☃
* 10 December, 1970.
Torsdag.
(forts.)
”Idag var helt klart den bästa repdagen.” sa Sheila när de gick hemåt.
”Ja, det var det verkligen.” sa Maureen.
”Jag håller med.” sa Ryan. Hans röst lät väldigt kraxig.
Maureen såg på honom.
”Vad du låter! Har du ont i halsen?”
”Nej, det är inte så farligt.” sa Ryan lugnt. ”Känner mig lite hes bara.”
Maureen lade armen om hans axlar.
”Sjungit för mycket idag kanske?”
”Ja, jag tror det.” sa Ryan.
”Du håller väl inte på att bli sjuk?” frågade Sheila oroligt.
”Det är inget fel på mig.” sa Ryan. ”Oroa er inte. Jag mår bra!”
På kvällen var Ryan ännu hesare. Trots att han hävdade bestämt att han mådde bra var alla oroliga att han höll på att bli sjuk.
Det David och Kate oroade sig mest för var att en eventuell förkylning skulle försämra hans immunförsvar, så som infektioner gjort när han var liten.
Ryan, som märkte deras oro, försäkrade dem om att han inte kände sig förkyld, bara lite ansträngd i halsen.
”Jag är okej.” sa han och log mot dem. ”Mig knäcker man inte så lätt.”
*
2 kommentarer:
stackars Ryan! hoppas verkligen inte han blir sjuk! Han får ju inte missa konserten!
Nej, det vore inte bra.... vi får hålla tummarna för att han blir frisk
Skicka en kommentar