*
Coral
”Nu ska ni få gå upp på ert rum och packa upp.” sa farmor.
Hon vände sig till butlern.
”Charles, visa barnen till rummet.”
Butlern Charles nickade.
Farmor vände sig till oss.
”Ni får dela på det stora sovrummet där uppe.” sa farmor.
”Okej.” sa jag.
Våra väskor bars upp av de anställda som hämtat väskorna i bilen.
Kyle, Ashlee, Darla och jag följde Charles upp för den enorma trappan.
”Wow! Vad många rum!” utbrast Ashlee när vi kom upp på andra våningen. ”Värsta hotellkorridoren!”
Precis vad jag tänkte. Det kändes som att vara med i The Shining.
”Varför har dom så många rum som dom inte använder…?” muttrade jag.
De hade många obeodda rum här. Så hade det alltid varit, det visste jag.
Jag såg ett okynnigt leende i min brors ansikte och hans ögon glittrade.
Vad hade han nu kommit på?
”Dom har så många rum ifall Dracula och Frankenstein och deras vänner vill komma på besök fattar du väl.” flinade Kyle.
Jag fick bita mig i underläppen för att inte börja skratta.
Jag puffade min lillebror i sidan och tryckte ett finger mot mina läppar.
Kyle gjorde en grimas som är så typisk honom.
När han har sagt något småkul eller retsamt och sedan kommer på att det kanske inte var så smart sagt, biter han sig lätt i underläppen och ser lite undvikande på en. ”The Kyle face” har Darla döpt minen till.
Vi sneglade på den gamle butlern.
Till vår stora förvåning började det rycka i hans mungipor och när han gick ner för den stora trappan hörde vi att han skrockade.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar