*
Hänt
Sun City Hospital.
Sun City, California. Våren 2011.
8-åriga Brianna tittade in i Maxines rum.
"Hej, Maxie! Får jag komma in?"
17-åriga Maxine log mot den yngre flickan och vinkade in henne.
"Hej Bri, vad har hänt?"
Brianna satte sig på sängen.
"Jag tänkte bara säga adjö. Jag ska åka hem nu - och imorgon flyttar vi till San Francisco."
Maxine frågade lilltjejen om hon såg fram emot flytten.
Brianna nickade.
"Jodå, det gör jag. Fast jag kommer att sakna dig." sa hon och såg lite sorgsen ut.
"Äsch, så långt är det ju inte till San Francisco." sa Maxine uppmuntrande. "Jag kan hälsa på dig när som helst."
Brianna sken upp.
"Ja, det kan du ju! Men då får du hälsa på mig hemma." sa hon och räckte sin vän ett kort som hon hade ritat själv och skrivit ner sin nya adress på.
Nu log 8-åringen stort och hennes ögon glittrade lyckligt.
Maxine funderade en stund, sedan log hon också.
"Menar du att du inte ska vara på sjukhus mer...?"
Brianna skakade ivrigt på huvudet.
"Nope! Jag är i remission nu, baby!"
Maxine gav till ett glädjetjut och kramade om sin lilla sjukhus-kompis.
"Åh, Bri! Jag är såååå glad för din skull!"
"Tack Maxie!" sa Brianna och kramde Maxine hårt. "Och jag hoppas att det blir så för dig också snart."
Maxine suckade.
"Jag med. Fast det ser inte ut som det blir snart..."
"Men jag är hoppfull." sa Brianna. "Förr eller senare kommer vi vara friska båda två."
Nu log Maxine stort.
"Och då, Bri, ska vi ha en stor fest och fira att vi besegrade Evil C!"
"Yeah!" jublade Brianna triumferande.
Dr. Craven kom in i rummet. Han bar på en bricka med plastskålar.
"Är det nån som vill ha glass?" log han.
Både Maxine och Brianna räckte ivrigt upp handen.
Läkaren och hans två yngsta Leukemi-patienter åt glass och pratade en stund.
Sedan var det dags för Brianna att åka hem.
Det blev många kramar och lyckotårar för flickorna och Dr. Craven fick också kämpa med gråten.
När Brianna gick ut ur rummet vände hon sig om.
"Maxie, kick Cancer's ass!" sa hon bestämt.
"Det ska jag!" svarade Maxine och knöt näven.
"Ta hand om dig nu, sötnos." sa Dr. Craven.
Brianna nickade glatt. Och så vinkade hon och sprang iväg.
"Det här blev en jäklarns lycklig, men rätt så vemodig dag." sa Maxine.
Dr. Craven höll med flickan om det.
Hänt
Sun City Hospital.
Sun City, California. Våren 2011.
8-åriga Brianna tittade in i Maxines rum.
"Hej, Maxie! Får jag komma in?"
17-åriga Maxine log mot den yngre flickan och vinkade in henne.
"Hej Bri, vad har hänt?"
Brianna satte sig på sängen.
"Jag tänkte bara säga adjö. Jag ska åka hem nu - och imorgon flyttar vi till San Francisco."
Maxine frågade lilltjejen om hon såg fram emot flytten.
Brianna nickade.
"Jodå, det gör jag. Fast jag kommer att sakna dig." sa hon och såg lite sorgsen ut.
"Äsch, så långt är det ju inte till San Francisco." sa Maxine uppmuntrande. "Jag kan hälsa på dig när som helst."
Brianna sken upp.
"Ja, det kan du ju! Men då får du hälsa på mig hemma." sa hon och räckte sin vän ett kort som hon hade ritat själv och skrivit ner sin nya adress på.
Nu log 8-åringen stort och hennes ögon glittrade lyckligt.
Maxine funderade en stund, sedan log hon också.
"Menar du att du inte ska vara på sjukhus mer...?"
Brianna skakade ivrigt på huvudet.
"Nope! Jag är i remission nu, baby!"
Maxine gav till ett glädjetjut och kramade om sin lilla sjukhus-kompis.
"Åh, Bri! Jag är såååå glad för din skull!"
"Tack Maxie!" sa Brianna och kramde Maxine hårt. "Och jag hoppas att det blir så för dig också snart."
Maxine suckade.
"Jag med. Fast det ser inte ut som det blir snart..."
"Men jag är hoppfull." sa Brianna. "Förr eller senare kommer vi vara friska båda två."
Nu log Maxine stort.
"Och då, Bri, ska vi ha en stor fest och fira att vi besegrade Evil C!"
"Yeah!" jublade Brianna triumferande.
Dr. Craven kom in i rummet. Han bar på en bricka med plastskålar.
"Är det nån som vill ha glass?" log han.
Både Maxine och Brianna räckte ivrigt upp handen.
Läkaren och hans två yngsta Leukemi-patienter åt glass och pratade en stund.
Sedan var det dags för Brianna att åka hem.
Det blev många kramar och lyckotårar för flickorna och Dr. Craven fick också kämpa med gråten.
När Brianna gick ut ur rummet vände hon sig om.
"Maxie, kick Cancer's ass!" sa hon bestämt.
"Det ska jag!" svarade Maxine och knöt näven.
"Ta hand om dig nu, sötnos." sa Dr. Craven.
Brianna nickade glatt. Och så vinkade hon och sprang iväg.
"Det här blev en jäklarns lycklig, men rätt så vemodig dag." sa Maxine.
Dr. Craven höll med flickan om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar