☃
*4 December, 1970
Efter triumferna i simtävlingen var klassen väldigt upprymd och på bra humör och dagen blev bara bättre av de skulle repetera inför julkonserten de tre sista timmarna denna fredagseftermiddag.
Först sjöng klassen Happy Birthday för Sunshine som fyllde 15 år. Sedan började de öva på julsångerna.
När Ryan sjöng solo såg Jill som förtrollad på honom.
”Åh, han är så talangfull och söt!” suckade hon.
Flera av tjejerna nickade instämmande.
”Är inte jag också talangfull och söt?” frågade Clark i flörtig ton och fladdrade överdrivet med ögonfransarna.
Klasskamraterna skrattade. Att Clark aldrig kunde låta bli att larva sig!
”Jo, du är full av charm, Clark.” sa Sheila.
”Åh ni är alltför vänlig mylady.” sa Clark. Han tog Sheilas hand och kysste den.
Sheila skrattade och puttade bort Clark.
”Clark, du är det knäppaste jag vet!”
”Åh här regnar det komplimanger.” sa Clark med ett brett leende. ”Varav denna vänlighet? Är det för att det snart är jul…?”
”Gräv ner dig.” svarade Sheila.
Men Clark gav sig inte.
”Åh ömhetsbetygelser…! Hon älskar mig!”
Miss Wallace sa åt Clark att om han inte lugnade ner sig fick han lämna salen.
Clark lyfte avvärjande händerna för att visa att han gav sig.
”Jag ska skärpa mig, mylady.”
”Det är bra det.” log Miss Wallace. ”Upp på scenen allihop, så fortsätter vi att repetera.”
Jill skyndade sig upp på scenen så att hon kunde stå bredvid Ryan.
Maureen, Sunshine och Sheila såg roade på Jill, sedan såg de på varandra och fnissade tyst.
*
2 kommentarer:
Haha, alltid kul att läsa om Ryan och hans vänner....skriv mer!! :-)
Tack!! vad kul att du gillar att läsa om Ryan & friends!! :D
Ska skriva mer ASAP! :P
Skicka en kommentar