Små vita lögner

*
Coral hjälpte till i badhuset en dag i veckan. Den här tisdagen hjälpte hon till på simskolan.
Hon höll på att plocka upp flytleksaker ur vattnet när ett av barnen; Elle Jenlin kom fram till henne.
”Vad har du gjort?”
”Vaddå?” frågade Coral.
”Vad har du gjort?” upprepade Elle. ”Här.”
Elle pekade under sitt högra öga för att visa Coral vad hon menade.
Jäklar! Hon hade glömt att sminka över blåtiran…
”Eh… jag blev träffad av en sån här.”
Coral höll upp en grön dykring som barnen brukade få hämta nere på botten av poolen.
Här står jag och ljuger för en sjuåring… tänkte Coral.
Hon hatade sig själv för lögnen, men hon kunde ju inte berätta för lilla Elle hur hon egentligen hade fått blåtiran.
”Stackars Coral…” sa Elle. ”Det måste ha gjort hemskt ont. Vem var det som kastade den?”
”Det vet jag inte.” svarade Coral. Hon lyckades le mot den lilla flickan. ”Men det spelar ingen roll. Hoppa i vattnet nu och simma med de andra.”
Elle skyndade bort mot de andra barnen. Men hon vände sig om och såg forskande på Coral.
Elle tänkte att det kanske inte alls var en av de där plastringarna som skadat Coral, utan någonting annat - eller kanske någon…
Fast Coral ville inte berätta det för mig, för jag är liten.
Elle iakttog Coral så mycket hon kunde under simlektionen.
Coral är inte lycklig… tänkte Elle sorgset. Hon har ledsna ögon.
*