*
Coral
Fader O’Connor reste sig och gick ut i köket. Han ville se hur farmor och farfars kock tillagade sin goda mat sa han.
”Undrar vad vi får för gott i kväll?” sa gammelfaster Muriel.
”A little priest…” nynnade Kyle.
Jag motstod min impuls att lägga handen över munnen på min bror. (Men roligt var det faktiskt.)
”Det var nog inte bra för honom att se Sweeney Todd.” viskade Darla till mig.
Jag fnissade och nickade instämmande.
Ett par kypare kom ut med maten en stund senare.
”Doftar härligt.” sa farmor. ”Vad bjuder kocken på idag?”
”Köttpaj.” svarade en av kyparna.
Jag hörde Kyle kväva ett skratt. Jag puffade till honom.
Han harklade sig och ansträngde sig för att se allvarlig ut.
Jag vågade varken titta på min bror, Darla eller Ashlee - för jag visste att vi alla fyra skulle explodera av skratt då!
Det blev bara svårare och svårare att hålla sig för skratt - och det kunde vi tacka min bror och Ashlee för.
När vi smakade på maten utbrast Ashlee:
”God, that’s good!”
(Jag känner Ashlee så väl att jag vet att hon sa det med hälften allvar och hälften på skoj.)
Kyle kvävde en fnissning.
Farmor log mot Ashlee.
”Vad roligt att du gillar maten, lilla vän.”
Farmor kunde ju inte veta att God, that’s good! är titeln på en låt ur Sweeney Todd.
Darla tittade ner i sin mat och försökte koncentrera sig på den för att inte brista ut i skratt.
Jag gjorde likadant.
Kyle och Ashlee hade lugnat ner sig och åt färdigt.
Men jag hade en stark aning om att de snart skulle flippa ur igen…
Och jag måste erkänna att faktiskt såg fram emot det lite - eller mycket.
Jag ville se vad de kunde hitta på härnäst.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar