Nyckelpigorna...

*
Syskonen Alex, 13, och Cassie, 9, hade åkt på utflykt med mamma Nora
och Noras sambo Darryl till en liten strand som låg några mil hemifrån, belägen nedanför en magnifik klippa.
Höstdagen var en solig, varm och lite blåsigt - härligt California-väder.
Barnen hade sett fram emot att få utforska stranden. De rusade som ystra små kalvar ner för den hårt trampade sanden på den ganska branta gångstigen
som ledde från klippavsatsen.

”Gå försiktigt så att ni inte ramlar!” ropade Nora efter dem.
”Jadå!” svarade Alex och Cassie, utan att sakta ner.
Nora skyndade ikapp dem och tog milt tag i Alex.
”Inte springa, det är så lätt att ramla här.”
Alex log och suckade lite åt mammas oro, men han tog sin lillasyster i handen och gick försiktigt istället.

Den här dagen såg man inte stranden, den var helt täckt av nyckelpigor
och det var omöjligt att gå utan att kliva på dem.
Det krasade otäckt när insekterna krossades under skosulorna.
Ljudet fick Alex att må illa och Cassie grät.

Det kändes som de hade hamnat i en skräckfilm om en nyckelpige-invasion.
”Veklingar.” muttrade Darryl åt barnen.
Den store mannen fortsatte att gå.
Nora och barnen stod kvar.