Gästblogg 7/12: Dylan #2

Dylan från Blue Creek Hill: Rum 97 och Ghost World: NYC gästbloggar

Pärlor & tårar
av Dylan Cailyn Breslin
del 2

Inte förrän det var mörkt och nattkylan kom krypande lämnade jag mitt gömställe nere vid floden och gick hemåt.
Pappa hade kommit hem från jobbet. Han satte mig på en köksstol, tog mitt ansikte i sina händer och såg mig djupt i ögonen.
”Svara mig ärligt Little One, stal du mammas saker?”
Jag skakade på huvudet.
”Vem var det då?”
Det kändes som sucken som kom ur mig fick hela min kropp att sjunka ihop. Punktering.
Sedan kom de förjordade tårarna.
”Det var inte jag!” snyftade jag i pappas famn. ”Och jag vet inte vem det var!”
Och även om jag visste skulle ingen tro mig.
Jag berättade aldrig om det jag såg längre. Det var ju därför de hade placerat mig på det den där jävla anstalten på kullen i Blue Creek!
Dårhuset. Gökboet. The loony bin…
”Ska du inte gå och be mamma om förlåtelse, Dylan?”
”Va…?”
Jag slet mig ur pappas grepp och stirrade på honom.
”Det kanske är bäst om du går och be mamma om förlåtelse.” sa han.
Jag knuffade bort honom.
”Aldrig!” skrek jag.
"Snälla Dylan..." suckade pappa trött.
Men jag avbröt honom, för nu var jag rasande.
”Jag har inte begått något brott! Ändå slog hon mig - igen! Och så är det, på något vridet sätt, min skyldighet att be om ursäkt...!”
Vita små salivkulor forsade ur min mun tillsammans med mina ord och hamnade i pappas ansikte.
Mina tankar blev skruvade, som de blev ibland och jag önskade att salivkulorna skulle vara gift som frätte sönder honom.
*