Jul hos Elle

*

Julafton

”Var är du, Elle?” Louella såg sig om efter dottern.
”Jag är här!” hördes en liten röst bakom granen. ”Jag gömmer julklappar.”
Elle kröp fram och ställde sig upp.
”Så, nu ligger de bra där.”
”Du är duktig du som ordnar med allt julpyssel.” sa Louella.
”Jaaa, det är jag.” sa Elle. ”Det är roligt. Du mamma, får jag gå ut en stund?”
”Okej, men stanna här utanför.”
”Det ska jag. Jag ska bygga snögubbe.”
”Ha så roligt älskling.” sa Louella.
Elle såg på sin mamma en stund, funderade på något.
”Snäääälla mamma, du kan väl följa med ut och bygga snögubbe med mig och kanske en snölykta?”
Elle såg bedjande på Louella.
Louella log.
”Jo, det kan jag väl.”
”Jippi!” Elle studsade upp och ner av glädje.
”Klä på dig du, Elle. Jag ska bara hämta ljus till snölyktan.”
”Många ljus. Det ska bli världens finaste snölykta!” sa Elle. ”En jättestor ska vi bygga, så alla som ser den ska bli glada.”
”Du är världens finaste och sötaste unge. Vet du det Elle?”
Elle kastade sig i sin mammas famn och kramade henne.

”Vi får en fin jul; du och mormor och jag.” sa Louella när de gick ut i snön. ”Tror du inte det?”
”Jo.” sa Elle. ”Men jag önskar att pappa också får en bra jul.”
”Han blir glad om han vet att du tänker lite extra på honom.” sa Louella.
”Han blir nog glad om du också tänker lite extra på honom.” trodde Elle.
”Mmmm.” sa Louella.
”Ikväll, när vi går till sängs ska jag säga extra högt: ’God natt pappa och god jul!’ Då känner han att jag tänker på honom och längtar.”
*