*
Blue Creek, Minnesota
31 December 2009.
*
Nyårsafton, klockan 23:30.
Nyårsnatten var kall och stjärnklar.
15-åriga Darla Montgomery och några av hennes vänner var på väg från festlokalen där Darla hade haft sin nyårsfest. Nu skulle de gå till torget och se på fyrverkerier, lyssna på nyårskören och fira in det nya året.
Vid statyn på torget fick tonåringarna syn på en liten figur klädd i rosa vinterjacka och pyjamas.
"Elle!" utbrast Darla. "Vad gör du här ute...?"
Hon sprang fram och lyfte upp den lilla flickan.
"Hej Darla!" sa Elle och kramade henne. "Jag ville se nyårsfirandet."
Darla såg sig om i folkvimlet.
"Är du här med din mamma, eller mormor?"
Elle skakade på huvudet.
"Nope, jag gick ut själv. Mamma har nyårsfest och alla röster och musiken hemma väckte mig och sen kunde jag inte somna om..."
Den lilla tjejen frynte missbelåtet på näsan.
"Får jag vara med er?"
Darla log lite.
"Så klart du får!"
Hon ville absolut inte lämna en liten 7-åring alldeles ensam mitt i natten.
"Men vi ska nog ringa din mamma, så hon inte blir orolig."
Elle viftade bort Darlas kommentar.
"Äsch, inte hör hon telefonen, så som det babblas och spelas hemma..."
Darla utbytte en blick med sin klasskamrat Brian. Det kändes inte bra att ett liten unge kunde gå ut på stan själv utan att någon där hemma märkte det.
Darla fick syn på sin pappa, som var polis. Hon gick dit med Elle som en liten koala-unge om halsen.
"Hej pappa! Titta vad jag hittade!"
Hennes pappa vände sig om och log när han fick syn på sin yngsta dotter och lilla Elle.
"Nämen hej!"
"Elle är här alldeles ensam..." sa Darla menande.
Pappa Richard såg orolig ut. Men Elle bara fnissade.
"Äsch, jag är inte ensam längre, ni är ju här."
Darlas pappa tog upp sin mobiltelefon och ringde hem till Elle. Flera signaler fick gå fram, men till slut var det någon som svarade.
"Hej Louella, Richard Montgomery här. Jag ville bara att du ska veta att Elle är här, på torget."
Han lyssnade en stund.
"Nej då, hon är okej, ingen fara. Ska jag komma hem med henne?"
Elle började gråta.
"Nej! Jag vill inte gå hem än, det är inget roligt hemma... Dom vuxna bara festar och ingen bryr sig om mig. Jag vill sova hos Darla!"
Darla och Brian tröstade den lilla medan Mr. Montgomery pratade lite mer med Elles mamma.
När han pratat klart tog han Elle i sina armar.
"Du får sova hos oss i natt om du vill."
"Yaaaaay!" jublade Elle. "Det blev en bra nyårs-födelsedags-afton ändå!"
Hon kramade Darlas pappa hårt.
"Just det!" utbrast Darla. "Du fyller ju sju år idag! Grattis Elle!"
Hon kramade den lilla söta 7-åringen.
"Grattis tjejen!" sa Brian. "Vi borde haft en present åt dig..."
Han såg sig om, på alla tivolistånd. Kanske han kunde vinna något åt Elle?
Brian gick iväg för att undersöka saken.
En stund senare kom han tillbaka med en rosa nallebjörn i famnen.
"Grattis på födelsedagen, lillskrutten." sa han och räckte nallen till Elle.
Hon blev överförtjust och kramade och pussade Brian.
"Tack! Vad du är snäll!"
Darla log mot sin klasskamrat.
"Det där var väldigt fint gjort."
Brian log också.
"Tja, det är så jag jobbar."
Det har han rätt i! tänkte Darla.
Brian var alltid snäll mot folk och var en väldig bra kompis.
Nu började kören sjunga Auld Lang Syne.
Elle lyssnade andaktsfull och höll hårt om sin nya nalle.
Darla lyfte upp henne i sin famn igen och kramade henne. Hon tyckte så mycket om den här speciella lilla ungen.
"Gott nytt år!" sa Elle.
"Gott nytt år, Elle!" log Darla och pussade lilltjejen på kinden.
Elle såg länge på henne, sedan sa hon allvarligt:
"Du är så snäll, Darla och jag älskar dig. Jag önskar att du var min syster."
Darla blev alldeles tårögd.
"Awww... sötis. Det önskar jag också."
Elle log stort.
"Då bestämmer vi det - jag är din lillasyster. Inofficiellt alltså."
Darla skrattade ömt.
"Ja, det bestämmer vi."
Elle kramade henne - länge.
Blue Creek, Minnesota
31 December 2009.
*
Nyårsafton, klockan 23:30.
Nyårsnatten var kall och stjärnklar.
15-åriga Darla Montgomery och några av hennes vänner var på väg från festlokalen där Darla hade haft sin nyårsfest. Nu skulle de gå till torget och se på fyrverkerier, lyssna på nyårskören och fira in det nya året.
Vid statyn på torget fick tonåringarna syn på en liten figur klädd i rosa vinterjacka och pyjamas.
"Elle!" utbrast Darla. "Vad gör du här ute...?"
Hon sprang fram och lyfte upp den lilla flickan.
"Hej Darla!" sa Elle och kramade henne. "Jag ville se nyårsfirandet."
Darla såg sig om i folkvimlet.
"Är du här med din mamma, eller mormor?"
Elle skakade på huvudet.
"Nope, jag gick ut själv. Mamma har nyårsfest och alla röster och musiken hemma väckte mig och sen kunde jag inte somna om..."
Den lilla tjejen frynte missbelåtet på näsan.
"Får jag vara med er?"
Darla log lite.
"Så klart du får!"
Hon ville absolut inte lämna en liten 7-åring alldeles ensam mitt i natten.
"Men vi ska nog ringa din mamma, så hon inte blir orolig."
Elle viftade bort Darlas kommentar.
"Äsch, inte hör hon telefonen, så som det babblas och spelas hemma..."
Darla utbytte en blick med sin klasskamrat Brian. Det kändes inte bra att ett liten unge kunde gå ut på stan själv utan att någon där hemma märkte det.
Darla fick syn på sin pappa, som var polis. Hon gick dit med Elle som en liten koala-unge om halsen.
"Hej pappa! Titta vad jag hittade!"
Hennes pappa vände sig om och log när han fick syn på sin yngsta dotter och lilla Elle.
"Nämen hej!"
"Elle är här alldeles ensam..." sa Darla menande.
Pappa Richard såg orolig ut. Men Elle bara fnissade.
"Äsch, jag är inte ensam längre, ni är ju här."
Darlas pappa tog upp sin mobiltelefon och ringde hem till Elle. Flera signaler fick gå fram, men till slut var det någon som svarade.
"Hej Louella, Richard Montgomery här. Jag ville bara att du ska veta att Elle är här, på torget."
Han lyssnade en stund.
"Nej då, hon är okej, ingen fara. Ska jag komma hem med henne?"
Elle började gråta.
"Nej! Jag vill inte gå hem än, det är inget roligt hemma... Dom vuxna bara festar och ingen bryr sig om mig. Jag vill sova hos Darla!"
Darla och Brian tröstade den lilla medan Mr. Montgomery pratade lite mer med Elles mamma.
När han pratat klart tog han Elle i sina armar.
"Du får sova hos oss i natt om du vill."
"Yaaaaay!" jublade Elle. "Det blev en bra nyårs-födelsedags-afton ändå!"
Hon kramade Darlas pappa hårt.
"Just det!" utbrast Darla. "Du fyller ju sju år idag! Grattis Elle!"
Hon kramade den lilla söta 7-åringen.
"Grattis tjejen!" sa Brian. "Vi borde haft en present åt dig..."
Han såg sig om, på alla tivolistånd. Kanske han kunde vinna något åt Elle?
Brian gick iväg för att undersöka saken.
En stund senare kom han tillbaka med en rosa nallebjörn i famnen.
"Grattis på födelsedagen, lillskrutten." sa han och räckte nallen till Elle.
Hon blev överförtjust och kramade och pussade Brian.
"Tack! Vad du är snäll!"
Darla log mot sin klasskamrat.
"Det där var väldigt fint gjort."
Brian log också.
"Tja, det är så jag jobbar."
Det har han rätt i! tänkte Darla.
Brian var alltid snäll mot folk och var en väldig bra kompis.
Nu började kören sjunga Auld Lang Syne.
Elle lyssnade andaktsfull och höll hårt om sin nya nalle.
Darla lyfte upp henne i sin famn igen och kramade henne. Hon tyckte så mycket om den här speciella lilla ungen.
"Gott nytt år!" sa Elle.
"Gott nytt år, Elle!" log Darla och pussade lilltjejen på kinden.
Elle såg länge på henne, sedan sa hon allvarligt:
"Du är så snäll, Darla och jag älskar dig. Jag önskar att du var min syster."
Darla blev alldeles tårögd.
"Awww... sötis. Det önskar jag också."
Elle log stort.
"Då bestämmer vi det - jag är din lillasyster. Inofficiellt alltså."
Darla skrattade ömt.
"Ja, det bestämmer vi."
Elle kramade henne - länge.