*
Holly
"Alex, har du kommit på vilken låt du ska sjunga?" frågade Libby vid lunchen.
Han hade ju sagt att han skulle ställa sig på ett bord i matsalen och sjunga om han förlorade vårt lilla vad (att jag kunde få honom mållös).
Alex log hemligt.
"Kanske det."
"Du behöver inte sjunga inför alla, Alex." sa jag.
Alex nickade.
"Ett vad är ett vad - och jag förlprade ju."
Jag måste erkänna att jag blev väldigt rörd när Alex klev upp på bordet och sjöng My Girl för mig. Grabben är helt underbar!
Det är inte många killar som skulle göra en sådan sak, inte i vår skola iallafall.
Alex har massor med charm och talang och hela skolan jublade och applåderade när han sjungit klart.
"Alex, du äger!" skrek en av våra klasskamrater.
En av lunchtanterna tyckte inte att Alex ägde. Hon gav honom en sträng blick och stormade fram till vårt bort.
"Alex Spencer-Clarke, hoppa genast ner från bordet!" röt hon.
Alex hoppade mjukt och vigt ner på golvet och log mot lunchtanten.
Det var ett super-charmigt leende, men det blidkade inte lunchtanten ett endaste dugg.
"Stå inte och flina åt mig pojk. Gå genast till rektorn."
Alex suckade uppgivet, men han gick iväg till rektorsexpeditionen med en lapp från lunchtanten där hon skrivit ner hans "brott".
Holly
"Alex, har du kommit på vilken låt du ska sjunga?" frågade Libby vid lunchen.
Han hade ju sagt att han skulle ställa sig på ett bord i matsalen och sjunga om han förlorade vårt lilla vad (att jag kunde få honom mållös).
Alex log hemligt.
"Kanske det."
"Du behöver inte sjunga inför alla, Alex." sa jag.
Alex nickade.
"Ett vad är ett vad - och jag förlprade ju."
Jag måste erkänna att jag blev väldigt rörd när Alex klev upp på bordet och sjöng My Girl för mig. Grabben är helt underbar!
Det är inte många killar som skulle göra en sådan sak, inte i vår skola iallafall.
Alex har massor med charm och talang och hela skolan jublade och applåderade när han sjungit klart.
"Alex, du äger!" skrek en av våra klasskamrater.
En av lunchtanterna tyckte inte att Alex ägde. Hon gav honom en sträng blick och stormade fram till vårt bort.
"Alex Spencer-Clarke, hoppa genast ner från bordet!" röt hon.
Alex hoppade mjukt och vigt ner på golvet och log mot lunchtanten.
Det var ett super-charmigt leende, men det blidkade inte lunchtanten ett endaste dugg.
"Stå inte och flina åt mig pojk. Gå genast till rektorn."
Alex suckade uppgivet, men han gick iväg till rektorsexpeditionen med en lapp från lunchtanten där hon skrivit ner hans "brott".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar