*
Grattis på namnsdagen
Esther!
Esther!
Visar inlägg med etikett Esther_Brennan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Esther_Brennan. Visa alla inlägg
söndag, mars 31, 2013
onsdag, augusti 01, 2012
Fler onda förnimmelser… del 3
*
”Jag tror det var en föraning…” sa Esther grötigt efter en stund.
Nathan nickade.
”Jag är inte galen.” sa Esther med hetta i rösten.
Hennes farbror kramade henne igen.
”Det tror jag inte heller Esther. Vet du vad? Nu åker vi in till stan och äter en tidig frukost. Du behöver få nåt annat att tänka på.”
Esther nickade och reste sig på darriga ben.
Hon gick in i huset, tog en snabb dusch och klädde sig.
En stund senare satte sig hon och farbror Nathan i hans bil och åkte till Lucy’s Diner.
Lucy, kvinnan som ägde stadens diner, sken upp när hon såg dem.
”Nämen titta, här kommer ju två av mina favoritpersoner!” sa hon glatt.
Hon gick fram till Esther och Nathan och gav dem varsin stor kram. Sedan bjöd hon dem på frukost.
”Mår du lite bättre nu?” frågade Nathan när de åt.
Esther nickade och hällde lite lönnsirap över sina pannkakor. Men hon gav sin farbror en ängslig blick.
”Vad är det hjärtat?” sa Nathan.
”Lova mig att vara försiktig.” sa Esther. Det var nästan en viskning. ”Du måste vara försiktig.”
Sedan tillade Esther tyst, nästan ohörbart.
”Dom säger att tiden är inne nu.”
”Jag tror det var en föraning…” sa Esther grötigt efter en stund.
Nathan nickade.
”Jag är inte galen.” sa Esther med hetta i rösten.
Hennes farbror kramade henne igen.
”Det tror jag inte heller Esther. Vet du vad? Nu åker vi in till stan och äter en tidig frukost. Du behöver få nåt annat att tänka på.”
Esther nickade och reste sig på darriga ben.
Hon gick in i huset, tog en snabb dusch och klädde sig.
En stund senare satte sig hon och farbror Nathan i hans bil och åkte till Lucy’s Diner.
Lucy, kvinnan som ägde stadens diner, sken upp när hon såg dem.
”Nämen titta, här kommer ju två av mina favoritpersoner!” sa hon glatt.
Hon gick fram till Esther och Nathan och gav dem varsin stor kram. Sedan bjöd hon dem på frukost.
”Mår du lite bättre nu?” frågade Nathan när de åt.
Esther nickade och hällde lite lönnsirap över sina pannkakor. Men hon gav sin farbror en ängslig blick.
”Vad är det hjärtat?” sa Nathan.
”Lova mig att vara försiktig.” sa Esther. Det var nästan en viskning. ”Du måste vara försiktig.”
Sedan tillade Esther tyst, nästan ohörbart.
”Dom säger att tiden är inne nu.”
Fler onda förnimmelser… del 2
*
”Esther!”
Nathan Brennan skakade försiktigt sin brorsdotter och såg på henne med oro i blicken.
Esther vaknade upp ur sin drömlika trans och blinkade sömndrucken mot den tidiga morgonens starka solsken.
”Vad gör du här ute hjärtat?” sa Nathan mjukt.
Han hade sett henne när han tittade ut genom sitt sovrumsfönster på husets övervåning en stund tidigare. Genast hade han sprungit ut till henne.
”Hade du en sådan där dröm igen?”
Ända sedan hon var liten hade Esther haft en tendens att hamna i ett sådant här drömliknande tillstånd och ibland gick hon i sömnen.
Esther såg på sin farbror och nickade sakta. Men sedan skakade hon på huvudet.
”Det var inte precis en dröm, det var…”
Rösten bröts och Esther föll i gråt. Hon föll in i sin älskade farbrors famn.
”Det var ingen dröm, farbror Nathan…!”
Nathan höll om henne.
”Så ja ‘baby girl’, allt är bra nu. Jag vet att dina syner är otäcka, men nu är du trygg.”
Han pussade henne på pannan och torkade hennes tårar.
”Vill du berätta vad du såg?”
Esther ruskade häftigt på huvudet och började gråta igen. Nathan höll henne länge i famnen och kände hur hon skakade.
”Esther!”
Nathan Brennan skakade försiktigt sin brorsdotter och såg på henne med oro i blicken.
Esther vaknade upp ur sin drömlika trans och blinkade sömndrucken mot den tidiga morgonens starka solsken.
”Vad gör du här ute hjärtat?” sa Nathan mjukt.
Han hade sett henne när han tittade ut genom sitt sovrumsfönster på husets övervåning en stund tidigare. Genast hade han sprungit ut till henne.
”Hade du en sådan där dröm igen?”
Ända sedan hon var liten hade Esther haft en tendens att hamna i ett sådant här drömliknande tillstånd och ibland gick hon i sömnen.
Esther såg på sin farbror och nickade sakta. Men sedan skakade hon på huvudet.
”Det var inte precis en dröm, det var…”
Rösten bröts och Esther föll i gråt. Hon föll in i sin älskade farbrors famn.
”Det var ingen dröm, farbror Nathan…!”
Nathan höll om henne.
”Så ja ‘baby girl’, allt är bra nu. Jag vet att dina syner är otäcka, men nu är du trygg.”
Han pussade henne på pannan och torkade hennes tårar.
”Vill du berätta vad du såg?”
Esther ruskade häftigt på huvudet och började gråta igen. Nathan höll henne länge i famnen och kände hur hon skakade.
Fler onda förnimmelser… del 1
Tack fina Anitha för inspirationen!
Utan din ”börja” hade denna text aldrig fötts! :)
Iowa. Sommaren 2011
Smärtan riste genom mig, och då jag slog upp ögonen insåg jag att någon knutit fast mitt hår i sänggaveln, och dessutom flätat det.
I panik famlade jag med fingrarna i håret för att lösa upp flätorna. Då kände jag inte bara mitt hår, utan också majsblad som blivit flätade till något slags hårband.
Jag slet och lirkade så mycket jag kunde för att få loss bladen och håret. Det var inte lätt, jag såg inte riktigt vad jag gjorde och armarna började värka på grund av det konstiga vinkeln jag var tvungen att hålla dem i medan jag kämpade med att lösa upp flätorna.
Till slut kom jag äntligen loss.
Jag föste ner majsbladen på golvet och såg mig om i mörkret.
Ingen där. Allt var tyst och stilla.
Utan att riktigt veta vad jag gjorde klev jag ur sängen och smög ner på undervåningen och fortsatte ut på verandan.
Månskenet lyste upp majsfältet och fick allt att se kusligt ut. Jag ryste till och kände mig illa till mods.
Jag skulle just vända och gå in i huset igen när jag hörde knarrande steg i trappan där inne.
Med hjärtat förskräckt bultande sprang jag ner från verandan och ut på fältet.
I ren panik sprang jag rakt in i fågelskrämman. Den kändes kusligt mänsklig och när jag tittade upp i dess ansikte upptäckte jag flämtande av skräck att det var precis vad den var.
När jag såg vem det var skrek jag högt.
Någon tog tag i mig.
”Tiden är inne.” sa en sträv mansröst.
Jag var så rädd att jag inte kunde skrika mer. Jag bara grät.
Utan din ”börja” hade denna text aldrig fötts! :)
Iowa. Sommaren 2011
Smärtan riste genom mig, och då jag slog upp ögonen insåg jag att någon knutit fast mitt hår i sänggaveln, och dessutom flätat det.
I panik famlade jag med fingrarna i håret för att lösa upp flätorna. Då kände jag inte bara mitt hår, utan också majsblad som blivit flätade till något slags hårband.
Jag slet och lirkade så mycket jag kunde för att få loss bladen och håret. Det var inte lätt, jag såg inte riktigt vad jag gjorde och armarna började värka på grund av det konstiga vinkeln jag var tvungen att hålla dem i medan jag kämpade med att lösa upp flätorna.
Till slut kom jag äntligen loss.
Jag föste ner majsbladen på golvet och såg mig om i mörkret.
Ingen där. Allt var tyst och stilla.
Utan att riktigt veta vad jag gjorde klev jag ur sängen och smög ner på undervåningen och fortsatte ut på verandan.
Månskenet lyste upp majsfältet och fick allt att se kusligt ut. Jag ryste till och kände mig illa till mods.
Jag skulle just vända och gå in i huset igen när jag hörde knarrande steg i trappan där inne.
Med hjärtat förskräckt bultande sprang jag ner från verandan och ut på fältet.
I ren panik sprang jag rakt in i fågelskrämman. Den kändes kusligt mänsklig och när jag tittade upp i dess ansikte upptäckte jag flämtande av skräck att det var precis vad den var.
När jag såg vem det var skrek jag högt.
Någon tog tag i mig.
”Tiden är inne.” sa en sträv mansröst.
Jag var så rädd att jag inte kunde skrika mer. Jag bara grät.
fredag, juli 20, 2012
En brygga i solskenet
*
Tack fina Anitha för inspirationen!
Utan din ”börja” hade denna text aldrig fötts! :)
Iowa. Sommaren 2011
Vågorna kluckade mot den tjärstinkande ekan och ljudet från slagen mot bryggan ekade över viken.
Nathan Brennan lade pustande ner hammaren. Det kanske inte hade varit så smart att välja en sådan här varm till att laga bryggan, men det måste göras.
Han torkade svetten ur pannan med skjortärmen och såg på sin brorsdotter som kom ut på bryggan. Hon var barfota, tygskorna bar hon i handen.
”Var försiktig så du inte trampar på något.” sa Nathan.
Esther log mjukt och nickade. På lätta fötter klev hon över bryggspikar och gamla trasiga brädor fulla med stickor.
Hon satte sig längst ut på bryggan och lät fötterna dingla över vattenytan på den lugna sjön. Solen fick hennes kopparröda hår att skimra som guld.
”Jag känner mig fri när jag är här nere vid vattnet.” mumlade hon.
Nathan gav upp sitt jobb med bryggan - han var ju ändå nästan klar - och gick bort till Esther och slog sig ner intill henne.
”En dag ska du få känna dig fri var du än är, Esther. Det lovar jag dig. Jag ska ta dig ifrån det här livet.”
Esther fick tårar i ögonen och slog armarna om sin farbrors hals.
”Du kan råka illa ut om du tar mig från stan.” sa Esther efter en stund. ”Far har ju domaren och allt det där på sin sida…”
Nathan suckade tungt.
”Det skiter jag i Esther. Din far och dom andra äger inte dig. Du är ingen barnunge längre och du förtjänar ett eget liv. Eller hur?”
Esther nickade bara.
”Jag ska fixa ny bil och lite andra grejer, men vi kan nog sticka till helgen.” sa Nathan. ”Hur låter det tycker du?”
Esther sken upp.
”Det låter toppen!”
Nathan kramade henne.
”Bra mitt hjärta. Och du, allt ska bli bra.”
Tack fina Anitha för inspirationen!
Utan din ”börja” hade denna text aldrig fötts! :)
Iowa. Sommaren 2011
Vågorna kluckade mot den tjärstinkande ekan och ljudet från slagen mot bryggan ekade över viken.
Nathan Brennan lade pustande ner hammaren. Det kanske inte hade varit så smart att välja en sådan här varm till att laga bryggan, men det måste göras.
Han torkade svetten ur pannan med skjortärmen och såg på sin brorsdotter som kom ut på bryggan. Hon var barfota, tygskorna bar hon i handen.
”Var försiktig så du inte trampar på något.” sa Nathan.
Esther log mjukt och nickade. På lätta fötter klev hon över bryggspikar och gamla trasiga brädor fulla med stickor.
Hon satte sig längst ut på bryggan och lät fötterna dingla över vattenytan på den lugna sjön. Solen fick hennes kopparröda hår att skimra som guld.
”Jag känner mig fri när jag är här nere vid vattnet.” mumlade hon.
Nathan gav upp sitt jobb med bryggan - han var ju ändå nästan klar - och gick bort till Esther och slog sig ner intill henne.
”En dag ska du få känna dig fri var du än är, Esther. Det lovar jag dig. Jag ska ta dig ifrån det här livet.”
Esther fick tårar i ögonen och slog armarna om sin farbrors hals.
”Du kan råka illa ut om du tar mig från stan.” sa Esther efter en stund. ”Far har ju domaren och allt det där på sin sida…”
Nathan suckade tungt.
”Det skiter jag i Esther. Din far och dom andra äger inte dig. Du är ingen barnunge längre och du förtjänar ett eget liv. Eller hur?”
Esther nickade bara.
”Jag ska fixa ny bil och lite andra grejer, men vi kan nog sticka till helgen.” sa Nathan. ”Hur låter det tycker du?”
Esther sken upp.
”Det låter toppen!”
Nathan kramade henne.
”Bra mitt hjärta. Och du, allt ska bli bra.”
torsdag, maj 17, 2012
Förnimmelser - 12
*
Ingen lade märke till männen med bister uppsyn som stod en bit ifrån
Lucy’s Diner och såg på Esther och Zachary genom den stora glasrutan.
”Tösen anar redan något, det ser jag på henne”, sa ledaren.
”Och pojken? Kommer han att bli ett hinder för våra planer?” frågade en av männen.
Ledaren skakade på huvudet.
”Nej då, inte alls”, skrockade han sinistert. ”Snarare en tillgång.
Men nu går vi, innan ungdomarna upptäcker oss.”
Männen klev in i en bil och åkte iväg.
Ingen lade märke till männen med bister uppsyn som stod en bit ifrån
Lucy’s Diner och såg på Esther och Zachary genom den stora glasrutan.
”Tösen anar redan något, det ser jag på henne”, sa ledaren.
”Och pojken? Kommer han att bli ett hinder för våra planer?” frågade en av männen.
Ledaren skakade på huvudet.
”Nej då, inte alls”, skrockade han sinistert. ”Snarare en tillgång.
Men nu går vi, innan ungdomarna upptäcker oss.”
Männen klev in i en bil och åkte iväg.
Förnimmelser - 11
*
När han frågade vad som var fel skakade hon bara på huvudet.
”Det har bara varit lite jobbigt den senaste tiden”, sa hon.
Sedan tittade hon ner på det höga glaset med choklad-milkshake som
Lucy just ställt ner på bordet och rörde om med sugröret i den kalla glassörjan.
”Okej”, sa Zachary ”men du vet att jag finns här om du behöver mig.”
Han lade sin hand på Esthers.
Esther log ett tacksamt, men blekt litet leende.
Hon började tyst och försiktigt att nynna på en sång.
Zachary log när han hörde texten till Not While I'm Around, en fin låt
ur musikalen Sweeney Todd *.
Han sjöng med och det fick Esther att le stort.
* Utdrag ur Not While I'm Around, från musikalen Sweeney Todd
av Stephen Sondheim (musik och sångtexter) och Hugh Wheeler (manus).
När han frågade vad som var fel skakade hon bara på huvudet.
”Det har bara varit lite jobbigt den senaste tiden”, sa hon.
Sedan tittade hon ner på det höga glaset med choklad-milkshake som
Lucy just ställt ner på bordet och rörde om med sugröret i den kalla glassörjan.
”Okej”, sa Zachary ”men du vet att jag finns här om du behöver mig.”
Han lade sin hand på Esthers.
Esther log ett tacksamt, men blekt litet leende.
Hon började tyst och försiktigt att nynna på en sång.
Zachary log när han hörde texten till Not While I'm Around, en fin låt
ur musikalen Sweeney Todd *.
Han sjöng med och det fick Esther att le stort.
Nothing's gonna harm you, not while I'm around.
Nothing's gonna harm you,
no sir, not while I'm around.
Demons are prowling everywhere, nowadays,
I'll send 'em howling,
I don't care, I got ways.
No one's gonna hurt you,
No one's gonna dare.
Others can desert you,
Not to worry, whistle, I'll be there.
* Utdrag ur Not While I'm Around, från musikalen Sweeney Todd
av Stephen Sondheim (musik och sångtexter) och Hugh Wheeler (manus).
Förnimmelser - 10
*
Esther torkade tårarna och gav sin älskade barndomsvän ett generat leende.
”Förlåt. Här kommer du på besök efter flera år och så beter jag mig som en idiot.”
Zachary log varmt.
”No worries, jag har träffat betydligt värre idioter än du.”
Han kysste Esther på kinden.
”Mår du bättre nu förresten? Ska vi gå in och äta en bit mat?”
Esther nickade och försäkrade att hon mådde bra.
Hon reste sig på skakiga ben och såg leende på hennes vän när han
höll upp dörren åt henne.
”Din mormor har uppfostrat dig väl”, skrattade hon.
Zachary log. Han tyckte att Esther redan såg piggare ut.
Men det var något som kändes fel.
Det var något som skrämde henne så till den milda grad att hon inte ville
prata om det.
Esther torkade tårarna och gav sin älskade barndomsvän ett generat leende.
”Förlåt. Här kommer du på besök efter flera år och så beter jag mig som en idiot.”
Zachary log varmt.
”No worries, jag har träffat betydligt värre idioter än du.”
Han kysste Esther på kinden.
”Mår du bättre nu förresten? Ska vi gå in och äta en bit mat?”
Esther nickade och försäkrade att hon mådde bra.
Hon reste sig på skakiga ben och såg leende på hennes vän när han
höll upp dörren åt henne.
”Din mormor har uppfostrat dig väl”, skrattade hon.
Zachary log. Han tyckte att Esther redan såg piggare ut.
Men det var något som kändes fel.
Det var något som skrämde henne så till den milda grad att hon inte ville
prata om det.
Förnimmelser - 9
*
”Är du okej?” frågade han oroligt.
Esther nickade.
”Jadå, jag svimmade bara.”
”Jo, jag märkte det.” sa Zachary. ”Brukar du alltid svimma när killar
kommer på besök?”
Han log.
Esther skrattade mjukt och omfamnade sin barndomsvän.
”Nej, det är bara inför dig”, sa hon.
Plötsligt slocknade Esthers leende.
Hennes ögon, som hade samma färg som den mörkaste smaragd,
såg på Zachary med rädsla.
Zachary strök henne över kinden.
”Hur är det fatt…?”
Men Esther svarade inte.
Istället började hon gråta och slog armarna om honom.
”Du borde inte vara här Zackie. Det kan vara farligt.”
Zachary såg skakad ut. Han drog Esther intill sig och höll om henne.
”Oroa dig inte vännen. Jag ska beskydda dig.”
”Är du okej?” frågade han oroligt.
Esther nickade.
”Jadå, jag svimmade bara.”
”Jo, jag märkte det.” sa Zachary. ”Brukar du alltid svimma när killar
kommer på besök?”
Han log.
Esther skrattade mjukt och omfamnade sin barndomsvän.
”Nej, det är bara inför dig”, sa hon.
Plötsligt slocknade Esthers leende.
Hennes ögon, som hade samma färg som den mörkaste smaragd,
såg på Zachary med rädsla.
Zachary strök henne över kinden.
”Hur är det fatt…?”
Men Esther svarade inte.
Istället började hon gråta och slog armarna om honom.
”Du borde inte vara här Zackie. Det kan vara farligt.”
Zachary såg skakad ut. Han drog Esther intill sig och höll om henne.
”Oroa dig inte vännen. Jag ska beskydda dig.”
Förnimmelser - 8
*
Till sin stora lättnad befann hon sig inte i en mörk natt på majsfältet,
utan i dagsljus och trygghet på stadens gamla diner.
Och den som vidrört henne var Lucy, den snälla äldre kvinnan som ägde
den lilla restaurangen.
”Du slumrade visst till raring.”
Esther nickade.
Det var inte första gången det hände. Dålig nattsömn gjorde henne så trött.
Hon var alldeles torr i munnen och hjärtat bankade.
Hon hade haft en fruktansvärd dröm.
Nej, inte en dröm - en förnimmelse.
Något ont skulle ske. Hon hade varit med om det förr.
Esther ryckte till igen när en bildörr stängdes där ute.
”Åh herregud…! Det är ju Zachary Parker!” utbrast Lucy glädjestrålande.
”Jag svär, den pojken blir allt vackrare för varje dag som går!”
Lucy sprang ut och omfamnade Zachary.
Esther gick också ut, sakta, som i trans.
Benen kändes mjuka som gelé och allt började snurra.
Just som hon skulle falla till marken rusade Zachary fram och fångade upp henne.
Till sin stora lättnad befann hon sig inte i en mörk natt på majsfältet,
utan i dagsljus och trygghet på stadens gamla diner.
Och den som vidrört henne var Lucy, den snälla äldre kvinnan som ägde
den lilla restaurangen.
”Du slumrade visst till raring.”
Esther nickade.
Det var inte första gången det hände. Dålig nattsömn gjorde henne så trött.
Hon var alldeles torr i munnen och hjärtat bankade.
Hon hade haft en fruktansvärd dröm.
Nej, inte en dröm - en förnimmelse.
Något ont skulle ske. Hon hade varit med om det förr.
Esther ryckte till igen när en bildörr stängdes där ute.
”Åh herregud…! Det är ju Zachary Parker!” utbrast Lucy glädjestrålande.
”Jag svär, den pojken blir allt vackrare för varje dag som går!”
Lucy sprang ut och omfamnade Zachary.
Esther gick också ut, sakta, som i trans.
Benen kändes mjuka som gelé och allt började snurra.
Just som hon skulle falla till marken rusade Zachary fram och fångade upp henne.
Förnimmelser - 7
*
Iowa
Fågelskrämmans ögon iakttog henne där hon flydde genom majsfältet.
Hon sprang fortare än hon egentligen orkade.
Hjärtat bankade alldeles för hårt och luften i lungorna var knappt andningsbar längre.
De stora gröna bladen på fältet gav ifrån sig otäckt ett gnisslande och knarrande ljud.
Hon vände sig skräckslagen om.
Det var kolsvart ute nu, men hon visste att de som var efter henne kom allt närmare.
”Äh låt henne springa.” sa en av männen. ”Hon återvänder snart. Hon kommer inte att vilja lämna det som är henne kärt.”
Männen sneglade på byltet som låg på den fuktiga jorden.
”Det blir visst två offer till gudarna i natt.” sa ledaren belåtet.
Esther Brennan ryckte plötsligt till och tittade förskräckt upp när hon kände en hand röra vid hennes axel.
Iowa
Fågelskrämmans ögon iakttog henne där hon flydde genom majsfältet.
Hon sprang fortare än hon egentligen orkade.
Hjärtat bankade alldeles för hårt och luften i lungorna var knappt andningsbar längre.
De stora gröna bladen på fältet gav ifrån sig otäckt ett gnisslande och knarrande ljud.
Hon vände sig skräckslagen om.
Det var kolsvart ute nu, men hon visste att de som var efter henne kom allt närmare.
”Äh låt henne springa.” sa en av männen. ”Hon återvänder snart. Hon kommer inte att vilja lämna det som är henne kärt.”
Männen sneglade på byltet som låg på den fuktiga jorden.
”Det blir visst två offer till gudarna i natt.” sa ledaren belåtet.
Esther Brennan ryckte plötsligt till och tittade förskräckt upp när hon kände en hand röra vid hennes axel.
Förnimmelser - 6
*
”Men mormor… se inte så ledsen ut …” sa Zachary och log sitt söta leende.
”Vi ses om någon vecka eller så.”
”Precis så sa din far när …” började Lorraine.
Men hon kunde inte säga klart meningen. Minnet av den hemska dagen
då hon förlorade sin dotter och svärson i den där bilolyckan skar som en kniv
i hennes hjärta.
”Älskling … du måste förstå att jag blir rädd varje gång du sätter dig i din fars gamla bil. Du var den ende som överlevde olyckan. Du är mitt allt.”
Zacharys ögon blev blanka och hans händer kramade ratten hårt.
”Jag tänker inte köra ihjäl mig.” sa han, lite för skarpt.
Lorraine log. Hon öppnade bildörren och tog pojken i sin famn.
”Förlåt din gamla överbeskyddande mormor. Men utan dig vill jag inte leva.”
”Inget ska hända mig. Du mormor, jag ringer dig så ofta jag kan, så att du vet att jag mår bra, okej?”
Lorraine såg på sin vackra dotterson och log.
”Okej min skatt. Ha det så bra på din resa. Och ge Esther en stor kram från mig.”
Zachary nickade.
”Det ska jag”, sa han.
Sedan åkte han.
Lorraine stod länge kvar på gatan, ensam med sina tankar och sin oro.
”Men mormor… se inte så ledsen ut …” sa Zachary och log sitt söta leende.
”Vi ses om någon vecka eller så.”
”Precis så sa din far när …” började Lorraine.
Men hon kunde inte säga klart meningen. Minnet av den hemska dagen
då hon förlorade sin dotter och svärson i den där bilolyckan skar som en kniv
i hennes hjärta.
”Älskling … du måste förstå att jag blir rädd varje gång du sätter dig i din fars gamla bil. Du var den ende som överlevde olyckan. Du är mitt allt.”
Zacharys ögon blev blanka och hans händer kramade ratten hårt.
”Jag tänker inte köra ihjäl mig.” sa han, lite för skarpt.
Lorraine log. Hon öppnade bildörren och tog pojken i sin famn.
”Förlåt din gamla överbeskyddande mormor. Men utan dig vill jag inte leva.”
”Inget ska hända mig. Du mormor, jag ringer dig så ofta jag kan, så att du vet att jag mår bra, okej?”
Lorraine såg på sin vackra dotterson och log.
”Okej min skatt. Ha det så bra på din resa. Och ge Esther en stor kram från mig.”
Zachary nickade.
”Det ska jag”, sa han.
Sedan åkte han.
Lorraine stod länge kvar på gatan, ensam med sina tankar och sin oro.
Förnimmelser - 5
*
”Esther är i fara”, förklarade han till slut.
”I fara… vad menar du?” undrade mormor oroligt.
”Vet inte. Det är det jag ska ta reda på.”
Innan mormor fick för sig att övertala honom att stanna hemma gav Zachary henne en snabb kram och satte sig i bilen.
Han vred om nyckeln i tändlåset. Men han dröjde sig kvar, vinkade och gav
sin mormor en slängkyss.
”Var inte orolig för mig”, sa han och log.
Lorraine strök honom över kinden.
”Jag älskar dig min skatt.”
”Och jag älskar dig mormor. Men nu måste jag faktiskt åka.”
Lorraine suckade och hennes ögon fylldes av tårar.
Avsked var det värsta hon visste.
”Esther är i fara”, förklarade han till slut.
”I fara… vad menar du?” undrade mormor oroligt.
”Vet inte. Det är det jag ska ta reda på.”
Innan mormor fick för sig att övertala honom att stanna hemma gav Zachary henne en snabb kram och satte sig i bilen.
Han vred om nyckeln i tändlåset. Men han dröjde sig kvar, vinkade och gav
sin mormor en slängkyss.
”Var inte orolig för mig”, sa han och log.
Lorraine strök honom över kinden.
”Jag älskar dig min skatt.”
”Och jag älskar dig mormor. Men nu måste jag faktiskt åka.”
Lorraine suckade och hennes ögon fylldes av tårar.
Avsked var det värsta hon visste.
Förnimmelser - 4
*
Lorraine Janison såg bekymrat på sitt enda barnbarn när han gjorde sig klar att resa på måndags-morgonen.
”Var försiktig på din resa min älskling.”
”Oroa dig inte mormor, jag är alltid försiktig.” sa Zachary och slängde in sin sportbag i bilens baksäte.
Lorraine höll mjukt dottersonens ansikte mellan sina händer.
”Du förstår väl varför jag blir orolig? Du är allt jag har…” sa hon med sorg
i rösten.
Zachary förstod mycket väl varför mormor var orolig och han fick en klump
i halsen när han tänkte på olyckan.
”Jag måste åka.” sa han snabbt, som om han var rädd att mormor snart skulle säga något som hindrade honom. ”Esther behöver mig.”
Lorraine sken upp.
”Esther Brennan… vilken rar tös. Och du som var så kär i henne.”
”Mormor…” mumlade Zachary.
Han kände till sitt förtret att han rodnade.
Lorraine Janison såg bekymrat på sitt enda barnbarn när han gjorde sig klar att resa på måndags-morgonen.
”Var försiktig på din resa min älskling.”
”Oroa dig inte mormor, jag är alltid försiktig.” sa Zachary och slängde in sin sportbag i bilens baksäte.
Lorraine höll mjukt dottersonens ansikte mellan sina händer.
”Du förstår väl varför jag blir orolig? Du är allt jag har…” sa hon med sorg
i rösten.
Zachary förstod mycket väl varför mormor var orolig och han fick en klump
i halsen när han tänkte på olyckan.
”Jag måste åka.” sa han snabbt, som om han var rädd att mormor snart skulle säga något som hindrade honom. ”Esther behöver mig.”
Lorraine sken upp.
”Esther Brennan… vilken rar tös. Och du som var så kär i henne.”
”Mormor…” mumlade Zachary.
Han kände till sitt förtret att han rodnade.
Förnimmelser - 2
*
”Men Zackie, jag älskar ju dig...!” gnällde Arlene när han gjorde slut på deras nästan tvååriga kärleksförhållande.
”Jag måste säga att du visar din kärlek på ett väldigt… eh… annorlunda sätt.” svarade Zachary, med iskyla i sin vanligtvis mjuka och varma röst.
Arlene hade lindat sina armar om hans hals och försökt förtrolla honom med kyssar.
Det tricket brukade få Zachary att bli alldeles varm, pirrig och nästan andlös.
Men nu stålsatte han sig.
”Lägg av nu Arlene. Det är slut!” sa han och så föste han henne ifrån sig
och lämnade festen.
När han kom ut på gatan, ut till den svala sommarkvällen kände han hur skönt det skulle bli att lämna den här partyvärlden - för alltid!
Han ville ägna sig åt att vidga sina kreativa sinnen; foto, musik och kanske lite skrivande.
En roadtrip till Iowa kändes inte helt fel, men vännerna hade verkat redo att spärra in honom i en madrasserad cell när han sagt att han skulle åka bil ända dit.
De kunde inte förstå hur man frivilligt kunde göra en bilresa som tog över
18 timmar - ensam dessutom …
”Frihet.” var Zacharys svar.
Men det fanns något i Iowa som Zachary inte hade berättat för New York-vännerna om - eller rättare sagt någon.
Esther Brennan. Hans barndomsvän och allra första kärlek.
Zachary hade börjat känna en plötslig längtan efter Esther.
Men längtan fördunklades av en gnagande oro.
”Men Zackie, jag älskar ju dig...!” gnällde Arlene när han gjorde slut på deras nästan tvååriga kärleksförhållande.
”Jag måste säga att du visar din kärlek på ett väldigt… eh… annorlunda sätt.” svarade Zachary, med iskyla i sin vanligtvis mjuka och varma röst.
Arlene hade lindat sina armar om hans hals och försökt förtrolla honom med kyssar.
Det tricket brukade få Zachary att bli alldeles varm, pirrig och nästan andlös.
Men nu stålsatte han sig.
”Lägg av nu Arlene. Det är slut!” sa han och så föste han henne ifrån sig
och lämnade festen.
När han kom ut på gatan, ut till den svala sommarkvällen kände han hur skönt det skulle bli att lämna den här partyvärlden - för alltid!
Han ville ägna sig åt att vidga sina kreativa sinnen; foto, musik och kanske lite skrivande.
En roadtrip till Iowa kändes inte helt fel, men vännerna hade verkat redo att spärra in honom i en madrasserad cell när han sagt att han skulle åka bil ända dit.
De kunde inte förstå hur man frivilligt kunde göra en bilresa som tog över
18 timmar - ensam dessutom …
”Frihet.” var Zacharys svar.
Men det fanns något i Iowa som Zachary inte hade berättat för New York-vännerna om - eller rättare sagt någon.
Esther Brennan. Hans barndomsvän och allra första kärlek.
Zachary hade börjat känna en plötslig längtan efter Esther.
Men längtan fördunklades av en gnagande oro.
Förnimmelser - 1
*
New York City
Alla hans vänner stirrade på honom som om han blivit galen när han berättade att han funderade på att åka till sin barndoms hemstad i Iowa.
Hans kompis Grey tog honom åt sidan.
”Zachary Sean Parker, vad i hela friden har tagit åt dig…?” utbrast Grey,
som om han uppfostrade ett barn. ”Vad ska du göra i en gudsförgäten håla i Utah?”
”Iowa”, rättade Zachary.
”Eh... jaha, men det är ju samma sak”, tyckte Grey. ”Håla som håla liksom.”
Zachary himlade med ögonen och muttrade något om att Iowa och Utah
var två helt olika stater.
Somliga tyckte visst att New York City var den enda staden i världen.
Förvisso gillade han själv staden som aldrig sov. Men det fanns en värld utanför mörka nattklubbar och fester också, solsken till exempel.
Gå till ett ställe där musiken var så hög att man knappt hörde sina egna tankar, dricka massor med alkohol, dra en lina inne på en halvsunkig toalett, eller gå till sängs med en ny tjej varje vecka var inte Zachary Parkers grej.
Han var inte alls någon partyprisse och han var trött på att Grey varje helg försökte övertala honom att hänga med.
Men det som fått honom att verkligen ledsna på allt var nog Arlene, flickvännen. Hon kunde ju inte bestämma sig för om hon ville vara trogen eller inte.
Antingen var hon så kall att hon inte brydde sig om att Zachary visste att hon hade flera killar samtidigt, eller så var hon totalt jäkla naiv och insåg inte hur stor vetskap han hade om saken.
Han gissade på det sistnämnda.
New York City
Alla hans vänner stirrade på honom som om han blivit galen när han berättade att han funderade på att åka till sin barndoms hemstad i Iowa.
Hans kompis Grey tog honom åt sidan.
”Zachary Sean Parker, vad i hela friden har tagit åt dig…?” utbrast Grey,
som om han uppfostrade ett barn. ”Vad ska du göra i en gudsförgäten håla i Utah?”
”Iowa”, rättade Zachary.
”Eh... jaha, men det är ju samma sak”, tyckte Grey. ”Håla som håla liksom.”
Zachary himlade med ögonen och muttrade något om att Iowa och Utah
var två helt olika stater.
Somliga tyckte visst att New York City var den enda staden i världen.
Förvisso gillade han själv staden som aldrig sov. Men det fanns en värld utanför mörka nattklubbar och fester också, solsken till exempel.
Gå till ett ställe där musiken var så hög att man knappt hörde sina egna tankar, dricka massor med alkohol, dra en lina inne på en halvsunkig toalett, eller gå till sängs med en ny tjej varje vecka var inte Zachary Parkers grej.
Han var inte alls någon partyprisse och han var trött på att Grey varje helg försökte övertala honom att hänga med.
Men det som fått honom att verkligen ledsna på allt var nog Arlene, flickvännen. Hon kunde ju inte bestämma sig för om hon ville vara trogen eller inte.
Antingen var hon så kall att hon inte brydde sig om att Zachary visste att hon hade flera killar samtidigt, eller så var hon totalt jäkla naiv och insåg inte hur stor vetskap han hade om saken.
Han gissade på det sistnämnda.
lördag, maj 05, 2012
En konfrontation - del 2
*
Zachary svor för sig själv, han ville verkligen inte vara så här plump, men han kände sig tvingad till det för Grey skulle fatta.
De andra gästerna i den lilla restaurangen tittade nu åt deras håll och Zachary kände att han helst ville sjunka genom golvet och försvinna.
En grupp unga kvinnor såg med mordisk blick på Grey.
"Hur kan man sno sin kompis flickvän?" utbrast en av tjejerna.
Hon gav Zachary ett sympatiskt leende.
Zachary log blekt tillbaka. Sedan reste han sig och gick mot dörren.
Han hade fått nog av allt.
När han öppnade dörren och klev ut krockade han nästan med Arlene.
"Ska du gå...?" frågade hon.
Zachary nickade.
"Men Grey är kvar, så ni två kan ju hitta på nåt." sa han kyligt.
Det var med tårfyllda ögon Arlene såg efter Zachary när han gick gatan ner.
Att strula med Grey var riktigt korkat, det insåg hon nu.
Åh, jag måste göra allt bra igen, tänkte hon.
Hon sprang efter sin älskade Zachary, men han vände sig inte om när hon ropade hans namn, utan fortsatte bara att gå.
När hon ringde hans mobil svarade han inte.
Modfälld knappade Arlene in ett textmeddelande till honom.
Förlåt mig Zackie. Jag älskar dig.
Kan vi inte träffas och prata ut?
Hon fick inget svar den här gången heller.
Zachary svor för sig själv, han ville verkligen inte vara så här plump, men han kände sig tvingad till det för Grey skulle fatta.
De andra gästerna i den lilla restaurangen tittade nu åt deras håll och Zachary kände att han helst ville sjunka genom golvet och försvinna.
En grupp unga kvinnor såg med mordisk blick på Grey.
"Hur kan man sno sin kompis flickvän?" utbrast en av tjejerna.
Hon gav Zachary ett sympatiskt leende.
Zachary log blekt tillbaka. Sedan reste han sig och gick mot dörren.
Han hade fått nog av allt.
När han öppnade dörren och klev ut krockade han nästan med Arlene.
"Ska du gå...?" frågade hon.
Zachary nickade.
"Men Grey är kvar, så ni två kan ju hitta på nåt." sa han kyligt.
Det var med tårfyllda ögon Arlene såg efter Zachary när han gick gatan ner.
Att strula med Grey var riktigt korkat, det insåg hon nu.
Åh, jag måste göra allt bra igen, tänkte hon.
Hon sprang efter sin älskade Zachary, men han vände sig inte om när hon ropade hans namn, utan fortsatte bara att gå.
När hon ringde hans mobil svarade han inte.
Modfälld knappade Arlene in ett textmeddelande till honom.
Förlåt mig Zackie. Jag älskar dig.
Kan vi inte träffas och prata ut?
Hon fick inget svar den här gången heller.
 |
| PJ Clarke's, NYC. // Foto: ynotjetlag |
 |
| PJ Clarke's, NYC. // Foto: Dakota Diamond |
En konfrontation - del 1
New York City
"Fan, det kommer ju ingenting ur den här..." sa Grey och skakade ketchupflaskan över sin tallrik med hamburgare och pommes frites.
"Det underlättar om du öppnar locket." sa Zachary.
Grey skrattade till.
"Tur att det finns någon här som är smart."
Han öppnade locket och öste en kopiös mängd ketchup över sina pommes frites.
Zachary studerade allvarligt sin vän.
"Hur länge har du och Arlene gått bakom ryggen på mig?"
"Vad pratar du om?" frågade Grey, nu med munnen full av mat.
Zachary suckade.
"Har ni haft ihop det länge?" frågade han.
"Vilka då?" sa Grey.
Han såg fortfarande oförstående ut och det ökade Zacharys irritation.
"För helvete Grey, spela inte dum! Hur länge har du knullat min flickvän?!"
"Fan, det kommer ju ingenting ur den här..." sa Grey och skakade ketchupflaskan över sin tallrik med hamburgare och pommes frites.
"Det underlättar om du öppnar locket." sa Zachary.
Grey skrattade till.
"Tur att det finns någon här som är smart."
Han öppnade locket och öste en kopiös mängd ketchup över sina pommes frites.
Zachary studerade allvarligt sin vän.
"Hur länge har du och Arlene gått bakom ryggen på mig?"
"Vad pratar du om?" frågade Grey, nu med munnen full av mat.
Zachary suckade.
"Har ni haft ihop det länge?" frågade han.
"Vilka då?" sa Grey.
Han såg fortfarande oförstående ut och det ökade Zacharys irritation.
"För helvete Grey, spela inte dum! Hur länge har du knullat min flickvän?!"
|
| PJ Clarke's, NYC. // Foto: ynotjetlag |
|
| PJ Clarke's, NYC. // Foto: Dakota Diamond |
lördag, april 21, 2012
Bokerinytt - Nummer 2 2012
*
Wohooo! Bokerinytt - Nummer 2 2012 finns ute nu!
Tema: "Spänning".
Yours truly har fått den stora äran att vara gästskribent
i detta rykande färska nummer! ^_^
I detta nummer får ni stifta bekantskap med
mina "vänner" Zachary & Esther
(och mycket annat så klart) :)
Trevlig läsning!
♥
Wohooo! Bokerinytt - Nummer 2 2012 finns ute nu!
Tema: "Spänning".
Yours truly har fått den stora äran att vara gästskribent
i detta rykande färska nummer! ^_^
I detta nummer får ni stifta bekantskap med
mina "vänner" Zachary & Esther
(och mycket annat så klart) :)
Trevlig läsning!
♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)