*
Janie
"Dom tänker på att du har tappat vikt." sa Maxine.
Syrran är helt fantastisk på att läsa in folks känslor och kan lätt gissa vad folk tänker på. Det är väl lite så för att folk alltid oroar sig för hennes sjukdom,
fast hon hade förmågan långt innan hon blev sjuk också.
Alex såg fundersam ut.
"Ni tänker mycket på det va? Har jag verkligen gått ner så mycket...?"
Jag skakade på huvudet.
"Nej, inte extremt mycket. Men tillräckligt för vi ska märka det."
Alex log.
"Jag får väl skaffa bälte till mina brallor då."
Cassie fnissade.
"Eller så får du köpa nya byxor."
Alla skrattade.
Det här var en härligt och lättsam frukost/lunch.
Vi glömde (för ögonblicket) bort vår oro för Alex och började prata om roliga och trevliga saker istället.
Något som var riktigt rart var att Alex tittade sjärnögd och beundrande på Holly varje gång hon sa något.
Men så fort Holly log ömt mot honom rodnade han lite och tittade ner i bordet.
Holly reste sig och och slog armarna om honom.
"Du är min favoritkille, du vet det va?"
Alex skakade på huvudet.
"Nu är du sentimental igen..." mumlade han och log ett förnöjt litet leende.
"Nej, det är jag inte." skrattade Holly. "Men Alex, du fattar inte vilken fin kille du är."
Alex log generat.
"Brorsan fattar inte att han är bäst." sa Cassie.
Maxine höll med henne.
"Tjejer, ät mindre socker," flinade Alex. "ni börjar bli knasiga."
"Och du är super-gullig." log Holly och började pussa Alex på halsen.
Alex försökte låta bli att skratta.
Det gick sådär... haha!
Janie
"Dom tänker på att du har tappat vikt." sa Maxine.
Syrran är helt fantastisk på att läsa in folks känslor och kan lätt gissa vad folk tänker på. Det är väl lite så för att folk alltid oroar sig för hennes sjukdom,
fast hon hade förmågan långt innan hon blev sjuk också.
Alex såg fundersam ut.
"Ni tänker mycket på det va? Har jag verkligen gått ner så mycket...?"
Jag skakade på huvudet.
"Nej, inte extremt mycket. Men tillräckligt för vi ska märka det."
Alex log.
"Jag får väl skaffa bälte till mina brallor då."
Cassie fnissade.
"Eller så får du köpa nya byxor."
Alla skrattade.
Det här var en härligt och lättsam frukost/lunch.
Vi glömde (för ögonblicket) bort vår oro för Alex och började prata om roliga och trevliga saker istället.
Något som var riktigt rart var att Alex tittade sjärnögd och beundrande på Holly varje gång hon sa något.
Men så fort Holly log ömt mot honom rodnade han lite och tittade ner i bordet.
Holly reste sig och och slog armarna om honom.
"Du är min favoritkille, du vet det va?"
Alex skakade på huvudet.
"Nu är du sentimental igen..." mumlade han och log ett förnöjt litet leende.
"Nej, det är jag inte." skrattade Holly. "Men Alex, du fattar inte vilken fin kille du är."
Alex log generat.
"Brorsan fattar inte att han är bäst." sa Cassie.
Maxine höll med henne.
"Tjejer, ät mindre socker," flinade Alex. "ni börjar bli knasiga."
"Och du är super-gullig." log Holly och började pussa Alex på halsen.
Alex försökte låta bli att skratta.
Det gick sådär... haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar