*
Ryan såg på den gamla damen och gav henne ett charmigt leende.
”Jag sa att vi ska gå hem nu, Mrs. Greyson. Dags att gå hem och äta middag.”
Mrs. Greyson studerade Ryans ansikte, det lilla hon såg av det genom all smuts.
”Du är David McKenzies lilla pojke, inte sant?”
Ryan nickade.
”Jag tyckte väl att jag kände igen dig.”
Nu log faktiskt Mrs. Greyson.
”Inte svårt att känna igen en pojke med så vackra ögon.”
Ryan log generat.
Clark och Joe skrockade retsamt.
"Lilla pojke..." fnissade Joe.
”Har du vackra ögon Ryan?” fnissade Clark. ”Kom hit så får jag titta på dina vackra ögon.”
Ryan gav sin vän en lätt spark på smalbenet.
Mrs. Greyson slutade att le och blängde på Joe och Clark.
”Min hund tycker inte om pojkar som skrattar högt.”
Sedan fortsatte hon sin promenad genom parken.
”Min hund gillar inte sura gamla tanter.” sa Clark.
”Den där tanten var ju läskig…!” sa Joe. ”Vem är hon egentligen?”
Ryan flinade.
”The Wicked Witch of the West.”
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar