*
Alla skålade och kramade varandra när klockan slog tolv.
Fyrverkerierna lyste upp natthimlen.
”Wow vad vackert det är!” utbrast Maureen.
”Jag håller med, det är jättevackert, jag tror jag svimmar.” sa Ryan dramatiskt och lade sig raklång ner på filten.
De andra skrattade.
”Du är verkligen knasig!” skrattade Maureen.
”Ssssh, jag svimmar ju.” viskade Ryan.
Han låg stilla och blundade.
”Han kanske vaknar om han får en nyårspuss?” sa Maureen.
Ryan satte sig upp.
”Nej, inga pussar.” fnissade han. ”Du och Sheila har pussat mig hela julen, räcker inte det?”
”Nej, det räcker inte.” sa Maureen. ”Du måste få en nyårspuss också.”
Maureen pussade honom på kinden.
Ryan teater-svimmade igen.
”Hur har min lillebror blivit så knasig?” sa Rebecca.
Ryan stödde sig på armbågen.
”Tja… pappa är rätt så knasig, jag brås väl på honom.”
”Jag håller nog med Ryan.” sa Kate.
”Jag skulle nog passa mig om jag var ni.” skrattade David.
”Vad händer annars?” frågade Ryan.
”Vill du verkligen veta det?” frågade Maggie.
”Ja.” sa Ryan. ”Tala om vad som händer om vi inte passar oss, gamle man.”
Ryan tyckte inte att hans föräldrar var gamla, men han tyckte det var kul att retas lite.
David log mot sin son.
”Så jag är en knasig gammal man…?”
”Yep!” sa Ryan glatt.
”Ryan, ska man verkligen vara så där kaxig?” frågade Maggie.
”Mmmm.” sa Ryan och log.
”Men Ryan, tänk på att din far är väldigt bra på att kittlas.” påminde Kate.
Ryan låtsades bli förskräckt. Han kröp ihop nära Kate och kramade hennes arm.
”Snälla, rädda mig!”
De andra skrattade.
”Vad tråkigt vi skulle ha utan dig Ryan!” sa Maggie.
”Ja, det har du verkligen rätt i.” instämde David.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar