*
Gemini Winters hade bott på Rainbow House Orphan Shelter i två veckor nu och hon stortrivdes.
Det var väldigt skönt att slippa vara hemlös och hungrig jämt.
Och här fanns suverän personal och super-trevliga kompisar i alla åldrar.
Det fanns alltid någon att leka eller snacka med.
Idag hade Gemini introducerats för ett spel hon aldrig sett förut: Air hockey.
Man skulle slå en plastpuck över ett speciellt bord och försöka göra mål på motståndaren. Det var ett riktigt roligt spel.
Gemini dansade en liten glädjedans när hon för tredje gången i rad vann.
”Shit vad bra du är på det här!” utbrast hennes motståndare, en 13-årig kille. ”Jag tyckte du sa att du aldrig hade spelat air hockey förut?”
”Det har jag inte.” sa Gemini.
”Det kan man inte tro, du är superbra ju!” utbrast Logan, en liten kille i 10-årsåldern.
”Ja, hon är bra – för att vara tjej.” sa en äldre kille med tuff uppsyn.
Han hånskrattade.
Gemini satte händerna i sidan och blängde på killen.
”Ursäkta, vad menar du med det?”
”Ja, vad menar du...?” sa Logan. ”Tjejer kan väl vara lika bra på sport och spel och sånt som killar!”
Killen med tuff uppsyn bara fnös.
”Småungar...” muttrade han.
Han lämnade spelrummet.
”Vi tror visst att vi är märkvärdiga bara för att vi råkar vara tolv år va?” ropade Gemini efter honom.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar