Skriv om att ta vara på ett tillfälle.
Föreläsningen handlade om mattesvårigheter.
Coral lyssnade intensivt och antecknade så mycket hon kunde.
Föreläsaren pratade om något som kallades Dyskalkyli. Det innebar att det man lärde sig om siffror inte fastnade, de glömdes bort, räknesätten kunde blandas ihop och många var tvungna att räkna på fingrarna.
Föreläsaren nämnde även att den som hade Dyskalkyli hade svårt för avståndsbedömning, samt problem med att läsa kartor.
Coral tänkte att det lät som det var Kyle föreläsaren beskrev. Han hade ju alltid haft fruktansvärt svårt för matte.
Det andra stämde också; avståndsbedömning: Kyle hade svårt att ta emot bollar och tyckte därför inte att det var så kul att delta på idrotten. Folk brukade skratta och skoja om om hur klantig han var.
Kartor hade han heller aldrig förstått sig på, något som fadern brukade håna honom mycket för.
Efter föreläsningen lade föreläsaren fram foldrar med information om Dyskalkyli som man ta om man ville.
Coral tog all information som fanns om ämnet, sedan gick hon fram till en av Kyles mattelärare.
Mattelärarinnan var en vänlig kvinna i femtioårsåldern. Det var lätt att prata med henne, så hon skulle säkert förstå.
”Vad tyckte du om föreläsningen, Coral?”
”Intressant.” svarade Coral. ”Mrs. Rice, jag tror att Kyle har Dyskalkyli.”
”Tanken har slagit mig också.” svarade mattelärarinnan. ”Jag ska se vad jag kan göra för att hjälpa honom.”
Coral sken upp. Hon fick nästan lust att krama lärarinnan.
Tänk vilken vändning den här dagen hade tagit.
I morse hade Coral tänkt skolka. Nu var oerhört hon glad att hon inte hade gjort det.
Hon var ännu gladare över att tagit till vara på tillfället att få prata med mattelärarinnan, som var så förstående.
Nu kanske Kyle skulle få hjälp med matten - och han skulle slippa känna sig dum!
Med en segerviss känsla skyndade sig Coral bort mot Kyles klassrum för att berätta för honom om föreläsningen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar