*
Coral vaknade klockan nio. Hon lyssnade efter fadern, men så kom hon på att han åkt till Stillwater.
Lättad skyndande hon ut i vardagsrummet och satte sig intill Kyle. Hon kände på hans arm. Den var iskall.
Kyle vaknade och ryckte till av beröringen.
"Det är bara jag." lugnade Coral.
Kyle såg sig oroligt omkring.
"Han har åkt till jobbet." sa Coral. "Han kommer hem sent ikväll."
Kyle andades ut.
"Kyle, gå och lägg dig i min säng, den är fortfarande varm."
Kyle släpande sig in i sovrummet och kröp ner i Corals säng. Den var varm och skön.
Jag har aldrig tyckt om en säng så här mycket förut, tänkte Kyle.
Coral stoppade om honom med sitt varma täckte och två filtar och kramade honom.
"Försök att sova lite." sa hon.
"Tack Coral, du är bäst."
Coral såg tårögd på sin bror.
Hon vände sig bort för att Kyle inte skulle se tårarna som hängde tunga i ögonfransarna.
"Jag går och gör pannkakor till frukost." mumlade hon, knappt ohörbart.
Hon lämnade rummet.
"Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade dig, Coral!" ropade Kyle.
Tårarna i Corals ögon svämmade över.
Hon blundade och bet sig i underläppen så att det gjorde ont.
Inte gråta... måste... vara stark! mumlade hon tyst för sig själv.
Hon samlade sig i ytterligare någon minut. Sedan svarade hon sin bror:
"Och jag klarar mig inte utan dig, Kyle!"
"Jag älskar dig syrran!" ropade Kyle.
Tårarna började rinna nedför Corals kinder igen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar