När de sjungit klart Önskelistan och tackat för applåderna, meddelade Dante högt och tydligt i sin mikrofon:
”Nu ska vår vackra Emilia framföra en mycket vacker svensk visa. Varsågod Emilia!”
Emilia höll sin mikrofon stadigt med sin högra hand.
”Jag ska nu sjunga Tusen bitar av Björn Afzelius. Det är ingen julsång, men den låten betyder mycket för mig och det är en favorit i min familj.”
Emilias mamma och pappa såg på varandra, stolta och rörda.
Emilia började sjunga.
Det säjs att ovan molnen är himlen alltid blå,
Men det kan va svårt att tro när man inte ser den.
Och det säjs att efter regnet kommer solen fram igen,
men det hjälper sällan dom som har blitt våta.
För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Så man övar sej, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.
Allting kan gå itu, ett hjärta kan gå i tusen bitar
Säjer du att du är min vän så är du kanske det.
Allting kan gå itu, ett hjärta kan gå i tusen bitar
Säjer du att du är min vän så är du kanske det.
Emilias mamma torkade ögonen med en näsduk, så rörd blev hon av sin lilla dotters sång.
När den lilla konserten var över fick Emilia och Dante stående ovationer. Applåderna höll på länge och Pontus busvisslade.
”Bravo! Bravo!” ropade flera stycken i publiken.
Emilia och Dante var så lyckliga att de strålade mer än ett tomtebloss.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar