Skriv om smärta.
Paradise, California. 1999
Vendela förstod inte riktigt vad som hände, allt gick så snabbt.
Alex hade lekt med de andra barnen på lekplatsen och verkade nöjd med tillvaron, men helt plötsligt hade 6-åringen i vredesmod rusat därifrån.
Vendela såg förskräckt hur hennes lille systerson sprang mot den stora vägen utanför parken.
Herregud... hur hade han kommit ut?
Parken var ju inhägnad med ett högt järnstaket och Alex kunde inte öppna grindarna.
Men pojken var liten för sin ålder och mycket finlemmad, kanske hade han lyckats glida ut genom staketets spjälor?
Vendela lämnade snabbt över Alex 2-åriga lillasyster Cassie till en av mammorna i parken och rusade efter Alex.
Pojken skulle precis springa över vägen när Vendela fick tag i hans arm och drog upp honom på trottoaren.
Båda två hoppade till när en stor lastbil tutade och svischade förbi.
"Alex!" flämtade Vendela. "Du får inte bara springa iväg sådär! Du skrämde moster jättemycket. Och du höll precis på att bli överkörd av den där bilen...!"
Hon försökte krama pojken, men han slet sig loss och sprang iväg igen.
Som tur var sprang han in i parken den här gången.
När Vendela kom ifatt pojken lyfte hon upp honom i famnen och höll om honom hårt.
Alex skrek och sparkade och tårarna sprutade.
"Släpp mig!" vrålade han, arg som ett litet lejon. "Jag vill inte vara här!"
Vendela satte sig ner på gräsmattan med barnet. Det var lättare att hålla fast honom då.
"Vad vill du göra då älskling?" sa Vendela och strök pojken över pannan.
"Jag vill ha min mamma!" skrek Alex. "Alla här är bara dumma!"
Pojken krånglade sig ur mosters famn och tog sig upp på fötter.
"Gör så att mamma kommer hit!" befallde han.
Paradise, California. 1999
Vendela förstod inte riktigt vad som hände, allt gick så snabbt.
Alex hade lekt med de andra barnen på lekplatsen och verkade nöjd med tillvaron, men helt plötsligt hade 6-åringen i vredesmod rusat därifrån.
Vendela såg förskräckt hur hennes lille systerson sprang mot den stora vägen utanför parken.
Herregud... hur hade han kommit ut?
Parken var ju inhägnad med ett högt järnstaket och Alex kunde inte öppna grindarna.
Men pojken var liten för sin ålder och mycket finlemmad, kanske hade han lyckats glida ut genom staketets spjälor?
Vendela lämnade snabbt över Alex 2-åriga lillasyster Cassie till en av mammorna i parken och rusade efter Alex.
Pojken skulle precis springa över vägen när Vendela fick tag i hans arm och drog upp honom på trottoaren.
Båda två hoppade till när en stor lastbil tutade och svischade förbi.
"Alex!" flämtade Vendela. "Du får inte bara springa iväg sådär! Du skrämde moster jättemycket. Och du höll precis på att bli överkörd av den där bilen...!"
Hon försökte krama pojken, men han slet sig loss och sprang iväg igen.
Som tur var sprang han in i parken den här gången.
När Vendela kom ifatt pojken lyfte hon upp honom i famnen och höll om honom hårt.
Alex skrek och sparkade och tårarna sprutade.
"Släpp mig!" vrålade han, arg som ett litet lejon. "Jag vill inte vara här!"
Vendela satte sig ner på gräsmattan med barnet. Det var lättare att hålla fast honom då.
"Vad vill du göra då älskling?" sa Vendela och strök pojken över pannan.
"Jag vill ha min mamma!" skrek Alex. "Alla här är bara dumma!"
Pojken krånglade sig ur mosters famn och tog sig upp på fötter.
"Gör så att mamma kommer hit!" befallde han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar