*
Holly
"Så här mysigt skulle jag kunna ha det hela tiden." sa Alex.
(Visst är grabben gullig?)
"Blir det inte tråkigt att ligga i sängen jämt då?" skojade jag.
Alex blev full i skratt.
"Holly, du är verkligen hel-knasig!"
"Tack så mycket." sa jag och gav honom en puss.
Han skrattade glatt.
Alex och jag låg och pratade så länge att vi glömde bort tiden. Inte förrän klockan nästan hunnit bli ett kom vi på att det kanske skulle vara bra att sova lite.
"Vi ska ju orka gå upp i morgon." sa jag.
"Okej," sa Alex. "jag sover redan."
Han blundade och låtsades snarka.
Jag skrattade och petade på honom.
"Du lille skojare, jag slår vad om att du somnar före mig på riktigt."
Alex öppnade ögonen och log sött mot mig.
"Inte alls, jag kommer att vara vaken mycket längre än du."
Yeah right! Vi har känt varandra halva livet nu - och Alex har aldrig någonsin lyckats hålla sig vaken längre än jag. Haha!
Jag påminde honom det och då skrattade han bara.
"Mmmm... du skrattar Alex, men du kommer att sova inom femton minuter Lill-räkan."
Han skakade på huvudet.
"Kommer jag inte alls att göra." sa han trotsigt.
"Joho då, jag känner dig." sa jag och petade honom retsamt i revbenen.
(Och gissa vem som fick rätt till slut? *LOL*)
Holly
"Så här mysigt skulle jag kunna ha det hela tiden." sa Alex.
(Visst är grabben gullig?)
"Blir det inte tråkigt att ligga i sängen jämt då?" skojade jag.
Alex blev full i skratt.
"Holly, du är verkligen hel-knasig!"
"Tack så mycket." sa jag och gav honom en puss.
Han skrattade glatt.
Alex och jag låg och pratade så länge att vi glömde bort tiden. Inte förrän klockan nästan hunnit bli ett kom vi på att det kanske skulle vara bra att sova lite.
"Vi ska ju orka gå upp i morgon." sa jag.
"Okej," sa Alex. "jag sover redan."
Han blundade och låtsades snarka.
Jag skrattade och petade på honom.
"Du lille skojare, jag slår vad om att du somnar före mig på riktigt."
Alex öppnade ögonen och log sött mot mig.
"Inte alls, jag kommer att vara vaken mycket längre än du."
Yeah right! Vi har känt varandra halva livet nu - och Alex har aldrig någonsin lyckats hålla sig vaken längre än jag. Haha!
Jag påminde honom det och då skrattade han bara.
"Mmmm... du skrattar Alex, men du kommer att sova inom femton minuter Lill-räkan."
Han skakade på huvudet.
"Kommer jag inte alls att göra." sa han trotsigt.
"Joho då, jag känner dig." sa jag och petade honom retsamt i revbenen.
(Och gissa vem som fick rätt till slut? *LOL*)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar