*
Coral
”Du kanske ska klippa dig under er vistelse här, pojk.” sa farmor.
Ashlee gav ifrån sig en lite förfärad flämtning.
Hon brukar alltid säga hur mycket hon älskar Kyles fina hår.
Darla och jag (och många andra vi känner) tycker också att Kyle passar bättre i lite längre hår.
Kyle svalde.
”Nej farmor… jag ska inte klippa mig...”
Han tog ett steg bakåt - som om han väntade sig att farmor skulle ta upp en sax ur sin koftficka nu meddetsamma. Haha!
”Pojken är fin som han är, Maeve.”
Vi vände oss om och fick syn på en man i 70-års-åldern. Han gick med stöd av en kraftig käpp.
”Hej farfar Collins.” sa Kyle och jag.
Farfars leende nådde nästan upp till öronen.
”Finbesök ser jag. Det var inte igår!”
Farfars leende blev bara större och varmare ju längre han såg på oss.
Den gamle mannen såg ut att vara världens snällaste.
Då mindes jag plötsligt att farfar och gammelfaster Muriel var de enda som vi inte hade varit rädda för när vi var små.
Om vi kan hålla oss till dem och undvika de andra kufarna (förlåt, släktingarna och deras anställda) kanske vår vistelse här kan bli riktigt bra.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar