*
Holly
Alex funderade nog en hel del på måndagens läkarbesök.
När vi frågade om det ryckte han bara på axlarna att han inte alls tänkte särskilt mycket på det.
Men när vi gick till sängs på kvällen såg han så tankfull och söt ut där han satt uppkrupen i sin säng att jag var tvungen att le.
"Du Alex, det kommer att gå bra på måndag, du har inget att oroa dig för. Det är en liten rutinundersökning som du har gjort massor med gånger förut."
Jag satte mig intill honom i sängen och strök honom över ryggen.
"Känns det lite pinsamt att klä av sig, är det därför läkarbesöket känns jobbigt?"
Alex såg storögd på mig.
"Hur kan du veta allt...?" sa han häpet. "Ibland tror jag att du vet mer om mig än vad jag själv gör."
Jag log.
"Tja... jag känner dig rätt väl, vet du."
Nu log Alex också.
"Mmmm... det gör du. Och ja, en aning pinsamt är det."
Hans leende slocknade.
"Och det är lite jobbigt för alla minnen från sommarlägret kommer fram hela tiden..."
Han var tyst en stund och och visste inte riktigt vad han skulle säga.
Min fina Alex... han hade varit med så mycket hemskt på det där sommarlägret.
"Holly... överreagerar jag?" frågade han till slut.
"Nej, Alex, det tycker jag verkligen inte att du gör. Det är väl aldrig särskilt kul att klä av sig inför en läkare."
Alex såg lite blygt på mig och suckade.
"Nej, det är verkligen inte kul... jag ser inte fram emot läkarbesöket."
Jag gav honom en uppmuntrande liten kram.
"Vill du prata om nåt annat?" frågade jag.
Jag tänkte att det var nog bäst att byta samtalsämne, jag ville ju inte att han skulle känna sig obekväm.
Alex nickade och log tacksamt.
Holly
Alex funderade nog en hel del på måndagens läkarbesök.
När vi frågade om det ryckte han bara på axlarna att han inte alls tänkte särskilt mycket på det.
Men när vi gick till sängs på kvällen såg han så tankfull och söt ut där han satt uppkrupen i sin säng att jag var tvungen att le.
"Du Alex, det kommer att gå bra på måndag, du har inget att oroa dig för. Det är en liten rutinundersökning som du har gjort massor med gånger förut."
Jag satte mig intill honom i sängen och strök honom över ryggen.
"Känns det lite pinsamt att klä av sig, är det därför läkarbesöket känns jobbigt?"
Alex såg storögd på mig.
"Hur kan du veta allt...?" sa han häpet. "Ibland tror jag att du vet mer om mig än vad jag själv gör."
Jag log.
"Tja... jag känner dig rätt väl, vet du."
Nu log Alex också.
"Mmmm... det gör du. Och ja, en aning pinsamt är det."
Hans leende slocknade.
"Och det är lite jobbigt för alla minnen från sommarlägret kommer fram hela tiden..."
Han var tyst en stund och och visste inte riktigt vad han skulle säga.
Min fina Alex... han hade varit med så mycket hemskt på det där sommarlägret.
"Holly... överreagerar jag?" frågade han till slut.
"Nej, Alex, det tycker jag verkligen inte att du gör. Det är väl aldrig särskilt kul att klä av sig inför en läkare."
Alex såg lite blygt på mig och suckade.
"Nej, det är verkligen inte kul... jag ser inte fram emot läkarbesöket."
Jag gav honom en uppmuntrande liten kram.
"Vill du prata om nåt annat?" frågade jag.
Jag tänkte att det var nog bäst att byta samtalsämne, jag ville ju inte att han skulle känna sig obekväm.
Alex nickade och log tacksamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar