Förnimmelser - 8

*
Till sin stora lättnad befann hon sig inte i en mörk natt på majsfältet,
utan i dagsljus och trygghet på stadens gamla diner.
Och den som vidrört henne var Lucy, den snälla äldre kvinnan som ägde
den lilla restaurangen.
”Du slumrade visst till raring.”
Esther nickade.
Det var inte första gången det hände. Dålig nattsömn gjorde henne så trött.
Hon var alldeles torr i munnen och hjärtat bankade.
Hon hade haft en fruktansvärd dröm.

Nej, inte en dröm - en förnimmelse.
Något ont skulle ske. Hon hade varit med om det förr.

Esther ryckte till igen när en bildörr stängdes där ute.
”Åh herregud…! Det är ju Zachary Parker!” utbrast Lucy glädjestrålande.
”Jag svär, den pojken blir allt vackrare för varje dag som går!”
Lucy sprang ut och omfamnade Zachary.

Esther gick också ut, sakta, som i trans.
Benen kändes mjuka som gelé och allt började snurra.
Just som hon skulle falla till marken rusade Zachary fram och fångade upp henne.