*
Jag fångade in Alex och lindade mina ben om hans kropp så att han inte kunde smita.
"Svara på min fråga på ett normalt sätt, din söta lilla skitunge." skrattade jag.
Men Alex bara log kaxigt och skakade på huvudet.
Då började jag kittla honom. Man behöver inte kittlas särskilt mycket för att få Alex att kikna av skratt, men nu var jag riktigt skoningslös.
Han försökte komma loss, men jag hade fångat in honom ordentligt.
"Du kommer aldrig att slippa undan mig." skrattade jag. "Du är fast här för evigt."
"Du ska få igen senare Holly!" flämtade Alex.
Jag slutade tortera honom så att han skulle få andas lite.
"Det är faktiskt inte snällt att bråka med mig så här..." sa Alex truligt.
Jag kramade honom.
"Stackars liten. Men du, svara nu på min fråga."
"Jag har glömt vad du frågade om." skrattade Alex. "Du kittlas ju så mycket att jag tappar minnet."
Cassie klappade honom på huvudet.
"Holly, du får ursäkta min storebror." fnissade hon. "Han är inte riktigt normal."
Alex skakade på huvudet.
"Nope, normal är jag inte." sa han och log.
Han gjorde ett nytt försök att ta sig ur min famn, men det gick inte.
Suckande såg han på mig.
"Blir jag fri om jag svarar på din fråga?"
Jag log och och pussade honom på kinden.
"Okej då."
"Mmmm... jag hade lite ont efter operationen." sa Alex. "Men jag fick äta mycket glass."
"Enda fördelen med operationer." sa Maxine. "Man blir bortskämd med glass."
Alex nickade instämmande.
Sedan gjorde han ett försök att krångla sig ur min famn. Och den här gången lyckades han.
Han såg fundersamt på mig en stund.
"Funderar du på hur du ska hämnas på mig?" skrockade jag.
"Mmmm..." sa Alex.
Jag log åt hans beslutsamhet.
"Lycka till med det." sa jag retsamt.
Jag fångade in Alex och lindade mina ben om hans kropp så att han inte kunde smita.
"Svara på min fråga på ett normalt sätt, din söta lilla skitunge." skrattade jag.
Men Alex bara log kaxigt och skakade på huvudet.
Då började jag kittla honom. Man behöver inte kittlas särskilt mycket för att få Alex att kikna av skratt, men nu var jag riktigt skoningslös.
Han försökte komma loss, men jag hade fångat in honom ordentligt.
"Du kommer aldrig att slippa undan mig." skrattade jag. "Du är fast här för evigt."
"Du ska få igen senare Holly!" flämtade Alex.
Jag slutade tortera honom så att han skulle få andas lite.
"Det är faktiskt inte snällt att bråka med mig så här..." sa Alex truligt.
Jag kramade honom.
"Stackars liten. Men du, svara nu på min fråga."
"Jag har glömt vad du frågade om." skrattade Alex. "Du kittlas ju så mycket att jag tappar minnet."
Cassie klappade honom på huvudet.
"Holly, du får ursäkta min storebror." fnissade hon. "Han är inte riktigt normal."
Alex skakade på huvudet.
"Nope, normal är jag inte." sa han och log.
Han gjorde ett nytt försök att ta sig ur min famn, men det gick inte.
Suckande såg han på mig.
"Blir jag fri om jag svarar på din fråga?"
Jag log och och pussade honom på kinden.
"Okej då."
"Mmmm... jag hade lite ont efter operationen." sa Alex. "Men jag fick äta mycket glass."
"Enda fördelen med operationer." sa Maxine. "Man blir bortskämd med glass."
Alex nickade instämmande.
Sedan gjorde han ett försök att krångla sig ur min famn. Och den här gången lyckades han.
Han såg fundersamt på mig en stund.
"Funderar du på hur du ska hämnas på mig?" skrockade jag.
"Mmmm..." sa Alex.
Jag log åt hans beslutsamhet.
"Lycka till med det." sa jag retsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar