måndag, december 28, 2009

Födelsedag vid Lake Hydra

*
28 december.

Kyle vaknade extra tidigt den här morgonen. Inte för att det var hans födelsedag, utan för att han alltid sov dåligt uppe i stugan. Hela atmosfären där inne var fylld av onda minnen.
Han såg bort mot sin systers säng. Coral sov fortfarande.
Kyle såg att hon hade lindat en gasbinda runt sin högra handled.
Kyle fick en klump i halsen. Hon hade skurit sig igen.
Förmodligen hade hon gjort det när fadern berättat att de skulle fira jul i stugan.
Kyle var alltid livrädd att hon en dag skulle skära sig för djupt.
"Var inte orolig Kyle, jag vet vad jag gör." hade Coral lugnt svarat en gång när Kyle pratat med henne om sin oro över att hon skar sig.
Han såg på sin syster och suckade bedrövat.
Jag önskar att du kunde sluta skära dig syrran, tänkte han.

Som om hon kände att brodern tänkte på henne, slog Coral upp ögonen.
Hon log när hon såg att Kyle var vaken.
"Grattis brorsan."
Kyle log.
"Tack."
"Din present ligger under din säng."
Kyle satte sig på golvet och drog fram en stor kartong.
"Jösses, vad har du köpt egentligen?" utbrast han.
Coral bara log hemligt.
Kyle öppnade kartongen och gav ifrån sig ett litet lyckligt skrik.
"Morfars gamla baseball-grejer! Jag visste inte ens att de fanns kvar! Var hittade du dem?"
"Morfars gamle vän Alan överlämnade dem till mig i höstas." svarade Coral. "Jag tänkte att du nog skulle bli glad över att få dem."
"Glad? Jag är mer än glad! Helt otroligt att de fanns kvar! Tack Coral!"
Kyle gav sin syster en lång kram.
Sedan tystnade han och hans ögon blev blanka.
"Jag önskar att morfar Harry kunde få se mig spela med hans grejer."
Coral svalde en klump i halsen och lade armen om sin brors axlar.
"Det gör han, Kyle. Han sitter däruppe nånstans och ser oss."
Coral tittade ut genom fönstret, ut på den vintervita himlen.
Kyle lade armarna om sin syster igen.
"Tack Coral." viskade han.
*

2 kommentarer:

The Darkest Night sa...

så fint & sorgligt skrivet..undrar verkligen hur det ska gå för syskonen....

Dakota Quinn Diamond sa...

aw tack!! :)
De har mycket att berätta.... vi får hoppas att det kommer att gå bra för dem...