*
December, 1970
Maureen och Ryan gick ner till Maggie, Kate och David på stranden.
”Hej! Här kommer vi!” hojtade Ryan glatt.
Maureen satte sig bredvid Maggie.
Ryan slog sig ner mellan Maggie och Maureen.
”Hej älsklingar. Har ni haft en bra dag?” frågade Maggie.
Hon kramade om Maureen och sedan Ryan.
”Men gud vad kalla ni är om händerna!” utbrast hon. ”Vad har ni gjort? Tagit ett isbad?”
Maureen och Ryan fnissade.
”Nästan.” sa Maureen.
”De har hjälpt till med snö- och isskulpturerna på Rebeccas skola.” förklarade Kate.
”Ja, och vi tog med oss lite snöbollar och kastade ut dem genom bilfönstret på väg hem.” sa Ryan.
”Det var kul att förvirra folk lite.” flinade Maureen.
”Aha, det var därför Earl sa att han såg snö på gatan vid torget.” skrattade David. ”Jag trodde nästan han hade blivit virrigare än vanligt.”
De andra skrattade. De visste att Davids fars jobbarkompis Earl brukade vara ganska virrig.
”Ryan och Maureen, ska ni inte värma er lite?” frågade Kate.
”Okej.” sa Ryan.
Han la sina händer på Maureens nacke.
”Så, nu är jag lite varmare.” flinade han.
”Du vet att jag är lika kall som du, va?” sa Maureen i varnande ton.
Ryan bara log busigt.
Maureen stoppade sina iskalla händer innanför Ryans tröja.
”Maureen… det där är inte snällt!” pep Ryan och försökte komma undan.
”Lilla sötnos, det faktiskt du som började.” påminde Maureen och höll fast honom.
”Ska du inte ta bort händerna snart?” frågade Ryan.
Maureen flinade.
”Nä, det är ju skönt att värma sig på dig, Ryan.”
”Jag tycker inte om dig längre…” mumlade Ryan.
Men han kunde inte låta bli att le mot Maureen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar