon mjukt. ”lugna ner dig nu.”
Men Alex skakade på huvudet.

"Vad säger du raring, ska vi gå och köpa glass?" föreslog Vendela.
Det var tydligen ett bra förslag, för Alex lugnade ner sig och nickade.
"Spring och hämta Cassie då så går vi." sa moster Vendela.
Pojken nickade igen. Och den här gången log han.
"Tack Auntie."
Vendela log och rufsade om sin systersons hår.
Alex gav sin styvfar en ful grimas och sprang in i sin lillasysters rum.

Cassie satt på den mjuka mattan i sitt rum och lyssnade på mamma Noras gamla vinylskivor och lekte med gosedjur. Hon tittade förvånat upp när Alex tog av henne de stora hörlurarna.
"Vi ska gå och köpa glass med moster Vendela!" meddelade Alex.
"Yaaaay!" jublade Cassie.
Hon hoppade glatt upp från mattan och gav sin storebror en stor kram.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 3 mars 2012 - del 1

Skriv om oväsen.

Paradise, California. 
Sommaren 2006

Det var en regnig dag i den lilla staden Paradise. Allt det blöta från himlen forsade gatorna ner som en flod och stora regndroppar slog mot fönsterrutorna.
Alex hade inget att göra, så han kastade sig ner på soffan och började läsa i seriemagasinet som moster Vendela hade haft med sig åt honom när hon kommit på besök kvällen innan.
Alex och hans syster Cassie tyckte mycket om sin moster och var glada att hon skulle vara barnvakt. Nu skulle de slippa vara ensamma hemma med styvfadern Darryl hela helgen medan deras mamma var bortrest.

Darryl som just passerade soffan kunde inte låta bli att reta Alex lite, han började kittla pojken.
"Hur kan man vara så här jäkla kittlig?" retades han när Alex försökte komma undan attacken.
"Lägg av!" sa Alex argt.
I normala fall brukade Alex kikna av skratt när någon kittlade honom, men det var skillnad i ett sådant här fall.
Alex hade alltid avskytt att bli kittlad av Darryl, eftersom styvfadern både var skoningslös och respektlös när han fick för sig att retas.
Och nu var Alex dessutom extra känslig för beröring efter övergreppen han utsatts för på sommarlägret.
Darryl bara flinade och fortsatte att kittla styvsonen.
"Rör mig inte, jävla idiot!!" skrek Alex.
Hans lilla knytnäve for ut och försökte slå till Darryl.

"Herregud... lugna ner dig unge!" skrockade Darryl. "Du vrålar ju som om jag håller på att mörda dig...!"
Alex lyckades sätta sig upp och bände loss Darryls fingrar som fortfarande kittlade hans magra kropp.
Tål du inte skämt?" sa Darryl.
"Det är inte kul! Fattar du trögt...?!" sa Alex.
Den stackars pojken grät nästan av ilska nu.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Soundtrack of my life - Cassie

"Mitt liv i låtar". Mina karaktärer får berätta lite om sitt liv
och varje år illustreras av en låt (eller fler).

Soundtrack of my life - Cassie

1997 - Jag föddes torsdagen den 4 september.
Precis som när min storebror föddes, citerade mormor en rad ur den gamla barnramsan:
"Thursday's child has far to go."
Eh...jaha... tack...
Jag döptes till Cassidy (efter mammas barndomsidol David Cassidy tror jag).
Cassidy betyder "Curly Haired". Mitt mellannamn Delia är grekiskt och betyder "Person From Delos".

Pappa var obeskrivligt stolt när jag föddes. Han kramade sjuksköterskorna
och sjöng Elvis (Let Me Be Your) Teddy Bear för mig.
Alex sa: "Pappa, hon är inte Teddy Bear, hon är Cassie bear."
Brorsan brukar fortfarande kalla mig Cassie bear :)

1998 - Jag hade precis fyllt 1 år när pappa dog.
Pappas band-kompisar sjöng Johnny Cash Amazing Grace på begravningen.
Alex stod storögd och allvarlig intill mamma, som hade mig i famnen.
"Cassie, säg hej då till pappa." sa brorsan.
Jag fattade ju inget, men jag vinkade till urnan med pappas aska och sa
"bye bye, dada."
Mamma bröt ihop och morfar fick hålla mig.

1999 - 2 år. Stackars mamma var knäckt efter pappas död. Hon började dricka för att döva smärtan och Alex var väldigt arg. Han var mest arg för att han saknade pappa, han kände sig sviken och han ville att mamma skulle göra saker med oss. Men mamma orkade inte...
Alex var bara 6 år och tog hand om mig mycket. Han brukade sjunga för mig när jag skulle sova.
Jag kommer väldigt väl ihåg Hushabye Mountain.

Moster Vendela kom och hämtade oss. Vi fick bo hos henne.
Alex trivdes inte alls, mådde jättedåligt och kom inte överens med moster.
Till slut fick han flytta till fosterhem.
Det var svårt att skiljas från sin älskade storebror... men jag tror ändå att det var tur att han fick komma till Jo & Martin. Det blev hans räddning.

2000 - På våren fick jag också komma till Jo & Martin. Jag var  2 ½ år då, skulle fylla 3 i september.
Jag stortrivdes och tyckte det var jättekul med alla mina äldre syskon.
Förutom älsklings-brorsan Alex hade jag nu två underbara systrar,
Janie & Maxine.
I love you all sooooo much!! <3

Det här året fick jag en ny favoritsång: Happy Together. Eller som jag sa:
"Happy-song!" LOL

2001-2002 - 4-5 år. Moster Vendela ville ha vårdnaden om mig.
Alex (8-9 år) var fullständigt vansinnig. Han skrek åt Vendela att hon var en elak häxa som ville knycka hans lillasyster.

Black - Pearl Jam

Jo & Martin pratade med Vendela och sa att det skulle bli traumatiskt för oss (särskilt för Alex) att skiljas från varandra.
Moster gick med på att låta mig stanna hos familjen Clarke, men jag träffade henne mycket och vi gjorde en lång resa tillsammans.

2003 - 6 år. Jag flyttade hem till mamma igen. Stor lycka!
Alex (10 år) stannade hos Jo & Martin. Han och mammas sambo har aldrig kommit överens... och så ville han inte byta skola igen.
Att skiljas var jättesvårt, men ändå inte traumatiskt. Vi sågs jättemycket ändå.
Men min dröm är att Alex ska flytta hem till oss!

I'm Gonna Miss You Forever

2004-2005 - 7-8 år. Den här tiden började jag må dåligt.
Jag blev brutalt påmind om att jag inte hade någon pappa... Barnen i skolan retade mig och jag blev inte bjuden på ett father-daugher-party - trots att Martin erbjöd sig att gå med mig.
Och jag blev retad för att min bror var fosterbarn.
Jag kände mig ofta miserabel och jag grät mycket.
Som tur var började mamma må bättre nu. Hon slutade dricka, gick på
AA-möten och var en underbar mor.
Hon tröstade mig mycket.

Mom's Song (We Think We'll Keep You)
<3

Alex har också tröstat mig mycket och gjorde roliga saker med mig.
Och han sa att han kunde klå upp alla som var dumma mot mig.
Men det fick han inte för mig.
Lilla fina storebrorsan... <3

Till min älskade familj
Mamma & Alex
Jo & Martin
Janie, Maxine & Ricky
och Finn, min bästa vän (& din familj):
Ni finns alltid där för mig.
Jag kan inte leva utan er!

If I Ain't Got You
<3

2006-2007 - 9-10 år. En fredag när jag kom hem från skolan hittade jag Alex på köksgolvet. Han låg i fosterställning och kved av plågor.
Jag blev livrädd! Var han sjuk?
Jag kastade mig ner intill honom och smekte honom över håret, som mamma brukar göra.
Han var alldeles kallsvettig och vit i ansiktet
"Alex, var har du ont?"
"Magen..." kved Alex. "Men säg inget till mamma..."

Mamma var inte hemma, så jag sprang in till grannen som ringde efter ambulans.
Det visade sig att Alex hade drabbats av brusten blindtarm.
Och inte förrän nu i år har vi förstått att det var på grund av övergreppen han utsatts för på sommarlägret som han inte ville åka till sjukhus.
Han ville inte vara sövd och maktlös och tålde inte att främlingar tog i honom.

(Måste tillägga att Alex så klart opererades - och han blev snabbt pigg igen!)

Min fina lilla storebror... jag vill inte vara så här maktlös... ;-(
Jag vill krama dig och ta bort allt det onda inom dig!

Leave It All To Me

Mamma gav mig en skiva med det svenska bandet The Wallstones.

En av favoritlåtarna blev Invisible People.

Min bästis Finn och jag pratade mycket om att det kunde vara skoj att vara osynlig på riktigt.

Tänk vad mycket bus vi kunde göra mot alla som var taskiga mot oss...!

Härlig tanke!

En annan härlig låt med The Wallstones är Good Old Stonecake! :)

Våra svenska släktingar tycker det är jättekul att jag lyssnar på musik av svenska artister.

Jag kan lyssna på svenska låtar också (talar nästan språket flytande) :)

2008 - 11 år. Höjdpunkten det här året:
Finn & jag uppträdde i skolans talangshow - och vi vann! :)
Vi sjöng (och dansade till) Grace Kelly av Mika.

När jag gick till bilen med min familj efter showen sprang Finn ikapp mig. Han sa:
"Cassie! Cassie! Vi äger!"
Och sedan kramade han mig. :)

2009 - 12 år. Det här året såg jag många gamla filmer, bland annat Paper Moon, Gone with the Wind och James Dean-filmer.
Alex retas alltid skämtsamt med mig för att jag är gammaldags och säger: "Cassiebear, du vet att det finns nya filmer nuförtiden va?"
Och det säger grabben som gillar låtar från 60- & 70-talet...! LOL
You gotta love him!

It's Only a Paper Moon

Okej, lägger in en lite "nyare" låt också ;-)
All For One

2010-2011 - 13/14 år. De senaste åren har stundtals varit väldigt svåra...
Maxine är jättesjuk... och ibland känns det hopplöst...
Mamma vill inte lämna sin sambo Darryl fast han är elak och kan bli våldsam.
Alex är jättearg för det.
Han pratar inte så mycket med mamma längre. Och Alex och Darryl råkar ofta i bråk.

Jag gråter mycket när ingen ser och önskar att allt blev bra och jag önskar att mamma,
Alex & jag kunde bo tillsammans som en lycklig familj, i ett mysigt hus vid stranden.

Only You
Rain

Men vi har bra stunder också och jag slutar aldrig att bli rörd av saker som min familj och vänner gör för mig.
Efter en tuff dag i skolan fick jag ett jättegulligt mail på min Facebook av Finn.
Han skrev vilken fin tjej jag är och han hade hittat en jättefin låt
som påminner honom om mig:
Suddenly I See
Jag blev såååå lycklig! :)
<3

Jag tillbringar mycket tid på stranden när jag är i Sun City (Alex & familjen Clarke bor där - och de bor precis vid havet).
Ibland är Finn med och vi tar en promenad i sanden.

Jag älskar att vara på stranden med min familj!
Alex & Maxine's bästis Holly brukar vara med oss också - och vi har så mysigt och kul allihop! :)
Holly älskar att göra Alex blyg och generad genom att tala om hur söt och snäll han är.
Och hon älskar att reta honom för att han är så kittlig (fast Alex försöker alltid vara cool då och säger att han inte alls är det... Nice try bro! LOL)
Härliga tider!! :D
I'm Thinking Sunshine
Shake It Up

Fler låtar som jag och mina syskon lyssnar mycket på nu:

Sing For Me
I Found A Way (from Drake and Josh)
Count On Me
A Little Bit Of Love

Till slut - en låt till Maxine (och alla andra som kämpar):

JUST STAND UP!

♫ Soundtrack of my life - Cassie ★

Lyssna gärna på min Spotify-låtlista!
// Cassie <3
Undrar ni något mer om mig? Var inte rädda att fråga! :)