Emilia såg på den gamla tavlan med stora ögon. Hon kunde inte slita sig ifrån det historiska motivet.
Tavlan föreställde unga män i gammaldags kläder i brunt, svart och beige.
Deras ansikten var allvarliga och beslutsamma. Några av männen bar vapen.
De stod eller satt på någon slags mur som såg ut att bestå av allsköns bråte, brädor, stolar, tunnor.
En omsorgsfullt byggd barrikad.
Några av de unga männen låg utsträcka på marken nedanför barrikaden.
De hade redan fallit för fiendens vapen.
De enda färgklickarna i bilden var trikoloren, den blå-vit-röda franska flaggan, som en av de unga männen höll upp mot himlen.
Och så det som fängslade Emilias blick allra mest: en liten flicka i röd klänning som höll upp en röd flagga mot skyn.
På en mässingskylt under tavlan fanns några rader fakta ingraverade:
Les enfants de la révolution sur la barricade
Paris, Juin 1832
”Revolutionens barn på barrikaden. Paris, juni 1832” översatte museiguiden.
”Målad av Jules Deveraux.” tillade Dante stolt.
Emilia såg på honom.
”Deveraux…?”
”Oui,” nickade Dante. ”en släkting till mig. Jules var student i Paris och var en av dom som ledde revolutionen.”
”Wow…!” utbrast Emilia hänfört.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar