*
Coral
När vi kom ner till (den stora) matsalen upptäckte vi att vi inte var farmor och farfars enda gäster.
Fader O’Connor, stadens präst och nära vän till farmor och farfar, var där och en tjej i vår ålder.
Fader O’Connor kom fram och hälsade på oss.
Han pratade på om hur stora vi hade blivit och sådant där som vuxna brukar babbla på om.
Tjejen var prästens dotter kom jag på efter ett tag. Jag kände inte igen hennes först.
Vi hade ju inte sett varandra på fyra år och nu var hon längre och svarthårig, hennes riktiga hårfärg var askblond eller cendré tror jag.
Hon såg uttråkad ut. Men när hon fick syn på Kyle och mig sken hon upp.
Hon skyndade fram och hälsade på oss.
”Gud vad tur att ni kom!” sa hon och kramade Kyle och mig.
Kyle såg lite generad ut. (Det blir han alltid när tjejer kramar honom.)
Nu kom jag på vad prästens dotter heter också! Mandy.
”Jag håller på att dö av uttråkning här!” sa Mandy. ”Jag skulle på konsert med mina kompisar i helgen, men så blev jag tvungen att följa med hit istället! Så jäkla orättvist! Ja visst, jag har fått utegångsförbud, men det är ändå orättvist!”
”Trist med utegångsförbud.” sa jag.
”Jag vet!” sa Mandy. ”Föräldrar kan vara sååå jobbiga! Jag skulle ha hur kul som helst på det här lovet, men så måste jag vara här istället…! Orättvist!”
Kyle, Darla, Ashlee och stod bara och stirrade på Mandy.
Jösses vad hon gillade att prata!
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar