☃
*5 December, 1970.
Lördag.
”Nu går jag. Vi ses till middagen.”
Ryan reste sig och gick mot terassen.
”Ska du gå ut?” frågade David.
”Vad glömsk du är, pappa...” sa Ryan med låtsad förmanande ton i rösten. ”Maureen, Sunny och jag ska till skolan och repetera inför showen.”
”Ja visst ja.” log David.
”Kan du inte öva lite hemma sen också, så vi får höra hur fint du sjunger?” bad Kate.
Ryan skakade på huvudet.
”Nope, ni får inte höra mig sjunga förrän på julkonserten.”
”Men den är ju inte förrän den tjugoförsta…” sa Rebecca.
”Nä just det.” flinade Ryan.
Han klappade Rebecca på huvudet.
”Du får ha lite tålamod förstår du, syrran.”
”Var lagom kaxig du.” skrattade Rebecca.
Ryan bara skrattade.
”Hej då! Vi ses klockan sex!”
Han sprang ut för att möta Sunshine och Maureen.
”Hej då älskling!” ropade Kate efter honom. ”Ha så kul på repetitionen!”
”Det ska vi!” ropade Ryan glatt tillbaka.
*
4 kommentarer:
Likey!
Man får alltid en sån trevlig känsla när man läser om Ryan och hans familj...ser dem alla helt klart framför mig! :-)
Aw tack så mycket!!
Åh vad kul att du kan se dem framför dig!
Vad glad jag blir!! :D
Told ya you were good! :-)
^ *HUGS!!!* =) <3
Skicka en kommentar