Skrivpuff - 17 Augusti 2016

*
Hänt

Sun City Hospital.
Sun City, California. Våren 2011.

8-åriga Brianna tittade in i Maxines rum.
"Hej, Maxie! Får jag komma in?"
17-åriga Maxine log mot den yngre flickan och vinkade in henne.
"Hej Bri, vad har hänt?"
Brianna satte sig på sängen.
"Jag tänkte bara säga adjö. Jag ska åka hem nu - och imorgon flyttar vi till San Francisco."
Maxine frågade lilltjejen om hon såg fram emot flytten.
Brianna nickade.
"Jodå, det gör jag. Fast jag kommer att sakna dig." sa hon och såg lite sorgsen ut.
"Äsch, så långt är det ju inte till San Francisco." sa Maxine uppmuntrande. "Jag kan hälsa på dig när som helst."

Brianna sken upp.
"Ja, det kan du ju! Men då får du hälsa på mig hemma." sa hon och räckte sin vän ett kort som hon hade ritat själv och skrivit ner sin nya adress på.
Nu log 8-åringen stort och hennes ögon glittrade lyckligt.
Maxine funderade en stund, sedan log hon också.
"Menar du att du inte ska vara på sjukhus mer...?"
Brianna skakade ivrigt på huvudet.
"Nope! Jag är i remission nu, baby!"
Maxine gav till ett glädjetjut och kramade om sin lilla sjukhus-kompis.
"Åh, Bri! Jag är såååå glad för din skull!"

"Tack Maxie!" sa Brianna och kramde Maxine hårt. "Och jag hoppas att det blir så för dig också snart."
Maxine suckade.
"Jag med. Fast det ser inte ut som det blir snart..."
"Men jag är hoppfull." sa Brianna. "Förr eller senare kommer vi vara friska båda två."
Nu log Maxine stort.
"Och då, Bri, ska vi ha en stor fest och fira att vi besegrade Evil C!"
"Yeah!" jublade Brianna triumferande.

Dr. Craven kom in i rummet. Han bar på en bricka med plastskålar.
"Är det nån som vill ha glass?" log han.
Både Maxine och Brianna räckte ivrigt upp handen.
Läkaren och hans två yngsta Leukemi-patienter åt glass och pratade en stund.
Sedan var det dags för Brianna att åka hem.
Det blev många kramar och lyckotårar för flickorna och Dr. Craven fick också kämpa med gråten.
När Brianna gick ut ur rummet vände hon sig om.
"Maxie, kick Cancer's ass!" sa hon bestämt.
"Det ska jag!" svarade Maxine och knöt näven.
"Ta hand om dig nu, sötnos." sa Dr. Craven.
Brianna nickade glatt. Och så vinkade hon och sprang iväg.
"Det här blev en jäklarns lycklig, men rätt så vemodig dag." sa Maxine.
Dr. Craven höll med flickan om det.

SkrivPuff: Utmaning 19 maj 2011 - del 2

*
Några minuter senare kom doktor Craven tillbaka med några små platskoppar med grön Jell-O.
Brianna tog glatt emot en Jell-O-kopp och gav sedan en till Maxine.
Maxines goda humör kom tillbaka och hon tog några tuggor av den gröna gelé-desserten.
"Visst hjälper det?" log Brianna.
Maxine log och nickade.

"Får jag sätta ditt dropp nu Maxine?" frågade sköterskan.
"Sluta tjata." sa Maxine. "Vi äter Jell-O."
"Jaaa, vi äter magisk Jell-O ser du väl?" fnissade Brianna.
Sköterskan såg på doktor Craven för att få lite medhåll.
Men doktor Craven bara log och åt lite av sin Jell-O.
"Det är ingen brådska." sa han lugnt. "Låt flickorna ha en trevlig stund."
"Just det, sedan kan du få misshandla min andra arm." sa Maxine med munnen full av magisk Jell-O.

Sköterskan log och strök Maxine över kinden.
"Så du hatar inte mig?"
Maxine himlade med ögonen.
"Jag hatar inte dig, dummer... vad får du allt ifrån?"
Det kärleksfulla leendet slocknade plötsligt.
"Jag hatar det här sjukhuset" förklarade flickan. "och jag hatar Leukemi. Och jag hatar alla nålar och mina dumma, svårfunna blodådror!"

Brianna gav henne en kram och en puss på kinden.
Och Doktor Craven strök tröstande Maxine över håret.
"Jag hatar också allt det där." sa han.
Maxine såg länge på sin läkare, som hon tyckte så mycket om.
Sedan svalde hon gråten och log tappert.
"Finns det mer Jell-O?"
Brianna gav henne ännu en liten plastkopp.

Doktor Craven log ömt mot flickorna, sedan räckte han sköterskan en kopp med Jell-O.
"Nej tack, det är bra." sa sköterskan."
"Men den är magisk!" sa Brianna och Maxine exakt samtidigt.
Flickorna brast ut i ett ohejdbart fnitter.



Uppdaterad: 24/11 2015

SkrivPuff: Utmaning 19 maj 2011 - del 1

Skriv om något svårfunnet

Sun City Hospital. Januari 2011

"Oj, det var inte lätt att hitta några blodådror här." sa sköterskan. "Jag tror dom gömmer sig."
Maxine såg på sitt vänstra armveck, blått och prickigt av nålstick. Hon suckade. Det såg ut som hennes armveck hade blivit misshandlat.
"Vi gör ett nytt försök, eller vad säger du Maxine?" frågade sköterskan och höll upp en ny droppnål.
Maxine drog åt sig armen.
"Sluta misshandla mig!" fräste hon.
Sköterskan såg på tonårsflickan och log milt.
"Men lilla Maxine... jag måste sätta ett dropp."
"Rör mig inte!" skrek Maxine.
Sköterskan suckade.
"Droppet ger dig näring, det behöver du eftersom du inte vill äta mat längre."

Doktor Craven kom in i Maxines sjukrum. Han log mot flickan och sköterskan.
"Vad är ni oense om idag då?"
"Maxine låter mig inte sätta ett dropp." suckade sköterskan.
"Du misshandlar min arm!" fräste Maxine.
"Sätt droppet i höger armveck istället," sa doktor Craven till sköterskan. "det vänstra behöver få vila lite."
"Grön Jello-O hjälper." sa en liten röst från dörröppningen.

Doktor Craven, Maxine och sköterskan vände sig mot dörren och fick syn på
8-åriga Brianna.
Den lilla flickan bar en liten virkad mössa på sitt kala huvud och kramade en fjärilsformad kudde i famnen.
"Kroppen blir glad om man äter Jello-O," fortsatte flickan. "för den är magisk, och då blir man inte så rädd för nålar."
Doktor Craven log. Det var han själv som hade kommit på det där med magisk Jello-O en dag när Brianna inte ville ta sina sprutor.
"Då ska se om jag hitta lite magisk Jell-O." sa han.
Han lämnade rummet.



Del 2