*
Trettio minuter senare låste pojken in sig i badrummet och grät efter sin mamma.
När Vendela äntligen lyckades lirka upp låset och kom in till pojken sprang Alex in i hennes famn.
"Du... om jag dricker sån där stark vuxen-dricka, får jag bo hos mamma på det där sjukhuset då...?" frågade han.
Vendela trodde hennes hjärta skulle brista.
I över en timme satt hon på badrumsgolvet med lille Alex i famnen.
Båda två grät.
"Alex, allt ska bli bra, jag lovar." viskade Vendela.
"Moster, älskar du mig?" sa Alex.
"Till månen och tillbaka." svarade Vendela och kysste pojkens mjuka, tårblanka kind.
Alex såg på sin moster.
"Månen är långt borta. Då älskar man nån super-mycket, visst?"
Vendela log och nickade.
"Ja Alex, det gör man. Jag älskar dig super-duper-mycket."
Alex suckade, en ledsen och tung suck.
"Men alla som älskar mig försvinner ju..."
Regndropps-stora tårar rann ned för hans kinder.
"Alla bara försvinner..."
Trettio minuter senare låste pojken in sig i badrummet och grät efter sin mamma.
När Vendela äntligen lyckades lirka upp låset och kom in till pojken sprang Alex in i hennes famn.
"Du... om jag dricker sån där stark vuxen-dricka, får jag bo hos mamma på det där sjukhuset då...?" frågade han.
Vendela trodde hennes hjärta skulle brista.
I över en timme satt hon på badrumsgolvet med lille Alex i famnen.
Båda två grät.
"Alex, allt ska bli bra, jag lovar." viskade Vendela.
"Moster, älskar du mig?" sa Alex.
"Till månen och tillbaka." svarade Vendela och kysste pojkens mjuka, tårblanka kind.
Alex såg på sin moster.
"Månen är långt borta. Då älskar man nån super-mycket, visst?"
Vendela log och nickade.
"Ja Alex, det gör man. Jag älskar dig super-duper-mycket."
Alex suckade, en ledsen och tung suck.
"Men alla som älskar mig försvinner ju..."
Regndropps-stora tårar rann ned för hans kinder.
"Alla bara försvinner..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar