*
Sun City, California. Våren 2011
Alex satt med sin bästa vän Holly och lillasyster Cassie i köket hos Alex fosterfamilj och åt lunch när köksdörren plötsligt rycktes upp.
Lillebror Ricky kom inrusande. 11-åringen verkade skrämd och upprörd.
"Vad har hänt...?" undrade Alex oroligt.
"Några stora ungar kastar smällare på mig!" sa Ricky. "Jag sa åt dom att sluta, men dom bara skrattar åt mig och kallar mig fegis."
Alex svor och släppte ner sin smörgås så häftigt att potatis-chipsen på tallriken flög ut på bordet, sedan rusade han ut.
"Alex, ta det lite lugnt!" ropade Holly efter honom.
Cassie log och skakade på huvudet.
"När brorsan blir arg vet han inte vad 'ta det lugnt' är..."
Holly log också.
"Nej, jag vet det. Nåde den som jäklas med hans syskon..."
Alex och Cassies styvfar hade nyligen jämfört Alex humör med en Cherry Bomb, en slags smällare.
Ricky och Alex gick fram till ungarna med smällare.
"Är det där din storebror?" frågade unge i 12-års-åldern som höll en smällare i handen.
"Ja." sa Ricky stolt.
Grabben med smällaren såg forskande på Alex
"Du är inte särskilt stor."
Alex blängde sammanbitet på ungen, men han ignorerade kommentaren.
Han fick ofta gliringar om att han såg yngre ut än sina 17 ½ år.
"Min brorsa är lika gammal som du, men han är mycket större." fortsatte smällar-ungen.
Alex suckade trött. Han hade ingen större lust att bemöta skitsnacket.
Ungen verkade vara på ett utmanande humör, för han räckte fram en smällare och en cigarett-tändare.
"Jag slår vad om att du inte vågar hålla i den här." flinade han försmädligt.
Alex knöt nävarna, men han öppnade händerna igen och räknade tyst till tio istället - ett trick han ibland behövde ta till för att lugna ner sig.
Klippa till en yngre grabb var ingen bra idé - även om ungen var en första klassen skitunge.
"Att hålla i en tänd smällare är rent idiotiskt." sa Alex.
"Fegis!" hånlog skitungen med smällaren.
Sun City, California. Våren 2011
Alex satt med sin bästa vän Holly och lillasyster Cassie i köket hos Alex fosterfamilj och åt lunch när köksdörren plötsligt rycktes upp.
Lillebror Ricky kom inrusande. 11-åringen verkade skrämd och upprörd.
"Vad har hänt...?" undrade Alex oroligt.
"Några stora ungar kastar smällare på mig!" sa Ricky. "Jag sa åt dom att sluta, men dom bara skrattar åt mig och kallar mig fegis."
Alex svor och släppte ner sin smörgås så häftigt att potatis-chipsen på tallriken flög ut på bordet, sedan rusade han ut.
"Alex, ta det lite lugnt!" ropade Holly efter honom.
Cassie log och skakade på huvudet.
"När brorsan blir arg vet han inte vad 'ta det lugnt' är..."
Holly log också.
"Nej, jag vet det. Nåde den som jäklas med hans syskon..."
Alex och Cassies styvfar hade nyligen jämfört Alex humör med en Cherry Bomb, en slags smällare.
Ricky och Alex gick fram till ungarna med smällare.
"Är det där din storebror?" frågade unge i 12-års-åldern som höll en smällare i handen.
"Ja." sa Ricky stolt.
Grabben med smällaren såg forskande på Alex
"Du är inte särskilt stor."
Alex blängde sammanbitet på ungen, men han ignorerade kommentaren.
Han fick ofta gliringar om att han såg yngre ut än sina 17 ½ år.
"Min brorsa är lika gammal som du, men han är mycket större." fortsatte smällar-ungen.
Alex suckade trött. Han hade ingen större lust att bemöta skitsnacket.
Ungen verkade vara på ett utmanande humör, för han räckte fram en smällare och en cigarett-tändare.
"Jag slår vad om att du inte vågar hålla i den här." flinade han försmädligt.
Alex knöt nävarna, men han öppnade händerna igen och räknade tyst till tio istället - ett trick han ibland behövde ta till för att lugna ner sig.
Klippa till en yngre grabb var ingen bra idé - även om ungen var en första klassen skitunge.
"Att hålla i en tänd smällare är rent idiotiskt." sa Alex.
"Fegis!" hånlog skitungen med smällaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar