Skrivpuff - 16 maj 2012

Skriv om att gnälla.

Gästblogg av Leni Simonsson

Noel (min 8-åriga lillebror) brukar vara nöjd och glad, men idag måste han ha en dålig dag, för han har gnällt nonstop sedan vi hämtade honom i skolan.
"Mina gummistövlar är för små"
"Jag vill inte ha jacka, det är sommar nu."
"Jag vill ha glass till mellanmål."

Ceci (min bästis) och jag försöker lugnt och pedagogiskt att göra honom på bra humör - det går inte så bra.
Linus (min 16-årige brorsa), som i normala fall är tålamodet himself, höll precis på att får ett utbrott på sin gnälliga lillebror.
"Noel, sluta med gnällandet! Dina stövlar är det inget fel på, dom är nya!
Och du ska ha jacka för det är kyligt ute. Och glass kan vi köpa på fredag."
Noel ser sur ut.

Linus försöker förklara att det är otrevligt att höra en gnällspik hela tiden.
"Du gäller ju så vi får stora hål i öronen."
Noels tvillingbror Melwin har en tendens att ta saker bokstavligt och ser bekymrat på storebror.
"Linus, har dina öron hål i sig...?"

"Nej, han bara säger så för att visa Noel hur jobbigt hans gnäll är." förklarade Ceci.
Melwin nickar.
"Aha, då förstår jag." säger han myndigt. "Men Linus, du gnäller också nu faktiskt."
Linus vet inte riktigt vad han ska säga.
"Jag tror du är ägd grabben." skrattar Ceci.
Linus nickar.
"Mmmm... av en 8-åring... tack för det liksom."

Lille Melwin hoppar glatt rakt ner i en vattenpöl och skrattar när det stänker om honom.
"Jag gillar om vatterbölar!" jublar han.
Noel skiner äntligen upp. Han gillar tydligen också vatterbölar, för han börjar också hoppa i vattnet.
Det dåliga humöret försvinner.

Tack Melwin, för att du fick din brors gnällande att upphöra! :)

Gästblogg - Janie #1

*
En gång fick jag frågan "vem av dina syskon är din favorit?".
Vad är det för fråga...?! Alla mina syskon är mina favoriter!
Älskar er hela bunten - Maxie, Alex, Cassie & Ricky! <3

Jag blev så glad när mamma och pappa berättade att vi skulle få fosterbarn
- jag hade då längtat efter syskon i 7 år.
Maxine var 5 när hon kom till oss. Alex kom året efter.
Alex och Maxine är 2 år yngre än jag. Vi blev bästisar redan från dag ett
och vi har alltid hållit ihop i vått och torrt och har alltid så kul tillsammans :)

En dag när vi var små skulle vi ta några familjebilder. Alex ville först inte
vara med, han protesterade och sa: "Tjejerna vill bara kramas hela tiden."
Och så har han haft det hela livet efter det - hans tjejkompisar älskar att krama honom. Haha!
Men nu brukar han inte protestera ;)

Av syskonen i familjen Clarke är nog Ricky, Cassie och jag mest lika, både utseendemässigt och till sättet.
Maxine och Alex är vildbasarna, våra små tiger-ungar.
Vi tjejer (Maxine, Cassie och jag) pratar om allt, medan Alex är mer tankfull och tystlåten. Ibland får vi nästan tvinga honom att berätta saker (så att han inte går och bär på jobbiga saker.)
Ricky babblar på om allt! LOL

Kram på er alla läsare där ute!
// Janie Clarke

Gästblogg - Alex #1

*
Folk brukar fråga mig om det är jobbigt att vara liten (typ kortare och spinkigare än alla killar i skolan) för sin ålder.
Jobbigt är det väl inte direkt, men det är irriterande när idioter retas
och säger taskiga saker (story of my life...).

Men för det mesta försöker jag låta bli att bry mig
- eller så får Holly (eller någon annan kompis) hålla i mig för att jag inte ska klippa till idioterna *lol*

Mina tjejkompisar tycker tydligen att jag är gullig och så (yeah, they're nuts) och de gillar att krama mig mycket - det är inte lätt att stå ut med det...
Eh, who am I kidding? It's awesome! :D
Jag älskar mina tjejkompisar, de får krama mig hur mycket de vill.
Fast säg inte att jag har sagt det...
Lite lugn och ro måste man ju få, eller hur? ;-)

Peace out peeps!
Vill ni veta mer om mig är det bara att fråga :)
// Alex Spencer-Clarke

Gästblogg 12/5 2012: Charli

*
LOL! 
Ray meddelade precis att han behöver en brorsa eller möjligtvis kusiner som är killar.
"Jag har för mycket tjejer omkring mig hela tiden - jobbigt...!"

Tydligen är 1 storasyster (jag) + 2 äldre tjej-kusiner (Nikki & Dani) 
alldeles för mycket för Ray.
Tycker lite synd om brorsan - NOT!

(Visst känner ni av den starka syskon-kärleken mellan Ray & mig? *lol*)

// Charli Danelli

Gästblogg 12/5 2012: Colette

*
Hej alla!
Vi ska snart äta mellanmål. Men jag ville skriva en liten helsning till er först.
Leni, Ceci, Melwin och Noel är på besök här hos Tony och mig den här helgen. Det är jätte-roligt! :)

Melwin ville inte gå in fast det regnar så mycket. 
Han vill vara kvar i skogen och sitta under en gran.
Han säger:
"Det låter fint när det regnar och skogen luktar gott."
Haha! Melwin är så gullig! :)

Jag hoppas ni alla har det bra!
Gillar ni det regniga vädret idag? (Eller ni kanske har sol?)

Hej då! Jag skriver snart igen!
Puss & kram från
Colette 9 år

Gästblogg 23/4 2012: Leni

Hej alla!
Hoppas ni har en bra måndag :)

Min bror (äldsta lillebror) Linus och jag pratade precis om att det idag är
William Shakespeare's födelsedag.

Tvillingarna hoppar nyfiket in i samtalet.

Noel: Aaaa... han Shakespeare ja! Han skrev den där boken om Hamlet
- killen med dö'skallen!

Melwin: En skelett?

Noel: Nääää, inte hela skelettet, han var kompis med huvudet bara.
Och han pratade med dö'skallen.

Melwin: Tokigt... skelett-skallar kan inte svara när man säger nåt till dom ju...

Noel: Nej... jag tror den där Hamlet blev lite tokig faktiskt.

Melwin: Näää då... han va' bara lessen för att att skelett-skallen inte ville prata.


Lilla Melwin... alltid lika ömsint och diplomatisk.
Det är sådana här samtal som lättar upp en grå vardag :)
// Leni

Gästblogg 14/4 2012: Leni

*
Ceci och jag står i en vinter-vit park och tittar på 3 über-glada Duracell-kaniner på speed (dvs Noel, Melwin & Lilla O).
Lilla O dansar glädjedans (tänk Snoopy) och skriker:
"Snööööö! Jippi! Snöööö!"
Hmmm, det var ju ingen som visste att vintern har återvänt,
så det var bra att du basunerade ut det över hela stan. ;-)

Melwin & Noel bygger snögubbe.
Melwin har bestämt att han vill ta hem den nya kompisen
(okej, lycka till med det brorsan...)

Linus kommentar innan vi gick ut:
"Ska ni gå ut nu...? Ingen normal människa går ut i sånt här väder."
Tack brorsan för att du tokighets-förklarar dina syskon och storasysters bästis.
Själv ligger han (lätt förkyld) i sängen och läser Da Vinci-koden.
Han verkade rätt så nöjd med tillvaron.

Jag hoppas ni alla har det bra.
Och kära vänner, deppa inte ihop över våren som kom bort...
efter snö kommer... eh... lite mer snö.
Men så småningom är våren här, så misströsta icke! :)
"Och snart är det Midsommar!" tillägger Noel.


Puss & kram på er!
Leni
(+ Ceci, Noel, Melwin & Lilla O)

*

Gästblogg 31/8 2011: Linus

Tjena!
Som syrran skrev i sitt inlägg ligger Noel hemma i halsfluss.
Han har (med all rätt) tyckt synd om sig själv hela dagen. Stackars brorsan.
Förut gjorde han en lista där han talar om allt han har missat i skolan idag.

Noels miss-lista:
1. Spela fotboll på rasten
2. Lära mig kul saker
3. Höra kapitel 5 i boken som fröken läser
4. Äta pannkaka med saftsås
5. Hämta spesial-mjölk till Emelie 
Emelie är nya flickan i klassen. Hon är jättesöt och är Noels nya bästis och kärlek. 
Hon får hämta laktosfri mjölk hos mattanterna i köket och Noel gillar 
att servera henne detta.
6. Få nya kritor

Oh hemska orättvisa...! LOL

Melwin kom hem för en stund sedan och babblade lyckligt på hur kul han har haft i sin special-klass och hur mycket han lärt sig idag.
Det gjorde Noel vrålsur och grön av avund. Han kontrade med:
"Jag har sett på Stormumriken-filmen och jag har ätit hundra liter glass!"
Glass har han inte fått än, mamma har precis varit och handlat det.
Men Melwin blev ledsen.
Hans underläpp darrade och han sa:
"Glass?! Jag också vill ha Halspluss i halsen och titta på Snormumliken!"


Det här var absolut inget bra tillfälle att skratta... men hallå:
Snormumliken...!

Nu ska jag ut med Leni & Ceci. Vi ska äta pizza.
Ska bli rätt skönt att komma ifrån kriget mellan dubbel-trubbel.

// Linus


P.S. Jag hoppas att Melwin slipper få "Halspluss i halsen". Men han lär ju bli smittad, så snart kommer det väl ligga två små dystra "Snormumlikar" på soffan...

Gästblogg 31/8 2011: Leni

Stackars Noel är hemma från skolan idag, ligger halsfluss-ynklig på soffan...
och tittar (efter begäran) på "den där spännande filmen utan färg - den med Stormumriken."*
Han suckade djupt när mamma sa att han skulle vara hemma och sa:
"Då får jag ju inte lära mig vad 10 gånger 5 är!"
"Men det kan ju vi lära dig här hemma," sa Linus vänligt.

Men det tyckte inte Noel var så bra...
"Meh!!" fräste han halsfluss-kraxigt. "Det är inte samma sak fattar du väl!"

Haha! Lillkillen gillar verkligen skolan! ;-)

Kram,
Leni

* Mästerdetektiven lever farligt

Gästblogg 26/8: Charli

*
Hi people!

Igår var vi på teater och såg en pjäs som Cole är med i. Då hände nåt jättekul som jag måste dela med mig av.
En av Coles medskådespelare, en man som är super-divig och rätt otrevlig mot kollegor (och andra också), kom av sig i en replik.
Nikki jobbar som sufflös i den pjäsen, så hon gjorde sitt jobb och viskade repliken till honom.
Då fräser idioten åt vår Nikki:
"Jag har inte bett om att få nån replik! Jag kan den här pjäsen!"

Det var nästan helt tyst i salongen i typ 2 minuter... Det enda som hörs
är alla i publiken som viskar till varann: "Fy vilken otrevlig man!"
Sedan hördes Nikkis röst, behärskad och cool:
"Så bra. Fortsätt då - skitgubbe."

Jag kan säga att Nikki fick flest applåder och jubel när pjäsen var slut! LOL
Min kusin äger!

I morse läste vi en recension på pjäsen i tidningen. Bästa delen:

Unge Cole Taylor briljerar - som vanligt - i sitt skådespeleri,
men bäst ikväll var lilla sufflösen Nikki, som med besked
gav den store scen-divan svar på tal! Way to go Nikki!

Cole klippte ut recensionen - och har ramat in den åt Nikki! LOL :)


LOVE,
Charli Danelli

New York City, August 26, 2011

Gästblogg 22 augusti: Leni

*
Jag måste dela med mig av ett litet sött minne. Det hände för ett par år sedan, när Melwin var 4 år.
Av någon anledning började lillkillen prata om julen - i augusti....!

Melwin: På jul kommer Tomten och hälsa på oss. Imojjon.

Jag: Nääää, julen är inte imorgon. I december är det jul.

Melwin: Aaaaa, en annan vecka.

Mamma Malena: Ja, om fyra månader. Och så är det nån här som fyller år innan jul.

Melwin (glatt): Aaaaa! Min Neni!

Den lilla sötnosen gav mig en stor kram.

Melwin: Neni, då du ska få en 'tor paket av mig! Och kattpinne.

(Kattpinne = Glasspinne)

Leni: Awww, vad snäll du är Melwin.

Melwin nickar stolt.

Melwin: Aaaaa, jag snäll. Och nu jag vill äta en kattpinne.

Lilla broren springer in i köket och börjar botanisera i frysen.


Haha! Min syskon är roliga! 
You gotta love them! :D <3

PUSS & KRAM
Leni

Gästblogg 10 maj: Alice

Dagens....

Dagens Troy:
Troy sjunger med i "She's Madonna":
".. Seee isss donna.
La la la la ...
Mamma!"

Dagens Isolde:
Isolde: Idag råkade jag låsa in mig på toaletten i skolan.
Morfar Björn: Oj då... Kom du ut igen då?
Isolde: Jaaaa... annars hade jag väl inte suttit här nu...?

Dagens Dorian:
På sommarlovet får jag vara uppe sent och äta glass varje dag, det är frihet.

Gästblogg 13/11 2010: Leni

*
Lördag kväll.
Familjen sitter och tittar på TV.
Melwin (om Tomas Di Leva): Titta, den pojken har en fin klänning.
Noel: Näää, det är ingen klänning - det är nog en sån här... natt-skjorta.
*

Gästblogg 29/10: Alice

Dagens...

Dagens TV-ögonblick:
Tom Jones syns i rutan. Troy stirrar storögd på sångaren och pekar ivrigt
med sitt lilla knubbiga finger.
Troy: "Mamma, se! Tånten!!"
Jag: "Nej lilla Troy, inte Tomten, det är Tom Jones."
Troy (tittar på mig som om jag var helt bakom flötet): "Määäääe, tånte!"

Okej, du vara chef, det är Tomten.



Dagens Dorian:
Dorian: "Mamma och moster Jennie, vet ni... idag, i skolan,
var det en stor (äldre) kille som klättrade vid stora rutschkanan, utanpå klätterställningen, ni vet.
Jag sa till honom att man inte får klättra där, för man kan ramla ner och skada sig.
Då sa han: 'håll käften och sköt dig själv jävla skitunge'.
Se'n ramlade han ner och gjorde sig illa i foten. Jag brukar tycka synd om folk som gör illa sig..."

Jennie: "Det vet vi hjärtat."

Dorian: "Mmmm... jag är lessen att behöva säga det här nu,
men den där typen fick faktiskt skylla sig själv."




Dagens Isolde:
"Troy säger att han ser Tomten på TV."
(Hon tittar på TV-rutan där Tom Jones nu står på scen och sjunger.)
"Meh... det där är ju inte Tomten! Det är ju morfar!"

*

Gästblogg: Alice - Gula Solstigen

Juli 2010

Jaha... och så ska de måla om husen här på Solstigen har vi just fått reda på.
Just nu är det värsta regnbågen här på vår gata - alla hus har nämligen olika färg (ljusa pasetellkulörer: rosa, turkos, ljusblå, lila etc).
Men nu ska alla hus få samma färg, det blir någon ljust gul nyans. Det blir nog fint.

"Gult passar ju bra när vi bor på Solstigen." tyckte Dorian.
Isolde blev dock lite ledsen när hon fick veta att huset inte ska vara rosa längre...
Underläppen darrade och hon sa att hon var rädd att hon inte ska hitta hem då. Lilla gumman...
Dorian tröstade och uppmuntrade:
"Men du kan ju bara titta på siffrorna på husen. Och när du ser nummer tolv vet du ju att du är hemma!"
"Mmmm..." höll Isolde med. "det kan jag ju förstås, men jag kommer sakna vårat rosa hus. Fast gult är också fint förstås."

Frid och fröjd. Alla gillar färgen och ingen kommer att gå in till
sura tanten i nummer 7 istället för hem!

Troy gillar nog också färgen.
Tror jag... han hojtade iallafall
"Guuuuul!"
och fortsatte att äta filmjölk med händerna.
*

Gästblogg: Leni 20/9 2010 #3

*
Just det, jag glömde ju att dela med mig av Melwin & Noels härliga kommentarer från i eftermiddags!
När Göran och Melwin kom hem idag sa Noel genast:
"Jag trodde att Leni glömde hämta dig idag!"
Melwin såg storögd på brorsan sin och sa:
"Nääää, ingen har ju glömmit mej, jag e ju här nu."

Senare bad Noel faktiskt mig om ursäkt för att han skällde ut mig.
"Alltså Leni, förlåt om jag blev arg på dig. Men jag trodde liksom att du glömde Melwin och då blir man ju lite upprörd i själen."


De är ju är för söta ibland, twinsen! U gotta luv them! ♥ 

// Leni
*

Gästblogg: Leni 20/9 2010 #2

*
Halloj igen!
Hoppas ni har haft en bra måndag!
Min måndag har varit.... jag vet inte... läs och döm själva:

Idag när hämtade jag Noel i skolan frågade han och kompisen Tom mig om något ord på engelska. Jag sa vad det hette, och snabbt som blixten var "Global-uppvärmning-tjejen"
(nej, jag minns faktiskt inte vad hon heter... smeknamnnet har liksom fastnat *LOL*)
där gav mig en mopsig min. Hon talade om att "min mamma kan bättre engelska än du!"
"Jaha..." sa jag. "men din mamma är inte här nu och det var dessutom mig Noel och Tom frågade."
Hon stack näsan i vädret och stövlade därifrån.
Kul med små barn, va...?

Noel var inte heller så rolig idag...
När vi kom ut på skolgården gav han mig värsta anklagande blicken och sa skarpt:
"Leni, du har glömt Melwin!"
"Eh, nej... er pappa ska hämta honom senare."
Noel ville inte lyssna på det örat, som man säger.
"Men du glömde Melwin!!"
Suck!
"Noel, JAG ska INTE hämta Melwin idag!!"

Noel blängde argt på mig hela vägen hem.
Suck och stön.
6 är han visst nu ja... "Lilla puberteten". Härliga tider.
Och Lilla Olivia har börjat bitas... Kul...
Vad har hänt med mina snälla små syskon...?


Kram,
Leni
*

Gästblogg: Leni 20/9 2010

Halloj!
Hoppas ni har en bra höst!
Här hos oss snurrar livet på i full fart. Den största händelsen är väl att
Noel & Melwin nu går i skolan.
Det är inte klokt...! Det känns som det var igår de låg i barnvagn och sprattlade, nu är de 6 år!
"Sex och en halv!" rättar Melwin. Haha!


Minns ni "Global uppvärmning-tjejen" från Noel & Melwins förskola?
Hon går nu i samma klass som Noel... gissa om han blev glad... haha!
Nej, hon är verkligen inte Noels favorit.
Förutom det så trivs Noel jättebra i skolan, han känner sig jätteviktig och han är så himla hungrig på kunskap.
Det går väldigt bra för Melwin i sin lilla specialklass också.
Det är såååå kul att se hur mycket de trivs, för de gillade inte förskolan så mycket.
Twinsen pratar mycket om skolan när de kommer hem - och hur mycket de längtar efter läxor.
(Längtan efter läxor går över om några år, säger Linus.
Jag håller med dig, brorsan.)

Melwin (igår, i viktig ton): Vi kan matte nu. Fem plus fem.
Göran: Vad kul. Vad blir det då?
Melwin (ser lurig ut): Säger jag inte, det är hemligt i min skola.
Noel: Aaaa, jag vet hur många bokstäver det är i alfabetet. Nio.
Linus: Nio...?! Är det inte några fler...?
Noel: Meh! Alfabetet. A-L-F-A-B-E-T-E-T. Nio bokstäver.


Nu ska jag och Lilla O gå och leka i parken.
Ha det så bra! Vi ses!

Kramisar, 
Leni
*
(Lilla O ger läsarna en slängkyss x x x)
*

Gästblogg 7/12: Dylan #2

Dylan från Blue Creek Hill: Rum 97 och Ghost World: NYC gästbloggar

Pärlor & tårar
av Dylan Cailyn Breslin
del 2

Inte förrän det var mörkt och nattkylan kom krypande lämnade jag mitt gömställe nere vid floden och gick hemåt.
Pappa hade kommit hem från jobbet. Han satte mig på en köksstol, tog mitt ansikte i sina händer och såg mig djupt i ögonen.
”Svara mig ärligt Little One, stal du mammas saker?”
Jag skakade på huvudet.
”Vem var det då?”
Det kändes som sucken som kom ur mig fick hela min kropp att sjunka ihop. Punktering.
Sedan kom de förjordade tårarna.
”Det var inte jag!” snyftade jag i pappas famn. ”Och jag vet inte vem det var!”
Och även om jag visste skulle ingen tro mig.
Jag berättade aldrig om det jag såg längre. Det var ju därför de hade placerat mig på det den där jävla anstalten på kullen i Blue Creek!
Dårhuset. Gökboet. The loony bin…
”Ska du inte gå och be mamma om förlåtelse, Dylan?”
”Va…?”
Jag slet mig ur pappas grepp och stirrade på honom.
”Det kanske är bäst om du går och be mamma om förlåtelse.” sa han.
Jag knuffade bort honom.
”Aldrig!” skrek jag.
"Snälla Dylan..." suckade pappa trött.
Men jag avbröt honom, för nu var jag rasande.
”Jag har inte begått något brott! Ändå slog hon mig - igen! Och så är det, på något vridet sätt, min skyldighet att be om ursäkt...!”
Vita små salivkulor forsade ur min mun tillsammans med mina ord och hamnade i pappas ansikte.
Mina tankar blev skruvade, som de blev ibland och jag önskade att salivkulorna skulle vara gift som frätte sönder honom.
*

Gästblogg 7/12: Dylan

Dylan från Blue Creek Hill: Rum 97 och Ghost World: NYC gästbloggar

Pärlor & tårar
av Dylan Cailyn Breslin

Saker försvann jämt hemma hos oss.
Glendas pärlhalsband, pengar, Glendas och Bills vigselringar.
Istället för kramar och välkomsthälsningar, när jag tillfälligt fick komma hem från The Hill, drunknade jag i frågor och beskyllningar.
Jag försökte förklara att det inte var jag. Jag hade inte tagit där sakerna. Varför skulle jag göra det?
En dag fann Glenda pengar och ett av pärlhalsbanden under madrassen i min säng.
Hon kom ut i köket och slängde upp sedlarna och pärlorna på köksbordet.
”Vad är det här, Dylan?”
Jag såg oförstående på henne.
”Dina saker.” svarade jag.
”Just det!” sa Glenda. ”Mina saker!”
Hennes röst dröp av ilska och jag kunde inte låta bli att tänka:
Om hon vore en drake skulle det komma rök ur hennes näsborrar.
Tanken fick mig att börja fnissa.
Dumt, dumt, dumt!
”Sitter du och flinar åt mig, din lilla tjuv!” fräste mamma-draken.
”Jag har inte tagit dina jäkla saker!” skrek jag, för det är inte kul att bli anklagad för något man inte har gjort.
I nästa sekund brände hennes handflata mot min kind.
Jag behövde inte se mig i spegeln för att se det röda märket flamma upp.
Det hade hamnat där så många gånger förut att jag visste precis hur det såg ut.
Jag plockade upp pärlhalsbandet, höll det mellan mina fingrar i några sekunder, sedan slet jag sönder snöret. Pärlorna flög över bordet och golvet.
Draken frustade rök igen.
Jag sprang ut ur huset.
Inte för att jag var rädd för vad hon skulle göra med mig, nej, jag ville bara komma bort.
*