Farlig natt...

*
Sen kväll i London. Rose och Sebastian tittade beundrande på fullmånens spegelbild nere i River Thames nattmörka vatten när vingslag hördes högt uppe i luften.
”Hörde du det där?” frågade Sebastian.
Han spanade upp mot himlen och flämtade till när en vingbeklädd varelse flög förbi månen.
”Jag har aldrig sett en så stor fladdermus, den är nästan lika stor som en falk!” utbrast Sebastian, häpnad och skräck i hans mjuka röst. ”Ingen kommer att tro oss när vi berättar detta.”

I nästa sekund dök fladdermusen ner mot dem och flög förbi.
Rose skrek till när varelsens vinge nuddade Sebastians kind och rev upp en skråma. Små blodpärlor sipprade fram i huden.
”Märkligt…” sa Sebastian uppskakat.
Han kände försiktigt med fingertopparna på kinden.

Rose räckte honom en liten vit näsduk av tyg, men Sebastian skakade på huvudet.
”Tack, men det behövs inte. Men vi kanske borde gå nu.”
Rose som kände sig riktigt illa till mods log blekt.
”Det är nog bäst.” sa hon och lade armen om Sebastians midja.

Ungdomarna stannade en droska och åkte till teatern, där skulle de äta kvällsmat med sina teater-vänner.
”Farlig natt.” mumlade mannen på kuskbocken. ”Tag er i akt.”
Sebastian kramade Roses hand.