☃
* 11 December, 1970.
Fredag.
Ryan vaknade med halsont på fredagsmorgonen. Han var nu så hes att han inte kunde prata alls.
Trots hans protester tog Kate honom till en läkare..
Läkaren konstaterade att Ryan hade någonting som kallades laryngit, inflammation i struphuvudet.
”Du måste vila rösten ett par dagar.” sa läkaren. ”Ansträng den inte alls. Du får inte ens viska, det är värre för din röst.”
Ryan såg oroligt på sin mamma.
Kate förstod direkt.
”Han har en julkonsert…”
Läkaren log.
”När är den?”
”Den tjugoförsta.” svarade Kate.
Läkaren log igen och såg på Ryan.
”Oroa dig inte grabben, du är frisk till dess. Men nu ska du bara vila några dagar, okej?”
Ryan suckade, men han nickade.
Ryan fick vara hemma från skolan på fredagen, så att han kunde vila - och för att han inte skulle behöva prata.
Han låg på soffan i vardagsrummet och kände sig uttråkad.
Kate satt vid soffbordet och pysslade med fotografier.
När Maggie kom för äta lunch med dem vid tolvtiden hade Ryan somnat på soffan.
Han vaknade inte igen förrän klockan halv fyra.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar