Maggie och Kate stod i köket och bakade julkakor.
”Ingen ser om jag snor en kaka, va?” sa Ryan och tog en kaka.
”Spara några åt Tomten.” log Kate.
Det hade blivit ett klassiskt litet julskämt hos familjen McKenzie.
När Ryan var liten var han väldigt noga med att Tomten och renarna skulle få kakor och morötter när de kom. Julen när Ryan var sju år satt han uppe mitt i natten och väntade på Tomten.
När David frågade vad han gjorde uppe så sent svarade Ryan, på en sjuårings fulla allvar:
"Tomten och renarna kanske vill ha lite sällskap när dom kommer."
“Ska vi lägga fram några kakor åt tomten och renarna?” frågade Rebecca och log lite retsamt mot sin lillebror. ”Det brukar du ju vilja göra.”
”Ha, ha, roligt.” svarade Ryan. Men han kunde inte låta bli att le.
Han satte sig hos Maureen och Sunshine i soffan.
”Vilken familj jag har, va…?” sa han till tjejerna. ”Man gör en knasig grej när man är liten och sen retas familjen för resten av ens liv…”
”Den berättelsen är ju så gullig!” sa Maureen och drog in Ryan i sin famn. ”Jag älskar att höra om alla dina roliga och gulliga påhitt.”
”Gör du…?” sa Ryan.
”Ja, det gör jag!” Maureen skrattade åt hans förvåning. "Men det vet du väl att jag gör?”
”Kanske det.” sa Ryan och log mot Maureen.
”Ska du sitta uppe i natt och vänta på Tomten?” frågade Maureen och petade honom retsamt i sidan.
Ryan fnissade.
”Sluta kittlas! Och nej, jag ska inte sitta uppe i natt.”
”Stackars Tomten...” sa Rebecca. ”Han kanske gillar ditt sällskap.”
”Det är alltså ingen här som vill ha julklappar i år…?” sa Ryan.
”Awww… lilla Ryan… retas vi för mycket med dig?” frågade Maureen.
”Nej, det gör ingenting.” log Ryan. ”Jag gillar er ändå.”
Ryan kramade Maureen.
”Min älskling, du är så gullig!” sa Maureen. ”Får man ge dig en liten julpuss?”
”Nej,” sa Ryan med glimten i ögat. ”Jag vill inte ha tjejbaciller.”
”Du får en puss i alla fall.” Maureen pussade honom.
”Tjejer är hopplösa…” suckade Ryan.
”Yep.” sa Sunshine glatt. ”Och du älskar oss!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar