En julklapp till Elle

*

Stevenson såg misstroget på sin chef.
”Du driver med mig? Tänk om han rymmer!”
”Jag driver aldrig med folk.” sa Tom Harrison allvarligt. ”Och du, skulle du rymma från mig…?”
Tom Harrison var en bred man som mätte 1.97 i strumplästen. Han var snabbt som en kobra och starkare än få.
”Okej, du vinner.” suckade Stevenson. ”Men ska du verkligen ta med dig honom till Daisy’s…?”
Harrison gav sin underordnade en blick.
”Tycker du att det skulle vara bättre att ta med flickungen till fängelset…?”
”Nej…” muttrade Stevenson. ”Självklart inte.”
”Tänkte väl det.”
Tom Harrison reste sig och lämnade polishuset.

Elle satt i ett hörnbås på Daisy’s Diner och doppade pommes frites i ketchup.
Varje gång den lilla klockan ovanför dörren pinglade såg Elle upp; förhoppningsfullt. Men hon blev besviken varje gång. Det var aldrig dem hon väntade på.
Just som Daisy kom fram till Elles bord och frågade om hon ville ha något mer att äta pinglade dörrklockan igen och Tom Harrison klev in. Han stampade av sig snön och torkade av fötterna på dörrmattan.
Efter honom kom en man. Även han stampade snö av skorna, sedan såg han sig om, sökande.
Elle gav ifrån sig ett litet skrik och gled ner från hörnbåsets röda vinylsäte. Hon sprang mot mannen med utsträckta armar.
”Pappa Eddie!” skrek hon.
”Elle!”
Eddie Jenlin svepte upp sin lilla dotter i famnen, kramade och pussade henne.
Några av gästerna såg på dem. De flesta log, rörda av den lilla familjeåterföreningen.
Några såg mindre gillande ut. De visste att Eddie Jenlin satt i fängelse och undrade väl vad han gjorde här.
Elle hade registrerat gästernas blickar.
”Ni vet inget om min pappa. Så sluta glo.”
”Det är okej, Elle.” sa Eddie. Han höll Elle intill sig.
”Han har permission så att han kan träffa sin lilla flicka.” sa Harrison. ”Ni kan lugnt äta vidare.”
”Just det!” sa Elle.
Hon lindade armarna om sin fars hals och kramade honom hårt.
”Jag vill att du aldrig ska gå.” viskade hon. ”Jag vill att du ska vara hos mig.”
”Det vill jag också, min ängel.” svarade Eddie. ”När jag har avtjänat mitt straff ska vi vara tillsammans igen – för alltid.”
”Ja, och vara lyckliga alla dagar!” sa Elle.

När Tom Harrison följde Elle hem några timmar senare stack Elle sin lilla vanthand i Harrisons stora näve.
”Detta här var min bästaste julklapp.” sa flickan.
Hon strålade av glädje.
*