*
Holly
Jag drog in Alex i famnen och kramade honom. Han försökte lite diskret ta sig ur min famn - lite skraj att jag skulle kittla honom antagligen.
"Jag ska inte kittlas, jag lovar." sa jag. "Vill bara krama dig lite."
Alex mumlade att han inte alls trodde att jag skulle kittla honom.
"Lilla lögnare." skrattade jag och brottade ner honom.
Vi skoj-brottades liten en stund, men jag märkte snart att Alex började skruva lite besvärat på sig. Han drog sig undan och satte sig upp.
När jag frågade om allt var okej log han generat.
"Det är inget... jag bara tänkte på en grej..."
"Vad då?" undrade jag.
Alex ryckte lite på axlarna.
"Det är så larvigt, men jag tänkte på... du vet, det där som hände förra gången vi skoj-brottades..."
Han rodnade.
"Vill inte riskera att det händer igen." mumlade han.
Åh finaste Alex... det kan inte vara lätt att vara tonårskille.
Jag gav honom en försiktig kram, ville inte att han skulle känna sig obekväm.
Alex log.
"Jag är okej Holly." sa han och besvarade kramen. "Jag tänker lite för mycket ibland bara."
Han lade sig ner, med huvudet i mitt knä.
"Tack för att du inte tycker att jag är löjlig."
"Det är du verkligen inte, hjärtat mitt." sa jag och strök luggen ur ögonen på honom. "Jag förstår att du tycker det som hände är pinsamt. Fast som jag sa då; det är helt normalt."
Alex nickade.
"Mmmm... men du Holly, nu pratar vi om annat, okej?"
Jag böjde mig fram och kysste hans panna.
"Jo, det kan vi göra."
Jag lade mig ner och höll om Alex, sedan låg vi bara där och myste och pratade om allt möjligt.
Holly
Jag drog in Alex i famnen och kramade honom. Han försökte lite diskret ta sig ur min famn - lite skraj att jag skulle kittla honom antagligen.
"Jag ska inte kittlas, jag lovar." sa jag. "Vill bara krama dig lite."
Alex mumlade att han inte alls trodde att jag skulle kittla honom.
"Lilla lögnare." skrattade jag och brottade ner honom.
Vi skoj-brottades liten en stund, men jag märkte snart att Alex började skruva lite besvärat på sig. Han drog sig undan och satte sig upp.
När jag frågade om allt var okej log han generat.
"Det är inget... jag bara tänkte på en grej..."
"Vad då?" undrade jag.
Alex ryckte lite på axlarna.
"Det är så larvigt, men jag tänkte på... du vet, det där som hände förra gången vi skoj-brottades..."
Han rodnade.
"Vill inte riskera att det händer igen." mumlade han.
Åh finaste Alex... det kan inte vara lätt att vara tonårskille.
Jag gav honom en försiktig kram, ville inte att han skulle känna sig obekväm.
Alex log.
"Jag är okej Holly." sa han och besvarade kramen. "Jag tänker lite för mycket ibland bara."
Han lade sig ner, med huvudet i mitt knä.
"Tack för att du inte tycker att jag är löjlig."
"Det är du verkligen inte, hjärtat mitt." sa jag och strök luggen ur ögonen på honom. "Jag förstår att du tycker det som hände är pinsamt. Fast som jag sa då; det är helt normalt."
Alex nickade.
"Mmmm... men du Holly, nu pratar vi om annat, okej?"
Jag böjde mig fram och kysste hans panna.
"Jo, det kan vi göra."
Jag lade mig ner och höll om Alex, sedan låg vi bara där och myste och pratade om allt möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar