Skrivpuff - 13 Augusti 2016

*
Olyckshändelse

Paradise, California. Sommaren 2006.

Darryl gick på strandpromenaden nere vid havet tillsammans med sina styvbarn Alex, 12 ½ år, och Cassie, 8 ½. De skulle gå till piren där det fanns ett litet tivoli.
Barnen var ivriga och glada och solen sken varmt denna härlig augustidag.
Det var inte så ofta Alex och Darryl kom överens, alls.
Styvfadern kunde nämligen vara både nedlåtande, sträng och även ganska våldsam mot pojken. Så oftast undvek Alex sin mammas sambo som pesten.
Men de senaste två veckorna hade Darryl varit schyst mot Alex, så även idag.
Alex såg leende upp på styvfadern nu där de gick och Darryl rufsade om pojkens hår.
"Blir det en bra dag, tror ni?" sa styvfadern och log mot barnen.
Cassie och Alex nickade ivrigt.
Överallt fanns löften om en idel rolig och bra dag.

Men så plötsligt...
När de gått ungefär halvvägs hörde de hundskall bakom sig. 
Alex vände sig nyfiket om och flämtade till. Rakt emot honom rusade en stor hund.
Instinkten pojken fick nu var att fly, så det gjorde han. Han sprang så fort han kunde, med kroppen fylld av adrenalin och skräck, över strandpromenadens ljusa asfalt. 
Alex hörde hur Darryl ropade att han skulle stanna, men pojken fortsatte att springa.
Till slut tog jakten slut. Men inte så som man kunde ha önskat.
Hundens tassar slog omkull den magra pojken.
Alex, som landade ganska hårt på marken, vågade inte röra sig när han kände hundens nos och fuktiga andedräkt mot sitt ansikte.
Cassie började gråta, rädd att hunden skulle göra hennes bror illa.

Darryl rusade fram, tog svärande tag i hundens halsband och drog bort den från pojken.
Mannens ögon blixtrade när han spände blicken i hundens ägare, som nu sprungit ifatt dem.
"Koppla din byracka, för fan!" röt Darryl.
Kvinnan kopplade hunden och försökte sig på ett leende.
"Förlåt lille vän," sa hon till Alex. "men han ville bara leka."
Leka...?! tänkte Alex. Den där jycken är ju värre än Cujo..!
Cujo var en rabiessmittad hund i en bok av Stephen King. Alex hade nyligen läst boken sett filmen.
"Men min unge vill inte leka med din hund!" fräste Darryl.

Sedan lyfte han upp Alex från marken och såg på pojken. 
Lilleman hade skrapat upp båda knäna, en armbåge och hakan i asfalten.
"Min hund menade inte att vara elak. Det var en olyckshändelse." sa hundägaren och försökte stryka Alex över håret.
Alex drog trotsigt bort huvudet och blängde argt på damen.
Darryl lade armen om pojkens axlar.
"Låt min grabb vara ifred. Och dra härifrån innan vi polisanmäler dig och ditt hundskrälle!"
Kvinnan kopplade sin hund och gick bort från strandpromenaden.
Alex stod på darrande ben och såg efter dem.
"Jag gillar nog inte hundar längre..." mumlade han.
Darryl gav pojken en liten kram och sedan tröstade han Cassie.
"Sluta gråta nu, stumpan, allt är bra nu."
Cassie torkade tårarna och höll sin bror i handen.
"Nu går vi till piren och äter hot dogs och massor med glass." sa Darryl och rufsade båda barnen i håret.
Alex och Cassie log.
Resten av dagen kanske skulle bli bra, trots allt.