*
Coral
Ashlee såg på Kyle och mig.
”Hur sträng är er farmor egentligen…?”
”Hon är inte elak eller så,” försäkrade Kyle. ”lite strikt bara.”
”Så hon låser inte in folk i källaren och så…?” skojade Ashlee.
Kyle och jag skrattade.
”Nej, så hemsk är hon inte.” sa jag.
När den tunga dörren till huset öppnades strömmade de första ödesmättade tonerna ur Beethovens Symphony No. 5 ut i vårluften.
”Jösses!” sa Darla.
Jag nickade.
”Vi har sugits in i en annan dimension och har nu landat i en skräckfilm.”
”Överdriver inte ni två lite nu?” skrattade Darla.
Kyle och jag skakade på huvudet.
”Är detta stället så läskigt?” frågade Darla.
Kyle nickade.
”Welcome to the Twilight Zone…” mumlade han.
”Min lilla söta knasboll!” fnissade Darla och lade armen om Kyles axlar.
”Det är jag inte alls.” sa Kyle, truligt, men med ett litet leende på läpparna.
”Vad är du inte?” flinade Ashlee. ”Knasboll eller söt?”
Kyle räckte ut tungan åt henne.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar