Lake Hydra. Klockan 23:40
Kyle hade hunnit med färjan som gick före Corals och var redan hemma.
Fadern kokade av irritation över att Coral inte kommit hem i tid.
När ytterdörren öppnades dundrade han ilsket ut i farstun. Kyle skyndade efter.
"Var i helvete har du varit?!" röt fadern.
Han tycktes inte lägga märke till hur trasiga och blöta Corals kläder var.
"Klockan är tjugo i - du skulle vara hemma halv! Vad har du för ursäkt?"
Kyle såg förskräckt på sin systers sönderslitna klänning och hennes ansikte som var vått av tårar och kladdigt av utsmetad makeup.
"Herregud Coral, vad har hänt?!"
"Jag blev nästan våldtagen." sa Coral.
Kyle gick fram till Coral för att hålla om henne, men fadern knuffade bort honom.
"Nå, vad har du för ursäkt till din sena ankomst?" röt fadern.
Han såg på sin dotters trasiga kläder och hennes ansikte där mascara, kajal och läppstift hade smetats ut.
"Fan vad du ser ut."
"Men jag blev ju nästan våldtagen." snyftade Coral.
"Det kan man förstå." sa fadern.
"Va?!" skrek Kyle.
"Du håller tyst!" röt fadern. Han vände sig till Coral igen. "Ser man ut som en tvådollars-hora från Mudwater får man nästan räkna med sånt. Du är precis som din morsa, hon var en hora. Visste ni det? När vi träffades bodde hon på horhuset i Mudwater. Jag räddade henne därifrån."
Allting snurrade för Coral. Hon sjönk ner på hallgolvet.
Kyle satte sig intill sin syster och höll om henne.
Fadern såg på sina barn och skakade på huvudet.
"Du är inte bara lik din mor till utseendet, du är precis som hon också, Coral. En liten hora."
Coral skakade av chock, gråt och hat.
Kyle skakade också. Han kände hur hatet inom honom växte sig allt större och han kokade av ilska.
Fadern skrattade glädjelöst.
"Fan vad patetiska ni är. Inte undra på att er morsa stack... hon ville väl inte ha två patetiska ungar att släpa på."
"Det var dig hon lämnade! Hon hatade väl dig!" vrålade Coral. "Och om Lizzie är klok inser hon att hon också borde lämna dig!"
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar