Namnsdag 1 augusti 2012: August

*
Grattis på namnsdagen August! 

(August Moon i "Hollywood Kids")

Hollywood Kidz – kapitel 10

*
”Äh, strunta i honom.” sa Logan och hoppade ner från bordet han satt på. ”Han ska alltid göra sig tuff.”
”Ja, bry dig inte om honom, Gemini.” sa den 13-årige killen.
Det skulle Gemini verkligen inte göra. Sådana surisar ville hon inte umgås med!
”Han är nog så'n för man inte ska märka att han har känslor.” trodde Logan.
Den 13-årige killen och Gemini log mot den lille killen.

”Cool tröja du har förresten.” sa Gemini till Logan.
Han bar en T-shirt med en grön drake med små lila vingar - ett motiv från en Disney-film.
”Tycker du?”
Logan sken upp. Han drog i tröjan så att motivet bredde ut sig.
”Det är Elliot, från Pete's Dragon.”
Gemini log.
”Jag såg den filmen en gång. Den var bra.”
Logan nickade ivrigt.
Gemini och Logan började pratade om filmen.
”Jag önskar att jag hade en vän som draken Elliot.” sa Logan drömmande.
”Jo, det vore coolt.” tyckte Gemini.
Logans lilla ansikte sprack upp i ett lyckligt leende när han lade armen om Gemini och sa:
”Fast vi har ju varann. Och det är lika bra!”

Gemini log brett. Hela hon kände sig lycklig.
Hon hade fått en ny vän!
*

Hollywood Kidz – kapitel 9

*
Gemini Winters hade bott på Rainbow House Orphan Shelter i två veckor nu och hon stortrivdes.
Det var väldigt skönt att slippa vara hemlös och hungrig jämt.
Och här fanns suverän personal och super-trevliga kompisar i alla åldrar.
Det fanns alltid någon att leka eller snacka med.

Idag hade Gemini introducerats för ett spel hon aldrig sett förut: Air hockey.
Man skulle slå en plastpuck över ett speciellt bord och försöka göra mål på motståndaren. Det var ett riktigt roligt spel.

Gemini dansade en liten glädjedans när hon för tredje gången i rad vann.
”Shit vad bra du är på det här!” utbrast hennes motståndare, en 13-årig kille. ”Jag tyckte du sa att du aldrig hade spelat air hockey förut?”
”Det har jag inte.” sa Gemini.
”Det kan man inte tro, du är superbra ju!” utbrast Logan, en liten kille i 10-årsåldern.
”Ja, hon är bra – för att vara tjej.” sa en äldre kille med tuff uppsyn.
Han hånskrattade.
Gemini satte händerna i sidan och blängde på killen.
”Ursäkta, vad menar du med det?”
”Ja, vad menar du...?” sa Logan. ”Tjejer kan väl vara lika bra på sport och spel och sånt som killar!”
Killen med tuff uppsyn bara fnös.
”Småungar...” muttrade han.
Han lämnade spelrummet.
”Vi tror visst att vi är märkvärdiga bara för att vi råkar vara tolv år va?” ropade Gemini efter honom.
*

Hollywood Kidz – kapitel 8

*
”Nästan allt låter som an offer I can't refuse.” sa Cole. ”Min lägenhet är ett enda kaos av olika manus och papper med idéer...”
”Cool!” sa Nikki.
Cole nickade.
”Jo, det är skitkul - men jag vet inte om jag ska välja komedi, drama, thriller, skräck eller musikal.”
Han suckade lite.
”Och jag vet inte om jag ska vara kvar här i New York, eller om jag ska åka tillbaka till L.A. ...”
”Vilket dilemma.” skrattade Nikki.
Cole skrattade också.
"Mmmm..."

Nikki satte sig bredvid Cole och lade armen om honom.
”No worries, C - vi ska nog hitta nåt åt dig. Vi kanske kan göra en omröstning på din hemsida och se vad dina fans helst vill se dig i.”
Cole log.
”Ja, vi kan prova det.”
Sedan log han ännu bredare och tillade:
”Eller så börjar jag köra motorcykel i Europa.”
Moose gav honom en blick.
”Ingen fara Moose, jag skämtade bara.” skrattade Cole.
Moose grymtade – som för att säga:
”Bäst för dig det.”
*

Hollywood Kidz – kapitel 7

*
Nikki stirrade klentroget på sin bästis i flera minuter.
”C, du driver med mig...”
Cole skakade på huvudet.
”Nej. Det kan väl vara bra med lite förändringar.”
Nikki gav honom en varnande blick.
”Cole Zachary Taylor, om du förändrar dig på det sättet vet jag inte vad jag gör med dig.”
Ett okynnigt leende spreds sig i Coles ansikte.
”Sen när blev du lättlurad, Nik?”

Nikki låtsades bli sur och kastade en brödbit på honom.
”Skräms inte så där!”
Cole bara skrattade.
”Oroa dig inte Nikki, jag skulle aldrig förändra mig – inte på det sättet..”
”Tur för dig.” sa Nikki.
Hon log mot honom.

”Däremot behöver jag din hjälp med att välja bland alla erbjudanden jag har fått.” sa Cole.
”Nåt bra?” frågade Nikki intresserat. ”Any offers you can't refuse...?”
Cole skrattade roat åt Gudfadern-referensen.
Nikkis far och farbröder var välkända i maffiakretsar.
*

Hollywood Kidz – kapitel 6

*
Cole Taylor tog av sig sina solglasögon och skannade restaurangen med blicken.
Han fick syn på den han letade efter i ett av båsen längst in.
”Hej Nik!”
Han gav sin bästa vän ett brett leende och en stor kram.
Nikki Danelli log tillbaka och besvarade kramen.
”Hej C! Välkommen hem från Hollyweird!”
Cole log.
”Tack.”
”Hur är läget?” frågade Nikki.
Cole gled in på vinylsoffan mittemot Nikkis.
”Kan inte klaga.” sa han.
Nikki såg granskande på honom.
”Du tänker på något.”
Cole stirrade på sin bästis.
”Hur vet du det...?!”
Nikki skrockade.
”Snälla Cole... vi har känt varandra sedan vi var två år! Den dagen jag inte kan läsa av dina tankar får jag undersöka huvudet!”
Cole skrattade.
”Ja, det har du nog rätt i.”
”Så...” sa Nikki uppmanande. ”Vad är det som tynger ditt hjärta?”
Cole såg allvarligt på Nikki och drog en liten suck.
”Jag funderar på att förändra mig."
Nikki höjde på ögonbrynen.
"Oh...? Tell me."
"Tja..." sa Cole. "Jag funderar på att klippa av mig håret, skaffa slarvigt skägg, sluta med showbiz och istället börja köra motorcykel i Europa.”
*

Hollywood Kidz – kapitel 5

*
Ingen av gästerna på Frankie's Ristorante reagerade när den unge killen i solglasögon släntrade in med den kolossale mannen tätt bakom sig.
Gästerna var nämligen vana vid att den kände film- och TV-stjärnan Cole Taylor besökte restaurangen.
Det var aldrig någon som, med kamera och autografblock i högsta högg, trängdes vid hans bord för att få en glimt av honom.
På Frankie's var Cole Taylor som vem som helst och han uppskattade att folk lät honom vara i fred.
Om en journalist eller paparazzi skulle våga sig in efter Cole, skulle Frankie själv ge dem på porten – handgripligen – om så krävdes.

Cole såg på sin koloss till livvakt och suckade.
”Moose... du behöver inte gå så nära.”
Moose tog ett steg tillbaka.
”Sorry Cole. Gammal vana.”

Maurice ”Moose” Higgins hade känt sin unge skyddsling i hela hans liv och skulle aldrig låta något hända honom.
Han skulle till och med kunna dö för grabben!
Moose tenderade att bli en aning överbeskyddande ibland, det var han fullt medveten om, men då sa Cole ifrån och Moose gav grabben lite andrum.
*

Hollywood Kidz – kapitel 4

*
Korvgubben Irving spärrade upp ögonen.
"Hälsovårds... nämnden...?"
”Just det, Irv.” Miss Danelli log triumferande. ”Jag har kontakter. Ett litet telefonsamtal och du ryker från korvbranschen fortare innan du hinner säga ketchup...”
Irving flinade upp sig, inställsamt.
”Nikki Danelli, du och jag har ju känt varandra länge.”
”Ja, ända se'n jag stal min första varmkorv från dig för tretton år sedan. Men nu är jag lite äldre och lite klokare, så nu skulle jag inte äta nåt från den här vagnen om jag så fick betalt för det. Ciao Irving!”
Nikki Danelli vinkade åt korvgubben och började gå gatan ner.

När Nikki Danelli gått en liten bit, vände hon sig om och ropade på flickan.
”Hungrig?”
Flickan sprang ikapp Nikki Danelli.
”Utsvulten!”
”Bra." sa Nikki Danelli. "Jag vet ett schysst matställe. Min pappas bäste polare äger det. Gillar du italienskt?”
”Jag gillar typ allt utan korvgubbens snorbusar på.” flinade flickan.
Hon och Nikki Danelli brast i skratt.
”Toppen.” sa Nikki. ”Mot Frankie's!”
*

Hollywood Kidz – kapitel 3

*
”Släpp henne Irving!”
Korvgubben och flickan vände sig om och fick syn på en mörkhårig tjej i 20-årsåldern.
Korvgubben flinade upp sig.
”Ah, Miss Danelli! Hur står det till idag?” sa han med lismande stämma.
”Bara fint.” svarade tjejen kort. ”Men släpp ungen nu, innan du krossar armarna på henne.”
”Hon stal en varmkorv.” sa korvgubben.
Tjejen tog upp en sedel och räckte över den till korvgubben.
”Här har du. Låt ungen gå nu.”
Korvgubben släppte taget om den lilla flickan.
Flickan såg på den äldre tjejen med ett tacksamt leende.
”Tack för att du betalade!”
”Det var så lite så.” svarade tjejen leende. ”Nu ska jag göra dig en ännu stor tjänst.”
”Vaddå?” frågade den lilla flickan.
Den äldre tjejen tog hennes varmkorv och slängde den i den intilliggande papperskorgen.
”Tro mig; du vill inte äta mat från en man som petar sig i näsan.”
Flickan gjorde en äcklad grimas.
”Bläää...!”
”Exakt.” flinade tjejen.

Korvgubben snodde runt flera varv för att försäkra sig om att ingen hört henne.
”Snälla, lilla Miss Danelli... jag petar mig inte i näsan... Jag är renlig av mig.”
Tjejen, som enligt Irving hette Miss Danelli, himlade sig.
”Yeah right... and Santa lives with the Toothfairy in Queens.”
Korvgubben öppnade munnen för att säga något, men Miss Danelli höjde en hand för att markera att han skulle vara tyst.
”Irving, vad tror du hälsovårdsnämnden säger om de besöker din lilla korv-vagn...?”
*

Hollywood Kidz - kapitel 2

Klicka här för att läsa Hollywood Kidz - Kapitel 1

New York City

”Kom tillbaka, din lilla tjuv!”
En stor näve grabbade tag i en liten mörkhårig flicka.
”Ha! Nu fick jag dig! Betala eller lämna tillbaka varmkorven du tog!”
”Jag har inga pengar.” sa flickan.
”Så då stjäl du istället?”
”Jag hade tänkt komma tillbaka med pengar imorgon.”
”Ja, visst,” sa korvgubben. ”och jag är Cole Taylor.”
Flickan stirrade på gubben.
Det fanns ingenting hos honom som tillnärmelsevis liknade den unge filmstjärnan han nyss nämnt.
”Ser ut som om du har ätit honom...” mumlade hon.
Lite högre sa hon:
”Jag lovar, imorgon har jag pengar. Snälla, släpp mig nu.”
”Jag kan ropa på en polis istället.” hotade korvgubben. ”Så får de ringa dina föräldrar.”
”Jag har inga föräldrar!” nästan skrek flickan.
Hon försökte ta sig ur de väldiga labbarnas hårda grepp.
”Du kommer inte undan så lätt.” sa korvgubben. ”Inga föräldrar minsann...? Bor du på barnhem eller i nån fosterfamilj?”
”Skit i det du!” morrade flickan.
Sedan mjuknade hennes röst.
”Jag menade inte att stjäla, men jag är så hungrig! Jag ska betala tillbaka!”
”Lilla flicka, om jag fick en cent för varje gång jag hört en unge säga dom orden skulle jag vara rik som ett troll nu. Du kommer inte undan.”
Korvgubbens blick föll på en patrullerande polis på andra sidan gatan.
Korvgubben skrockade och flickan tänkte att skrattet skulle passa på en skurk i någon tecknad film.
”Nu du, lilla tjuv, åker du dit...!”
Han tog ett hårdare grepp om flickan.
Nu är det kört... tänkte hon.
*

Kreativt skrivande 29/4 - 2

Hollywood-barnstjärnor

Hollywood Kidz - kapitel 1

”Audition...?”
August Moon gapade och stirrade på sin agent.
”Skulle jag gå på audition? Knappast. Inte en välkänd stjärna som jag. Jag som har min egen TV-serie och allt!”
Hennes agent nickade somsvar på hennes fråga.
Den 11-åriga flickan gav ifrån sig ett indignerat ljud och rusade iväg så fort att hennes blonda hår flaxade bakom henne.
"PHIIIIL!" gastade hon.
Hon hittade sin regissör i matsalen och högg tag i honom.
”Phil! Tala om för idioterna som ska göra den nya serien att jag är den som ska ha huvudrollen! Jag är bättre än alla andra små wannabe-skådespelare i den här stan! Det vet du Phil!”
Phil Kramer suckade.
”August, lilla gumman... vi vill ge fler barn chansen att visa sin talang.”
August fnös och skakade på huvudet.
”Slöseri med tid om du frågar mig.”
Phil ignorerade hennes kommentar.
”Vi ska ha audition här imorgon klockan tio, du är välkommen att provspela för rollen då.”
August blev tomatröd i ansiktet.
”Rollen är min! Jag har velat ha den ända sedan serien började skrivas!”
Phil suckade igen. Han höjde blicken mot taken, som om det vore himlen.
Han bad tyst och intensivt:
Käre Gud, om du inte är alltför upptagen, var snäll och ge oss en ny stjärna imorgon. Om jag måste jobba med August Moon i en serie till vet jag inte vad jag tar mig till...
*